KRÖNIKA
14:06 | 26 januari 2023

Bränna böcker är censur

Tankar vi ogillar skall bemötas med ord, fakta, argument, inte med bokbränning.

Nu har det hänt igen. Den danske högerextremisten Rasmus Palludan har ännu en gång fått ett obegripligt polistillstånd – att bränna Koranen utanför den turkiska ambassaden i Stockholm.

Turkiet hotar att definitivt stänga dörren för ett svenskt medlemskap i Nato. Den muslimska världen rasar och uppmanar till bojkott av svenska produkter.

Det är svårt att förstå att en dansk extremist kan få ständigt nya demonstrationstillstånd att bränna Koranen, i stad efter stad, och att värnandet av denna rättighet presenteras som ett försvar för yttrandefriheten. Detta fastän koranbränningen ofta leder till oroligheter, upplopp och många skadade. Och nu senast – kanske att vi missar Nato och kan sälja mindre av våra produkter i den muslimska världen.

Till vilken nytta?

Muslimer blir sårade och kränkta. Huliganer får en förevändning att starta kravaller. Egendom förstörs. Poliser skadas och tvingas backa, till exempel i Örebro, utan de verktyg som hot om kravaller ger polisen i andra länder (till exempel vattenkanoner).

Grundlagen definierar tryckfrihet som ”…ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning i vilket ämne som helst.” Vad av detta främjas av publik bokbränning, till exempel att elda upp Koranen? Fördjupas meningsutbytet i samhället? Nej, det river upp sår, bidrar till splittring och polarisering.

Jag är en liberal publicist, som inte bränner koranen, inte heller svenska flaggan. Jag skriver inte KUKEN i korset av svenska flaggan. Att jag avstår från detta är inte självcensur, inskränker inte min yttrandefrihet. Jag visar tolerans mot människor som tycker att det finns sånt som känns ”heligt”. Det respekterar jag.

Bokbränning och bokbål är symbol för diktatur och auktoritärt styre. Heinrich Heine skrev ”där man bränner böcker bränner man till sist också människor. I boken 451 av Ray Bradbury kan vi läsa: ”Bokbålet är en del av det institutionaliserade mardrömssamhället.”

1933 fick Richard Euringer tjänsten som chefsbibliotikarie i Essen och identifierade 18 000 verk som stred mot den nazistiska ideologin och som därför brändes i olika bokbål, till exempel verk av Erich Maria Remarque, Karl Marx, Heinrich Heine, Sigmund Freud, Bertold Brecht och Albert Einstein.

I Kina under Maos kulturrevolution 1966-1976 brändes all litteratur som inte ansågs befrämja kulturrevolutionens idéer, värderingar och mål. Den historiska listan över bokbål av obekväma ord, tankar och åsikter i diktaturer kan göras lång.

Tryckfriheten syftar till att värna ord, tankar, åsikter; försvara den tryckta skriften, så att den kan utges utan censur. Censur innebär att vissa ord, fakta och åsikter hindras från att komma till uttryck. Bokbål är censurens atombomb, då varje bokstav, varje ord, omvandlas till aska. Ingenting återstår att läsa.

Om, om, om det är en omistlig opinionsyttring att extremisten Rasmus Palludan skall få fortsätta att bränna Koranen, så kan väl åtminstone polismyndigheten i sin tillståndsgivning bestämma tid och plats. Hade Palludan bränt Koranen utanför Täby Badhus, inte utanför turkiska ambassaden, hade sannolikt Erdogans vrede uteblivit. Då hade denna bränning inte blivit en stor nyhet i den muslimska världen.

Själv fortsätter jag att bemöta tankar och åsikter jag ogillar med ord, inte med att bränna böcker vars innehåll jag ogillar.


Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.

Tänk på: håll dig till ämnet, håll god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln

Från löpet

Dagens lunch

Dagens lunch

Grattisannonser

Grattisannonser Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se

Minnesannonser

Minnenannonser Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se
+
-