Lisa Nilsson intog på lördagskvällen scenen på Jazzens Museum med stor, varm och kristallklar röst. Hon intog även genast publiken med såväl sin sång som med sin personlighet.
Med en självklar enkelhet i såväl sånger som mellansnack visade Lisa Nilsson olika sidor av sin musikaliska bredd under lördagskvällen. Hon bjöd också på sig själv med många personliga tankar och reflektioner mellan sångnumren. Ibland snudd på självutlämnande, som när hon berättade om sina tankar om att skaffa stringbikini i Brasilien, tilltänkta romantiska möten (som inte infriades) och andra nedslag i hennes egen historia. Liv och död, humor och allvar blandades i en skön mix.
– Vi börjar med den här första sången, så får vi se var vi tar vägen sen, inledde Lisa Nilsson konserten.
En spännande resa blev det ända från inledande låten ”När kärleken tar slut”, med musik som berörde såväl textmässigt som musikaliskt. Mycket vardagspoesi med texter som väckte fantasin och skapade inre bilder. Många av sångerna man kände igen spelades i helt nya tappningar och kändes nya och fräscha.
En trio bestående av Erik Söderlind på gitarr, Niklas Fernqvist på bas och Chris Montgomery på trummor kompade följsamt Lisa Nilsson med mycket intern scenkontakt i form av blickar och leenden. Framför allt gitarristen Erik Söderlind bidrog med många sköna solon under kvällen.
Efter några inledande finstämda jazzlåtar med gripande texter på svenska tog sig Lisa Nilsson an såväl jazzstandards som t ex ”Moon River” och ”Autumn Leaves” som några riktigt tunga jazzlåtar, varvat med må humoristiska nedslag i verkligheten och som stark kontrast till dem Sonja Åkessons ”Monolog”, en nattsvart men vacker visa om ett sjukt barn som ska dö. ”The Shadow of Your Smile” framfördes i en nästan plågsamt långsam men otroligt vacker tolkning som avslutades med Charlie Chaplins ”Smile” vävdes in i ett skönt crescendo. Mästerligt.
Många av låtarna hade Lisa Nilsson själv gjort, några hade gitarristen Erik Söderlind skrivit och Lisa bidragit med texter till, och andra hade Lisa Nilsson lånat från när och fjärran. ”Danny’s Dream” av Lars Gullin hade hon t ex skrivit en svensk text till och kallat den ”Dagnys dröm”.
Artisterna fick motta årets present från Jazzens museum, en tavla på en jazzkatt som promenerar över en pianoklaviatur.
Självklart gav sig inte publiken förrän man fick höra ”Himlen runt hörnet” som extranummer – precis i samma ögonblick som himlens portar öppnades i ett blixtrande blött skådespel ovanför det jättelika tälttaket på Jazzens museum. Magi.
När sista tonerna klingat ut och Lisa Nilsson fått stående ovationer avklingade regnet lika snabbt som det började, och publiken kunde under hemfärden från Strömsholm njuta av en otroligt färggrann himmel som brann som av eldslågor i väster.
Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se
Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se