Nedskärningar och Robin Hood-politik på ruinens brant

Ett gammalt afrikanskt ordspråk lyder: ”När vattenhålet krymper blir djuren elakare”. Det är ju ingen upplyftande läsning för kommunpolitiker som snart måste skära i budgeten.

Den senaste veckan har flera nyheter pekat i riktningen att kommuner går ekonomiskt dåligt.

Mest dramatiskt har Uppdrag Gransknings reportage om Filipstad varit. Där står man på ruinens brant och kommunchefen åker land och rike runt för att uppvigla mot staten.

Fler larm från andra delar av landet har gjort att statsminister Stefan Löfven på Robin Hood-manér gått ut och lovat ändringar i det kommunala utjämningssystemet.

Om riksdagen godtar förslaget träder det nya systemet i kraft vid årsskiftet.

Det märkliga med förslaget är att inga pengar från staten skjuts till – istället ska omfördelningen mellan kommuner och landsting öka.

I dagsläget innebär det att nio skattekraftiga kommuner, alla i Stockholmsområdet, betalar pengar samtidigt som resten av landets kommuner tar del av pengar i form av bidrag.

Kommunerna i Västra Mälardalen får alla mellan 10 000-13 000 kronor per invånare, enligt Ekonomifakta. De som får mest per capita är Årsele, Dorotea och Sorsele medan Göteborg, Malmö och Norrköping cashar in mest totalt sett.

Hur det blir med förslaget och hur stort ett eventuellt tillskott till Västra Mälardalens kommuner skulle bli får vi se.

Trenden är i vilket fall tydlig; många kommuner står inför stora demografiska utmaningar och därmed stora utgifter inom en snar framtid. Och hur det ser ut i övriga landet brukar ju spegla av sig i vår region.

Så med risk för att låta som en pessimist måste jag ställa frågan:

Var kommer det att skäras ner?

Kultur- och fritidsrelaterade utgifter? Garanterat.

I välfärden? Ptja, vi har ju ett färskt exempel från Arboga där föräldrar i Medåker kämpar för att behålla skolan på orten.

Eller blir det någon annanstans?

Politiker som måste skära ned har ingen lätt uppgift. Det är en sak att göra satsningar där någon blir glad, någon annan avundsjuk.

Nedskärningar däremot bemöts ofta med ilska, särskilt om de väljer att svika sina tidigare givna löften.

Det handlar helt enkelt om att prioritera – och att göra det rätt.

Allt det här var vår krönikör Jan Kallberg inne på redan för ett och ett halvt år sedan. I texten Kommunal risk värre än fastigheter, publicerad 28 februari 2018, skrev Kallberg att Malmös, Göteborgs och Södertäljes miljardproblem rullas ut över hundratals småkommuner:

”Det är upplagt för att inte gå ihop. Att ställa upp för val i höst för att bli kommunalråd är att anta en riktig utmaning.”

Well, det ser ut som att notan är på väg in.