Jag kan inte flyga – jag är rädd*

Det slutade med besatthet. Vad är det egentligen som krävs för att jag ska kunna upptäcka världen på riktigt?

I sommar firar jag femårsjubileum. På enbart svensk mark. Det var 2019 – på många, många sätt en helt annan tid, nästan ett annat liv – jag senast var utanför landets gränser. Det beror inte bara på Covid-19 eller flygskam, inte heller på en ovilja att få se världen. Det beror på något så omodernt som ren rädsla.

Jag gillar livet och har ett väl utvecklat katastroftänkande. Och värst blir den när det ska ut och flygas. Jag antar att det är för att ens öde ligger i en helt främmande persons händer, och om det går åt helvete så går det verkligen åt helvete. Första gången jag satte mig på ett flygplan var språkresan (välkomna till avdelningen utdöende ord) till Tyskland på gymnasiet. Jag var livrädd innan, helt säker på att min sista stund var kommer. Men vi landade.

För ungefär en månad sedan läste jag en artikel om en svensk pilot som har en YouTube-kanal med nästan två miljoner följare. Kanalen Mentour Pilot skulle från början vara tänkt som ett stöd för piloter men har istället komma att handla om tekniska och psykologiska aspekter på flygolyckor.

Det lät så spännande att jag redan senare samma kväll började bekanta mig med det timslånga klippet om Malaysian Airlines som försvann för ganska precis tio år sedan. Och nästan omgående var jag fast, ett fängslade innehåll som var otroligt snyggt paketerat.

Sedan dess började jag tugga i mig video efter video. Flygolycka efter flygolycka. Dr. Reasons Swiss cheese model går varm hos Mentour Pilot, en modell som ska illustrera hur många tekniska och mänskliga faktorer som ska gå fel trots diverse säkerhetsanordningar för att ett haveri verkligen ska inträffa.

Jag har flugit en hel del faktiskt, min flygrädsla till trots. Jag har flugit charter till Kanarieöarna, flugit inrikes i sydostasien ett flertalet gånger och runt om stora delar av hela Europa. Men ändå blir det inte riktigt bättre, ångesten är fortfarande så pass närvarande att alla de semestrar jag lyckats övertalat mig själv till att flyga iväg på i princip förstörs av att tankarna på den där flygresan hem ligger där i bakhuvudet när man spatserar i städer, ligger på stränder eller sitter på restauranger.

Det var faktiskt en period för ett antal år sedan när jag trodde jag fått bukt med flygrädslan. Att jag nu skulle vara fri och att världen låg öppen. Detta efter en nära döden-upplevelse på ett blåsigt Schiphol, Amsterdam (nåja, men en skakig landning var det definitivt!) efter att ha varit försenad på Paris-Charles de Gaulle längre än vad som är bekvämt någonstans.

Efter en natt på flygplatsen i Nederländerna (precis lika oskönt som det låter) bland tusentals andra passagerare som missat sina anslutningar blev det under panikartade former tre olika flyg på under 24 timmar. Paris-Amsterdam, Amsterdam-Oslo, Oslo-Stockholm.

Att helt enkelt flyga bort oron rent kvantitativt visade sig vara någorlunda effektivt, men effekten gav sig över tid och sen var katastroftankarna tillbaka.

Jag har även försökt med att läsa statistik som visar hur säkert miljontals människor flyger varje dag, tittat flight radar i realtid, inget har hjälpt. Nu trodde jag att YouTube-piloten skulle bli min räddning. Och YouTube-piloten menade själv i artikeln att han botar flygrädsla med sina videos. Att folk på daglig basis tackar honom för att de nu på ett avslappnat kan sätta sig på flygplan när han förklarat hur säker flygindustrin är, vilka enorma försvarsmekanismer som är inkopplade. Men, för varje katastrofvideo jag febrigt ser på hans kanal blir jag bara mer och mer ångestfylld. Mer och mer informerad om hur mycket som faktiskt kan gå åt helvetet. Jag kan inte sluta titta för att det är så fascinerande, men flygrädslan blir bara värre och värre.

Jag skulle ju vilja se världen på riktigt och inte behöva nöja mig med YouTube och Google Earth, men man klarar ju sig till en hel del platser utan att behöva sätta sig i flygplanen. I sommar ska jag lämna landet för första gången på fem år. Jag ska ner på kontinenten. Men jag kommer att åka tåg. Det är inte Mentour Pilots fel, men han gjorde inte saken bättre.

* För yngre läsare är rubriken en anspelning till Stig-Helmer Olssons bevingade mantra hos Doktor B. A:son Levander i filmen Sällskapsresan (1980) för att klara charterflygningen till Gran Canaria.