Den där röken och den där elden

Om vi ändå börjar med 40×20 meter plast: Kungsörs IBK satsar enligt egen utsago på att plocka upp den från IBK Köping fallna manteln som KAK-etta, och satsningen har fallit väl ut. Nu är man med ärrade veteraner, värvningar av mer eller mindre kvalitet från företrädelsevis Västerås och några lokala inslag i kvalet mot division 1. 

Seger där och uppdraget är delvis slutfört, det blir då ytterst intressant hur strategin ser ut för för att etablera sig på högre nivå.

Där vill även IFK Arboga ha ett ord, och även ifall de blåvita länge har velat haft något att säga till om känns det som de äntligen har ett lag på planen motsvarande föreningens svansföring. 

Jag själv är tillbaka i Köpingsinnebandyn efter sex år på annan ort och valde att fortsätta min modesta idrottsgärning i Köpings IS. I helgen fick vi en slev av den potential som Arboga numera besitter efter att de rättvist besegrat det namnkunniga lag vi skrapat ihop. 

Kan IFKs spetsspelare ta ytterligare ett kliv eller två ser framtiden för första gången blåvit ut på riktigt.

I Köping däremot har debatten präglats av misstro och misstankar. Som högstadielärare har jag under vintern pratat mycket med mina sjundeklassare om vikten av källkritik: var kommer informationen ifrån, hur tillförlitlig är den etc. 

Känslan är att en och annan, på något vis insyltad (inte sällan en vuxen människa, inte sällan med ett Facebook-konto) skulle behöva sig en tankeställare kring just det där med källkritik. 

Ergo: är det jag nyss hörde om den personen sant, sa han eller hon verkligen så och menar personen just det?

Ifjol rasade IBK ur ettan med minsta möjliga marginal samtidigt som nystartade KIS – med några före detta, utbrytande IBK-profiler – promenerade genom division 3. 

Nu blev lagen rivaler med klimax i ett negativt förkval där vi i KIS segrade och får fortsätta kvala mot division 2. Den föranledda splittringen är grunden till ett kallt krig mellan de båda föreningarna med missförstånd, osämja och ryktesspridning ner på personnivå som vapen. Åt båda håll! 

I stället för att sitta trigger happy på sociala medier och alienera den andra lagtillhörigheten borde kraften läggas åt att gräva ner den imaginära stridsyxan och enas kring ett gemensamt lag utan att bry sig om vad det står på tröjan. 

Detta gäller spelare, gnällspikar i Facebook-grupper, skvallerbyttor och den majoritet som utgörs av vanligt, vettigt folk. 

Vi är omsprungna, vi har viktigare saker att lösa än att gissa vem som säger vad.