KRÖNIKA
09:00 | 3 december 2023

Att använda liturgi mot rädsla

Idag lever vi i rädslans kultur. Trots att vi lever i ett av historiens tryggaste samhällen hänger oron som små åskmoln ständigt över oss.

Dagligen påminns vi om hot, krig och katastrofer som sker runt om i världen.

Här i Sverige har terrorhotnivån höjts från tre till fyra. Känslan av att ha koll på läget verkar som bortblåst. Kan det vara så att vi nu nått en gräns där vi till slut har insett att världen är en hotfull plats och att vi är rädda?

Rädslan har ofta två olika sidor. Den kan hjälpa oss att känna igen och möta risker, men den kan också förlama oss och göra att vi misstolkar livet. Kan vi använda oss av några andra sammanhang eller mönster än enbart terapi och självhjälpsböcker för att hantera känslan av maktlöshet? Något med djupare rötter som inte bara fokusera på våra samtida relationer.

Jag tror att kyrkan kan vara en sådan plats där vissa av gudstjänstens handlingar kan hjälpa oss att hantera rädslan och oron. Det finns mycket i kyrkans ritualer som kan vara av betydelse även för de som inte tror på en Gud eller som sällan tar sig dit.

Ibland skulle man kunna tro att vår känsla av att vilja ha kontroll alltid sker i växelverkan med moderniteten men naturligtvis är det inte så. Så länge människan längtat efter makt har rädslan också funnits där och skövlat många drömmar på vägen. Även under antiken i främre orienten var rädslan också högst närvarandet. ”Var inte rädd” är en av Bibelns vanligaste fraser som upprepas ungefär 400 gånger!

Handlingar som syndabekännelsen kan för vissa kännas dammig och icke relevant idag. Men poängen med den är inte vi ska bekänna hur dåliga människor vi är! Istället handlar det om något annat. Att inse behovet av förlåtelse som alltid följer efter bekännelsen och som vi alla någon gång kommer behöva i livet. Vad skulle hända med oss om vi istället för att oroa oss för avsaknaden av framgång och lycka oroade oss för vår brist av empati och förståelse?

Bönens självinsikt handlar om mer än att bara be om ett slut av krig och katastrofer runt om i världen. Den påminner oss om att moralens betydelse i våra liv.

Ett annat sätt att utmana den flytande rädslan är att spela musik och sjunga sånger, i kyrkan kallar vi det lovsång. När vi tror att Putin styr vår framtid, eller att pandemier, självmordsbombare, miljökatastrofer styrs av krafter som är utanför vår kontroll. Då kan det hjälpa att zooma ut en stund och prova att se världen ifrån en annan vinkel, ifrån Guds fågelperspektiv. Det betyder inte att vi accepterar all ondska som ett tecken på Guds vilja.

Men sången tröstar oss dels för att vi sjunger den tillsammans, men också för att den påminner oss att hoppet fortfarande är inom vårt räckhåll. Att kärleken kan fördriva rädslan.

Rädsla är inget nytt under solen men utmaningarna är olika för varje tid och plats. Men där vi tidigare hade de gemensamma berättelserna, projekten och strategierna står människan idag mer ensam än någonsin. Kanske är det därför som hoten känns mer skrämmande än tidigare?

Vi verkar ha förflyttat oss från det gemensamma perspektivet till ett individualistiskt. Tidigare hade vi känslan av att vi kan lösa det här tillsammans! Det fanns en trygghet och en tröst, i den kollektiva gemenskapen som välfärdssamhället, föreningarna, kollektiven och kyrkan.

Men vad händer nu när jag står ensam kvar här med mitt netflixkonto?

Då kan det hjälpa att försöka lyfta blicken igen, att se problemen men utan att låta de bli hela din identitet. Att vilja förändra men samtidigt vara tacksam för det du har. Att se Guds skimmer i ruinerna, fågeln som flyger över den svarta himlen.

Det finns helt enkelt en poäng med ritualer, liturgi och ordningar, eftersom de hjälper oss både med det yttre och det inre seendet. Formerna bär tillräckligt med innehåll för att bära dig också. Du behöver inte tro om du inte orkar, bönerna och liturgin kan få ”tro åt dig” och det räcker att delta. Genom att gå dit visar du med din kropp att rädslan inte kommer få vinna och att bönerna som vi bett i 2000 år inte har varit förgäves, eftersom de är vingarna som får oss att sväva en sekund.


Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.

Kommentera artikeln

Från löpet

Dagens lunch

Dagens lunch

Grattisannonser

Grattisannonser Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se

Minnesannonser

Minnenannonser Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se
+
-
GRATISTIDNINGARNA

Magazin24 – Årets lokala insats 2023

Magazin24 – Årets gräv/artikelserie 2023

Magazin24 – Årets lokalsajt 2020