Han springer i mål efter 23 kilometer på Lasse-Maja loppet i Arboga. Som reporter på plats registerar jag att han kommer i mål, dricker ur sin vattenflaska och är lika svettig som de flesta andra. Jag hör namnet med nummer 1052 ropas ut när han passerar mållinjen, men är för sen för att ta ett målfoto. Däremot får jag en intervju med Mattias Persson efter loppet. En intervju som berättar en solskenshistoria.
– Tiden är helt oviktig, svarar Mattias på frågan om vilken tid han fick i loppet.
– Jag är glad att jag har överlevt min sjukdom, eller ja, jag är ju fortfarande sjuk, säger han.
Föll ihop på innebandyn
Mattias Persson spelade en innebandymatch när han plötsligt föll ihop på planen.
– En kväll på innebandyplanen så säckade jag ihop. Jag hade inga känningar innan, det kom helt pötsligt, säger han.
Det visade sig att han hade en tumör på hjärnan. Den opererades bort i mars förra året. Efter operationen har han tränat för att kunna springa loppet i Arboga.
– Jag har sprungit Lasse-Majaloppet två gånger innan, och gav mig den på att jag skulle springa den i år. Det har varit mitt mål, säger Mattias.
Under loppet var det tungt och han funderade ett par gånger på att ge upp.
– Det finns ju några ställen där man kan vika av eller fuska, men nej, det ville jag inte, säger han.
Mattias som tidigare har jobbat som brandman i Hallstahammar har precis gått tillbaka till sitt jobb på Anticimex i Västerås, där han arbetar med förebyggande brandskydd.
– Det känns som att livet börjar om, tiden på loppet struntar jag i. Jag är glad att jag kom i mål och att överlevt, säger han.
Jag vill i alla fall veta hans tid. Mattias Persson sprang 23 kilometer på 1,47.
