Under många år har Köping profilerats som arbetarstad. Det är tid att öppna en debatt om vilken stad vill vi ha i framtiden.
Jag kommer från en hamnstad i Italien. Staden kallades piratstad, inte alltid som en komplimang, för att betona stadens natur som laglös, lite rufsig, men också öppen och full av äventyrslystna människor. Det var inte den bästa benämningen men invånarna identifierade sig i det och bar stolta på vikten att vara från piratstaden. När jag flyttade till Köping, för nästan åtta år sedan, tänkte jag att Köping var mer eller mindre den perfekta staden och säkert Gud hade tagit det här lilla paradiset som modell för skapa den fullandade hemtrevnaden. Redan då var det många som pratade om Köping som arbetarstad, men för mig som nyss hade anlänt, såg det mest ut som en plats där människorelationer var grundläggande i samhällslivet, där det sociala umgänge betydde inkludering och där mångfalden och multikulturell utbyte var grundläggande pelare i den ekonomiska utvecklingen. Sen flyttade jag till Västerås. Efter 5 år kommer jag tillbaka i Köping och upplever att mycket har ändrat sig. Staden är fortfarande detsamma, men mer eller mindre 22 affärer gapar tomma i centrum, arbetslöshet har ökat, artiklar om osäkerheter på vägarna och alkoholproblem skuggar dem om social liv och invandringen ses som problem av för många personer. Det som känns tuffare är den generella tunga atmosfären som många upplever i staden.
En kund till mig berättade för en tid sedan ”Det är som om många har givit upp”. Kan det stämma? Jag tror inte att staden har givit upp, tvättom. Idag, till exempel, finns det mer kulturaktörer än när jag flyttade in för 8 år sen. Invandring, till exempel, finns och fanns, problemet har inte blivit större, det är bara att idag invandrare stannar inte i Köping när det är färdigutbildade, de flyttar till Västerås och startar fina exotiska lokaler. Och vi ser bara startfasen i dessa människors Sverigeliv. Affärer har stängt och industrier reducerat personaln men kulturlivet är rik och varierad och större än någonsin. Arbetslöshet är ett tungt lass för individerna och samhället men mycket tyder att vi kommer att ändra sorten av produktion, inte längre produktion av föremål men produktion av tjänst, turism och kultur. Problemet är att vi från Köping, men också de som tittar staden utifrån, har inte märkt det ännu. Köpings politik och samhälle vill inte släppa taget om arbetarstaden. Men vilken arbetarstad kan vara en utan arbete eller arbetare. Ska vi kallas arbetslöshetsstad? Eller negativinvandringsstad istället? Eller social problemstad? Det tycker jag verkligen inte! Men man måste inse att det är tid att öppna en diskussion om vilken stad ska vi vara i framtiden, vilken stad vill vi lämna till våra barn, innan barnfamiljer fortsätter att flytta ut från Köping. I grund och botten måste vi alla tillsammans bygga upp en vision för framtiden som ska förverkligas i en praktisk positiv profilering. Västerås är Mälarstaden, Örebro är Universitetsstaden, lilla Eskilstuna blir handelsstaden och vi? Låt oss bli Kulturstaden, vi har redan allt här och nu, låt oss erkänna vår nya identitet. Låt oss lyfta upp vår mångfald, våra kulturella aktiviteter, vår socialitet. Låt kulturen driva tillväxten. Låt oss bli stolta Köpingborna och andra kommer att hitta hit.
Elisa Bastiani
Gallery Quirinus
Â
Â


