Våld mot kvinnor – kan det vara nog nu?

Debattartikel från MP inför internationella kvinnodagen.

Den 8 mars är det den internationella kvinnodagen. I en idealvärld hade den här artikeln kunnat bestå av gratulationer till att utvecklingen gått framåt, att vi nått ett jämställt och jämlikt samhälle och mäns våld mot kvinnor upphört. Den världen existerar dock inte.
Internationella kvinnodagen 2016 är, liksom tidigare år, en dag då vi enbart kan hoppas att vi äntligen ska lära av historien, att vi träder ur vår egen trygghetszon och tar in vad som sker i vår omgivning, att vi äntligen kommer att förändra den verklighet så många kvinnor lever i. Att vi aktivt börjar arbeta för en bättre värld för alla oavsett kön.

Idag vill vi uppmärksamma mäns sexuella våld mot kvinnor. Att vi väljer att skriva om just våldet mot kvinnor är givetvis med anledning av att artikeln skrivs inför internationella kvinnodagen men också för att statistik visar att män är förövare i 98 % av allt sexuellt våld. Det är alltså ett obestridligt mansproblem.

I en sammanställning av forskning i januari i år uppskattar Världshälsoorganisationen, WHO, att 35 % av världens kvinnor blivit utsatta för fysiskt eller sexuellt våld av en partner och/eller sexuellt våld av en annan person än en partner. Det motsvarar lite mer än 1/3 av världens kvinnor. Vi skriver det igen, var tredje kvinna.

I Sverige är föreställningen främst att sexuellt våld och särskilt våldtäkt handlar om överfall där gärningsmannen sedan tidigare är okänd. Enligt BRÅ är dock dessa fall av våldtäkter ovanliga. I verkligheten sker merparten av allt sexuellt våld inomhus, ofta i hemmet och i 8/10 fall är gärningsmannen och offret bekanta sedan tidigare. Trots att anmälningsbenägenheten för sexuellt våld där förövaren är bekant med offret är betydligt lägre än i de fall där förövaren är okänd, visar statistik att det i 32 % av de anmälda fallen för våldtäkt är just en bekant förövare. Att anmälningsbenägenheten är lägre i dessa fall går bland annat att utläsa från en kartläggning från 2012 som visar att enbart 4,9 % av de kvinnor som uppges ha blivit utsatta för sexuellt våld av en bekant förövare har polisanmält händelsen. Mörkertalet för sexuellt våld mot kvinnor av bekanta gärningsmän är således stort.

Vi vill förändra verkligheten för kvinnor idag. Vi tror att några av vägarna dit är ett instiftande av en samtyckesparagraf i sexualbrottslagstiftningen, obligatorisk utbildning om sexuellt våld för alla domare och nämndemän, höjd straffskala för sexköp samt ge de som blivit utsatta för sexköp brottsofferstatus och rätt till skadestånd, förebyggande arbete genom större fokus på genuspedagogik i förskolan och nolltolerans mot våld och sexuella trakasserier i skolorna.

Alla individer, oavsett kön, har rätt till ett liv utan våld och självbestämmande över sin egen kropp. Det är en del av de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Mäns sexuella våld mot kvinnor är ett av de allvarliga och obehagliga uttryck för den patriarkala maktordningen som råder i samhället. Vi behöver ta ett ordentligt krafttag för att stoppa det sexuella våldet.

Den debatt som idag förs kring sexuellt våld mot kvinnor är både frustrerande, otillräcklig och sorgligt snedvriden. Istället för att fokusera på den egentliga problematiken och hur den ska lösas, ägnas utrymme åt att peka ut etnicitet och kulturella skillnader som bovar, trots att det helt saknar vetenskapligt stöd. Det här ett mansproblem, inget annat. Att föra en debatt helt grundad i okunskap, och i många fall främlingsfientlighet, är att låta det här våldet fortgå. Och det får vara nog nu.

Låt internationella kvinnodagen 2016 bli en vändpunkt. Ingen mer ska behöva uppleva sexuellt våld. Det är nog nu.

Angeliqa Cramnell och Martin Sandelin, jämställdhetsambassadörer och talespersoner i jämställdhetsfrågor, MP Västmanland