Att vänta – på Tegnell

Som barn trodde jag att Advent betydde Att vänta, för det var ett väldigt väntande – på klappar. Men advent betyder Ankomst. Just nu väntar vi på vaccinets ankomst. Och på att Tegnell ska släppa prestigen.

När jag just skrivit den där inledningen såg jag ett inlägg i Expressen medrubriken ”Släpp prestigen och rädda liv, Tegnell”. Uppmaningen kom från Peter Eriksson, specialistläkare i infektionsmedicin som arbetar med covidpatienter på Karolinska i Huddinge.

Han ber FHM att snarast införa åtta saker, varav det första är ”Obligatorisk användning av munskydd i inomhusmiljö där distansering ej är möjlig (kollektivtrafik, dagligvaruhandel, sjukhus, vårdinrättningar). ”

Argumentet att vi skulle bli mer oförsiktiga med munskydd, motsägs av att det är de mest försiktiga som skaffar sig munskydd. Apoteken har sålt miljontals redan. Till vanliga människor som – i motsats till experten Tegnell – förstått att man blir mindre smittad och smittande med munskydd än utan.

Brukar du peta dig i ansiktet? Jag gör det och andra gör det – omedvetet, mantar sig om hakan, drar pekfingret under näsan, stryker över mustaschen om man har en. Automatiskt. Titta på andra, så förstår du.

FHM m.fl. är emot mask eftersom man då kan fingra på munskyddet med smittade händer. Förlåt, men är det inte bättre att peta sig i ansiktet utanpå ett munskydd än i ansiktet utan munskydd?

I Sydkorea tog makthavarna makten över coronan. Landet har 50 miljoner invånare men bara 30.000 fall. Sverige har uppemot en kvarts miljon smittade. Sydkorea har 510 avlidna i covid-19, Sverige snart 7.000 döda. För redan i februari började regeringen i Sydkorea testa 20.000 personer om dagen. Och införde munskydd ”överallt”.

Massachusetts största vårdorganisation – med 75.000 anställda – lyckades i mars vända en ökande smittspridning till en snabbt minskande, bara genom att införa munskydd för både personal och patienter. (SvD 4 nov – men inte ett ord i SVT vad jag hört).

I Sverige har vi lydiga äldre använt vårt bästa vapen mot att bli smittade och smitta. Soffmetoden. I väntan på vaccinet sitter vi hemma. Ser på TV. Och äter D-vitamin, som gör att man – som vid munskydd – blir mindre sjuk om man trots allt smittas. Två 20 mikrogram-tabletter om dagen (vilket är mindre än halva högsta tillåtna dosen enligt Livsmedelsverket).

Dr Gerry Scwalffenberg i Alberta i Kanada har bl.a. hand om ett vårdhem där han gav alla boende 50 mikrogram D-vitamin varje dag. Ingen blev sjuk och dog. På övriga vårdhem i området avled var och varannan.

Alberta ligger på samma breddgrad som oss, där vi inte kan få nog med D-vitamin genom solen, speciellt inte om vi är äldre och mer inomhus. Och låga D-vitaminnivåer ger sämre immunförsvar. En kvart i sommarsol motsvarar ungefär en D-vitamintablett. Så tänk om Sveriges mer positiva covid-siffror i somras helt enkelt berodde på att vi var mer utomhus och fick solsken. I så fall har Tegnells hittillsvarande råd inte varit särskilt tillräckliga. Trots denne vår statsepidemiologs imponerade bakgrund.

I varuhus får hundratals människor vara samtidigt. I kyrkorna max åtta personer. Så de står tomma.

I Advent brukar annars kyrkbänkarna vara fyllda och alla sjunger med iälskade psalmer. I år är det inte så. Därmed blir det lättare att skänka en tanke till de miljontals kristna i flera länder som inte något år får fira gudstjänst, t.ex. i Algeriet där deras Säpo bevakar de kristnas hem så ingen utomstående ska komma dit.

Vi firar Advent till minne av Jesu ankomst till Jerusalem, då han togs emot aven jublande folkmassa – som några dagar senare föll för grupptrycket och den politiska makten och ropade Korsfäst, korsfäst! Det är vad vi uppmärksammarunder påsken, en helg som känns avlägsen.

Den ankomst vi nu väntar på är det sunda förnuftets ankomst till FHM, varsprestigefyllda motstånd mot munskydd nu kostat nog många utarbetade påsjukhusen och nog många människoliv.

(Arboga, första advent 2020).

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.