Bollen är rund

Hos mina morföräldrar var vi i köket inte bara för äta. Vi var alltid i köket. ”Rummet” användes bara vid jul, vid jämna födelsedagar och när morfar skulle höra Nyheterna, då jag som barn fick följa med till radion där inne.

Nu, 70-talet år senare, brukar jag lyssna på Nyheterna i P4 Västmanland klockan 10, efter morgonbestyren. För det är krig i Europa och brända svenska ambassadlokaler och flaggor i Arabländer.

Torsdagen den 20 juli slog jag som vanligt på radions P4 klockan 10. Men det var inga nyheter. För Norge spelade fotboll i dam-VM. Dagen efter ”utgick” nyheterna på grund av att Colombia spelade. Lyssnarna rekommenderades att byta till P1 för att höra Ekot.

Jag vet personer som redan för flera år sedan helt gick över till P1, ”för att det är mer intressanta program där”, och aldrig ställt in apparaten på P4 igen.

På regeringens uppdrag har alla hushåll fått broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”. Där står det: ”Vid en allvarlig händelse behöver du kunna ta emot viktig information från myndigheterna, framför allt via Sveriges Radio P4.”

Fotbolls-VM för damer har säkert för vissa fyllts av verkligt allvarliga händelser. Trots det kunde Sveriges Radio ha släppt in 3-4 minuters Eko på jämna klockslag utan att tappa fotbollslyssnare, tänker jag.

Men bollen är rund och väldigt många gillar att, om inte höra så i alla fall se på fotboll.

Det var fotbollsproffset Gunnar Green (1920-1991) som veterligt var först med att säga ”Bollen är rund”, vilket betyder att utgången är oviss.

Bollen är rund. Men inte i amerikansk fotboll. Där är bollen oval och där spelar man nästan bara med händerna och med våld. Från 2010 finns det förresten serier även för damer i denna vilda sport.

I min värld har bollen alltid varit rund. Vid mina tidiga fotbollsreferat i Arboga njöt jag ofta av Södras spel. Jag minns speciellt Uffe Breids dribblingar, då han var på väg mot mål men vände om för att få lura några fler innan han avslutade. Eller när backen Björn Johansson sprang upp på högersidan och slog målgivande inlägg.

På den tiden blev det bu-rop om spelare passade bakåt, speciellt till målvakten. Numera, som i dam-VM, förekommer det hela tiden.

Men bollen är fortfarande rund,

Där vid TV:n har jag förundrats också över hur radikalt ett lag kan ändra uppträdande. Hur ”våra” flickor i ena matchen hela tiden hittade varandra till och med i extremt proffsigt snabbpassande för att vinna med 5-0, för att i en annan missa kanske 80 procent av passningarna.

Från årets VM minns jag också vissa lags skådespelartalanger, vilka tycktes tävla bland annat om hur många varv man kan rulla efter att ha ansett sig fälld.

Smärtsamma minnen har också jag av fotboll, detta i Arboga och från korpmatcherna på CVA-plan. Ja, det var så länge sedan att verkstäderna ute på Åsby hette Centrala Flygverkstaden i Arboga.

Jag spelade för Kyrkans IF, med en kyrktupp som emblem på matchtröjan. Och det var hårda tag. Objektiva bedömare ansåg att det spelades ruffigare i korpen än i IFK Arbogas och Arboga Södra IF:s matcher.

Det hjälpte inte med de enkla benskydd vi hade under strumporna. Och jag började fundera på att sluta med korpandet, eftersom jag – både som spelare och som åskådare – gillade schysst spel.

Måttet rågades en dag när vi genomled en extra tuff sparka-hårt-på-benen-match och en av våra lagmedlemmar, kyrkoherden, sprang ut efter halvtidsvilan och ”uppmuntrande” ropade till oss:

– Mera blod grabbar!

Den dagen förstod jag inte prästens koppling till Jesus ord om nattvardsvinet som symbol för att bli ett med Jesus och hans förmåga. Nej, den dagen på CVA-plan, tyckte jag bara att jag hade blött färdigt och spelade aldrig mer fotboll för Kyrkans IF.

Allting har sin tid, enligt Predikaren. Även damfotbolls-VM. För bollen är rund och fortsätter att rulla.