En dag på slottet!

Vi blev hämtade, på Tunadalsparkeringen, av Leif från Götlunda Buss.

Vi startade utomhus där vår kunnige och trevlige guide Albert lotsade oss genom slottets historia.

Från början var det en byggnad med tre våningar, cirka 11 meter hög. 1396 tillfördes slottet drottning Margaretas underhållslän. Troligen omgavs det av en palissad som försvar mot fiender och rånare. Slottet ligger vid Svartåns mynning i Mälaren. Man tror att det utgjorde en försvarspunkt  för malmtransporter från Bergslagen, bland annat Kopparberg.

På 1400-talet infördes befattningen slottsfogde vars uppgift var att bevaka kungens intressen, alltså att driva in skatter från folket. Slottsfogden på Västerås slott, Jösse Eriksson, var en särdeles grym och illa omtyckt sådan. I början av 1430-talet utsågs Engelbrekt Engelbrektsson av folket i Bergslagen att få kung Erik att avskeda Jösse. Han flydde men greps så småningom och avrättades.

Efter en kortare belägring intog Gustav Vasa slottet. Han bodde där och lät göra omfattande ombyggnationer.

I och med att Gustav Vasa bryter med den katolska kyrkan 1527 blir Sverige protestantiskt vid Reformationsriksdagen i Västerås. 1544 utnämns Gustav Vasas son Erik XIV till kronprins på riksdagsmötet i Västerås. Då togs beslut att Sverige skulle bli ett arvkungadöme.

Johan III började 1578 att bygga och reparera slottet. Han lät uppföra falska torn inför bröllopet med Gunilla Bielke. 1736 härjades slottet av en omfattande brand där all inredning förstördes. Slottet återuppfördes och har genomgått flera reparationer och renoveringar.

Vi fick även gå ner i fängelsehålorna där bland andra Erik XIV satt fängslad under en tid. För ”vanliga” fångar fanns hålor dit fångarna hissades ner. Där fick de sitta, i nästan totalt mörker, i väntan på sin dom.

Efter en god lunch, panerad torskfilé med ärtor, potatis och remouladsås, besökte vi rikssalen och landshövdingrummet. Trots att Västerås slott ligger nästgårds var det få av oss som besökt det tidigare. En mycket intressant och lärorik dag på slottet.

Text och bild: Lena Hedberg