Här går man inte lottlös
I kolonilotterna, eller närmare bestämt odlingslotterna i Sylta, väster om Johannisdalsskogen i Köping får man ta del av stora och varierande kunskaper i trädgårdsskötsel.
I kolonilotterna, eller närmare bestämt odlingslotterna i Sylta, väster om Johannisdalsskogen i Köping får man ta del av stora och varierande kunskaper i trädgårdsskötsel.
Det är skördetid nu och jag besöker platsen som varit i bruk sedan 60-talet. Koloniträdgårdar har funnits i Sverige i över 100 år och har varit en plats för människor att dra sig tillbaka på, få lugn och ro, se sina alster växa och ett sätt att lindra kostnaderna för hushållet.
En koloniträdgård delas in i små lotter som man kan hyra av kommunen för en billig peng. Antingen en kolonilott eller en odlingslott. Skillnaden är att kolonilotter även har mer eller mindre beboeliga hus på lotten som också är något större. Just nu är platsen i Sylta fullbelagd och man får stå i kö för att erhålla en av dessa åtråvärda små trädgårdar.
Efter en stunds kringvandrande stöter jag på Walid Korges och Najla Bitar från Syrien men boende i Köping.
– Jag fick lotten efter 2 års väntan och har haft den nu i cirka ett och ett halvt år. När jag tog över odlingen var här mest ogräs. Jag fick börja från scratch, säger Najla.
Här odlas med omsorg det mesta. Najla pekar och berättar.
– Här har vi romansallad, söt paprika och tomater. Här borta odlar jag mynta, maché (vårklynne) och sverigesallad.
Hon visar stolt sin praktfulla rad av västeråsgurkor. Likaså gör Walid som verkar vara specialist på olika paprikasorter. Jag får med mig tre påsar hem med blandade läckerheter.
Helt plötsligt dyker Muhamed upp. Han är bosnier till ursprunget och börjar prata om att vattenförsörjningen inte är tillfredställande. Många här har egna pumpar man placerar i Kölstaån men där finns gemensamma pumpar för att få fram det viktiga vattnet till de olika lotterna som ligger på cirka 100 kvadratmeter per lott. Totalt finns här cirka 180 lotter och i framtiden kommer eventuellt ett gång- och cykelstråk gå längs Kölstaån och passera kolonin, vilket mottagits med blandad förtjusning av de som håller till här.
Att höra Najla berätta om alla olika nationaliteter som huserar i koloniträdgården är spännande. Stället är som ett Istanbul i miniformat. Tack vare denna mix samlas kunskaper från alla världens hörn om vad som kan odlas, hur man kan sköta sin trädgård och framför allt vad man sen kan göra med alla grönsaker.
Generositeten är det heller inget fel på och jag lämnar Najla och Walid med mina tre påsar inspirerad över att själv sätta spaden i jorden.
