Västkusten är Bästkusten

För den som har skrivandet som yrke och passion är gränsen mellan arbete och fritid försumbar. Arbetstid är skrivtid. Fritid är skrivtid. Jag skriver hela tiden, arbetar hela tiden. Fastän i olika miljöer. Ibland hemma. Ibland på redaktionen. Ibland på arbetstid. Ibland på fritid. Ibland på resa.

I veckan har jag tillbringat fyra dagar på Västkusten. Två dygn på Käringön, min favoritö i den bohusländska skärgården. Två dygn i Göteborg, där jag bodde, levde och verkade i 24 år i ett tidigare liv….

Käringön höll på att bli en katastrof. Jag är en världsvan globetrotter, som rest på alla kontinenter – utom Antarktis.

När jag i veckan skulle tillbringa två dagar på Käringön bokade jag boendet på Booking.com. Även i denna bokningsform är jag rutinerad.

Men – i detta fall bokade jag två dygn en månad senare än tänkt ankomst, i högsäsong. Oproffsigt och oturligt….

Oj, oj, oj….inte många minuter kvar till sista färjan till Orust, allt fullbokat på Käringön och ingenstans att bo…

Mitt motto är: ”Allting är möjligt för den som tror att allting är möjligt.” Mitt mantra är: ”Det ordnar sig alltid.”

Och det gjorde det. På allra bästa sätt. Fantastiskt rum mot havet, med balkong, på Hotell Käringön.

Spännande samtal, måltider med havets läckerheter och goda drycker, med familj och goda vänner förgyllde dygnen på Käringön….

Park Avenue Hotell är en klassiker, från början byggt som hotell för redarsocietéten och deras affärsvänner. Sedan har ägarskapet övergått till att heta SAS Radisson Park Avenue Hotell och sedan, i dag, till Elite Park Avenue Hotell. Här har många kända människor från hela världen bott.

I sista minuten fixade jag ett hotellrum på Park Avenue med utsikt mot Liseberg och Pariserhjulet, som i Göteborg kallas Högfärden.

Evert Taube fick 1958 i uppdrag att dekorera väggarna i Parks Avenues stora balsal. Han skapade då 20 väggpaneler, cirka en och en halv meter i kvadrat, som löper runt hela salen. Motiven var hämtade ur Taubes egna visor.

Till sin hjälp hade Evert Taube konstnären Marianne Greenwood, som i sina memoarer skriver:

”Evert Taube bodde, åt, och drack förnämligt under de två månader då arbetet pågick.” Hennes egen belöning beskrev hon bestod av ”mat och husrum samt förmånen att ensam få rå om Evert i två hela månader, natt och dag.”

Konstmuséet ligger inte långt från Park Avenue Hotell, på konstens centrum i Göteborg, Götaplatsen. I mitten ligger Carl Milles berömda staty, Poseidon. Han är omgiven av Göteborgs stadsteater, Göteborgs konserthus, Göteborgs Konstmuseum och Göteborgs konsthall.

Här, på Götaplatsen samlade Olof Palme många tiotusentals åhörare när han höll tal på första maj och bland annat påpekade, i ord som är mina följeslagare sedan dess:

”Verkligheten är vår värsta fiende. Vi får inte skönmåla. Vi får inte svartmåla. Vi måste utgå från verkligheten sådan den är. Bara då kan vi bygga ett bättre samhälle.”

Jag älskar att besöka Konstmuséet med sina fasta samlingar och tillfälliga utställningar. Det är inte tavlor av Rembrandt eller Picasso som är mina främsta favoriter – utan en tavla av Richard Bergh. På en balkong står en man och en kvinna, förlägna, och tittar ut.

Denna bild fick en klassisk bildtext när jag i en bok med Björn Ranelids bästa aforismer och metaforer, utgiven på fyra språk i en och samma bok, gav detta konstverk bildtexten, med Ranelids ord:

”När du märker att en annan människa älskar dig, kommer ni båda att förändras.”

Just nu pågår en utställning med Ilon Wiklands bildvärld på Konstmuséet i Göteborg. Hon är en av Sveriges mest älskade illustratörer, mest känd för att ha illustrerat Astrid Lindgrens klassiska barnböcker. Hon föddes i Estland 1930 och kom till Sverige 14 år gammal. Hon var yrkesverksam i 60 år.

Ilons egna bildberättelser är ofta självbiografiska där erfarenheter av krig och flykt återkommande skildras. Hon hade en varierad stil med barnets perspektiv i centrum. I denna utställning visas bilder som aldrig tidigare ställts ut. Hennes mångfacetterade talang sätts i ett nytt ljus i en fantastisk utställning.

En fin dag, lördag, i Göteborg går mot sitt slut. Som pingisspelare i ungdomen hoppas jag att söndagen skall skänka Truls Möregårdh och Sverige ett OS-Guld i bordtennis.

Innan jag lägger mig tar jag ett långt, varmt bad i rummets badkar. Vem vet när jag möter ett riktigt badkar nästa gång.