Krönika
05:15 | 24 maj 2020

Empatin och tilliten ökar

Rebecka Marklund skriver om olika typer av kriser.

Våren 2020 har Corona-pandemin ställt hela världen på ända. En existentiell kris har drabbat oss, människor blir allvarligt sjuka och dör. Samhället har gjort en smärtsam men nödvändig omställning.

Alla hjälps åt att förhindra smittspridningen för att inte riskera sitt eget, men framförallt de mest utsatta människornas liv och hälsa. Kreativa lösningar poppar upp, empatin för våra grannar och medmänniskor ökar liksom tilliten till förnuft och vetenskap, riktlinjer och rekommendationer.

Vi har fått smak på att det går att göra storverk på kort tid och att det också kan komma flera fördelar ur en kris. Men även fått en insikt i att akuta lösningar inte är hållbara för någon.

Även om det kan tyckas olämpligt att påminna om, så har vi under flera års tid befunnit oss i en annan kris. En kris orsakad av mänsklig påverkan som i sin tur bidragit till stora klimatförändringar och som nu hotar vår existens på jorden. En kris, som blir allt mer akut ju längre tiden går, men som ännu inte hanterats som en kris, i någon del av världen.

Utsläppen av koldioxid måste minska drastiskt på mycket kort tid, i världens rika länder med åtminstone tio procent per år. Kunskap om vad som krävs finns. Men allvaret har långt ifrån sjunkit in eller sipprat ut i alla kapillärer vare sig på global nivå, hos enskilda länder eller medborgare. Business as usual pågår fortfarande i stor utsträckning.

Frågan är, varför har vi ännu inte förmått ägna all vår kraft åt att ställa om våra samhällen så vi kan rädda och ha kvar allt det vi tar för givet idag? Varför fortsätter vi leva våra liv som om inget hänt? Är en förklaring, men också möjligen en lärdom från denna pandemi, så enkel som att vår hjärna älskar enkla orsakssamband?

Den känslosamma delen av hjärnan har formats för att vi ska ha en större möjlighet att överleva. Den fattar snabba beslut, för att vi ska undvika det som är farligt.

Idag hör och ser vi att människor blir sjuka och dör av pandemin. Alla uppfattar att det är en kris och förstår att vi behöver hjälpas åt, både för att skydda oss själva och andra. Ganska få har samma bild av vilka konsekvenser klimatförändringarna kommer orsaka.

Det upplevs avlägset och diffust. Inte alls lika akut, och kanske också som att det redan är på väg att lösas. När utmaningarna vi står inför i själva verket kräver att samhället ändras i grunden.

I takt med att effekterna och följderna blir allt tydligare för allt fler, kommer radikala åtgärder förstås att genomföras. Åtgärder som kanske inte kommer upplevas enkla. För förutom tekniska lösningar, krävs det en enorm attitydförändring och omställning av levnadsvanor bland oss i de rika länderna.

Vi måste använda mindre fossil energi, välja ut de tillfällen vi behöver ta bilen, enbart flyga när det inte finns något annat alternativ och äta mindre, men mer hållbart producerat, kött.

Det kanske kan tyckas provocerande. Men om vi vänder på det, vinsterna är gratis vardagsmotion, ökad lokal turism och en närmare relation till de som producerar maten vi äter.

För att komma dit måste vi veta vad konsekvenserna blir om vi inte agerar. Känna att det pågår en kris. Hur jobbig den sanningen än är, och hur alarmistiskt och glädjedödande det kan upplevas. För känslan är ju själva drivkraften i våra liv.

Känslan ligger bakom vårt engagemang i omvärlden och hjälper oss att fatta viktiga beslut. Och om vi inte känner något, vad finns det då för anledning att göra något? Studier visar att människor som har förstått klimatkrisens allvar först har blivit fruktansvärt rädda men därefter har det sociala samtalet inneburit att de följt och handlat efter sitt samvete och förnuft.

Jag tror, att om vi ska få ett lyckligt slut, behöver vi förstå att det utspelar sig en tragedi. Och ge känslorna och förnuftet en möjlighet att agera tillsammans.


Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.

Tänk på: håll dig till ämnet, håll god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln

Från löpet

Dagens lunch

Dagens lunch

Grattisannonser

Grattisannonser Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se

Minnesannonser

Minnenannonser Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se
+
-