En pendlares vedermödor

Jag pendlar sedan många år till mitt arbete. Jag började med detta redan 2010. Min arbetsplats låg i Örebro och jag har under åren genomlevt många förseningar och inställda tåg.

Rekordet var nog i förra veckan då färden till Örebro to ca fem timmar från Köping! Resan som började halv 7 på morgonen var redan förlängd pga spårarbeten (vilket är förståeligt och nödvändigt) då vi tog omvägen runt Frövi.

Men eftersom någon stackare grävde av en kabel uppstod ett allvarligt signalfel vilket ledde till att vi blev stående i Frövi i många timmar. Det fanns nog förhoppningar om att få i gång trafiken igen men det fungerade inte och tiden gick. Frövi har säkert sin charm men efter några timmar är utsikten inte längre särskilt underhållande.

Ska väl vara tacksam för att bussar plötsligt dök upp och tog oss till Örebro. Vi var framme lagom till lunch! Dagen därpå tyckte väl nån på SJ att vi behövde byta rastställe, varför vi fastnade i Fellingsbro istället. Tätorten är ju mindre så därför räckte en och en halv timmes stopp. Då var vi framme redan kl 9!

Då detta var min sista vecka att pendla västerut tog jag det hela med ro. Som pendlare lär man sig att vara så informerad man kan vara (olika appar, Trafikverkets hemsida och media är viktiga källor – SJ:s personal vet ofta mindre än oss pendlare), ha kontakt med sina pendlar-kollegor och inte hetsa upp sig över sådan man inte kan påverka.

Laddade batterier på telefon och dator också nödvändigt. Kanske kan man få in nån timmes jobb här och där…. Vassa armbågar är inte heller fel att ha. Ersättningsbuss har under senaste månaden varit frekvent förekommande från Örebro. Jag har då noterat att svensken inte längre kan köa, störst går först, vilket man kanske kan förstå då information och organisation är minimal.

SJ har haft EN person på plats som försökt att styra upp av- och påstigningen av bussarna på Örebro station. Hen har tålmodigt upprepat i princip samma information till de hundratals som väntat på transport. Information på tavlor har inte funnits alls eller varit felaktig. När sedan bussarna kommit har folk kubbats för att vara säker på att komma på. Det är ett under om ingen skadats under dessa dagar.

Nästa vecka börjar jag pendla till huvudstaden. Jag har en förhoppning om att något fler tåg per timme under rusningstid ska göra saker och ting lite mer flexiblare. Med Movingo skulle jag också smidigt kunna resa med EN app både på VL, SJ och SL.

Jag hade räknat ut att med Movingo Alla sträckor för 3 200 kr per månad så skulle jag smidigt kunna ta mig till och från jobbet på Kungsholmen. Men icke, döm om min förvåning när jag upptäckte att att Movingo inte längre kommer att gälla på SJ:s tåg från Köping.

Någon tydlig information har SJ inte gått ut med. Jag fick höra ryktet från en annan Stockholmspendlare och beslöt att kolla upp detta. På SJ:s hemsida anges Köping som en station där man kan resa med Movingo, men samtidigt anges att tågen måste vara märkta med Movingo… och söker man på sådana avgångar kommer numera inga upp!

Jag chattade därför med SJ Kundservice och vänlige Juan som jag hade kontakt med konfirmerade de dåliga nyheterna. Det går inga tåg från Köping där Movingo är giltigt. Jag måste alltså nu köpa ett SJ kort (2 750 kr) och ett SL kort (970 kr). Vill jag åka med VL tillkommer kostnad för det… jag avstår… tar bilen. Drygt 500 kr mer per månad…! Och utan att detta har kommunicerats ut.. jag undrar hur många som kommer att drabbas av detta!

Man kan ju hoppas att det blir en mediastorm runt detta men det är ju bara en av många försämringar som drabbar oss vanliga medborgare just nu. Det är tröttsamt att läsa om allt som blir sämre och dyrare… Men i mitt stilla sinne undrar jag, var är våra lokalpolitiker? Att bo i Mälardalen ska vara attraktivt men att pendla till sitt jobb blir alltså dyrare och mer komplicerat. Måste man flytta?

/En nedslagen pendlare