Krönika
18:00 | 23 oktober 2020

Dags för kommunal Brexit

Jan Kallberg skriver om syrefattiga växthus och kommunernas brist på självstyre.

Hela idén med kommuner är att människor skall kunna besluta och navigera sin närmiljö och påverka vad som sker i grannskapet genom en demokratisk plattform nära dem.

Riktigt så fungerar det inte längre sedan ett antal decennier. Kommunerna har blivit statliga utförare, lyder under ett dignande statligt regelverk eller lagstiftade skyldigheter som minimerar den kommunala självständigheten till noll och inte.

EU:s hundratals regler och förordningar tas som intäkt för att så måste det vara eftersom Rosenbad själva definierar implementeringen. Det går alltid att skylla på EU.

Vad kommunen tvingas erbjuda som tjänsteutbud styrs idag av vad statlig lag säger – inte vad kommunen vill ha som tjänsteutbud. Om man bortser från vitkål eller inte i skolmatsalen.

Det enda som kommunerna får bestämma om idag är saker som är marginella. Skolans breda misslyckande skylls på kommunerna men det är staten som sätter spelreglerna. Staten skapar en formel av lagar och regler där kommunerna omöjligtvis kan lyckas. Det är uppradat för misslyckande.

Inget land jag känner till har så kringskuren kommunal självständighet som Sverige. Självklart vill ingen bli kommunalpolitiker när det enda det går ut på är att genomföra lagstadgade bud och föreskrifter för regeringen.

Det är idag i det närmaste poänglöst att engagera sig i en kommun och tro sig kunna påverka närmiljön och den verklighet man lever i. Jag är inte negativ, det kallas för realism. Sverige har ett kommunalt självstyre som i princip har upphört. De beslut en kommun tar idag är rena förvaltningsbeslut som redan är reglerat av regeringen.

Av det som skulle falla inom kommunens arbetsfält, och rätt att ta beslut, har i dag medparten tagits ifrån kommunen. Om en kommun får pengar över, då drar staten in dem och delar ut till andra kommunen efter deras eget omdöme. Nu är det bättre att inte få några pengar över, helst gå riktigt svidande back, för då får man pengar av staten.

Staten avsätter närmare hundra miljarder kronor till att styra kommuner ”politiskt” genom ett utjämningssystem som belönar den som sätter inställsamhet före de egna medborgarna.

Det är diktatur men hemmavid heter det utjämningspolitik. Utjämningspolitik är aldrig definierat eftersom det är ett föränderligt verktyg som Rosenbad, med EU, behöver för att belöna och bestraffa.

Det innebär att när något går emot regeringen så lagstiftar man och det är bara att köra över. Då kommer kärnfrågan: Vilka politiker får man i ett kommando-system där svaret redan finns innan någon ställt frågan?

Eftersom lagarna som styr kommunen är skrivna. Det finns inget kommunalt spelrum att ta egna beslut som har något mer än marginell inverkan på livet. Det gör även att det inte går att förbättra villkoren eftersom staten och EU sagt hur det skall vara.

Man får de som tror sig kunna ersätta det normala kravet på kompetens med den nya interna mallen, lojalitet till makten oavsett alla logiska invändningar. Man odlar ja-sägare i ett syrefattigt växthus. Vad har man då skapat? En förvaltningsapparat där kompetens är ett skällsord och politisk likformighet och blind lojalitet blir ett honnörsord.

Medborgarna är inga dumhuvuden. De ser igenom detta. Därför sjunker det politiska intresset och ingen vill ställa upp i det politiska föreningslivet. Medelåldern i kommunalpolitikens inre krets får en PRO-förening att framstå som ungdomlig.

Vem vill engagera sig i något som inte redan i starten kan göra något och vars enda syfte är att effektuera beslut som redan tagits?

Det innebär inte att människor inte längre är engagerade eller bryr sig, det innebär enbart att människor håller sig för goda för att vara lokala verktyg åt Rosenbad och det är mer ett sundhetstecken.

En sak är säker. Engelbrekt Engelbrektsson och fotfänika hade aldrig accepterat att allt styrs från den stora fogdeborgen Rosenbad.

Sveriges demokratiska kollaps strålar ut från en klick rikspolitiker, för det saknar tydligen betydelse om det är en sosseregering eller borgerlig, som med alla tillgängliga medel koncentrerar makten till deras egna kanslier.

Inte ens under karolinska enväldet eller gustavianska enfalden nådde föraktet för lokalt självstyre sådana höjder som vi upplever idag.

Släpp kommunerna fria! Brexit!


Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.

Från löpet

Dagens lunch

Grattisannonser

Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se

Minnesannonser

Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se
+
-