Allemansrätt inom välfärden

Expressen eller Aftonbladet? Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson? Volvo eller Tesla? ICA eller Coop?

Livet är fyllt av val och vi vill bestämma själva. Vi vill själva välja vem vi vill gifta oss med och fördömer kulturer där föräldrar väljer livspartners åt sina barn. Valfrihet är en självklarhet för oss alla också när vi skall välja varor och tjänster.

Att välja mellan partier och mellan tidningar är en självklar del av demokratin och pressfriheten. Att välja mellan varor och tjänster är en självklar del av marknadsekonomin.

När vi väljer varor och tjänster på den privata marknaden skyddas vi av konsumentlagstiftning, KO och Konsumentverk. Vi har ångervecka och återbetalningsrätt. Men bara på den privata marknaden.

När det gäller välfärdstjänster med kommunalt monopol gäller andra villkor. Då får vi nöja oss med vad som erbjuds och vi har inte chans att välja något annat. Det kommunala monopolet inom välfärden är en styggelse.

Det är lätt att vara hemmablind. Bor vi i en stad som Köping, som haft S-styre i över 90 år, är folk så invanda i det kommunala monopolet att många människors tankesfär är inlåst i det invanda och det allenarådande.

Köping är en del av Sverige. Men Köping är inte Sverige.

Vi har 290 kommuner i Sverige. I slutet av 2023 hade 152 kommuner valfrihetssystem enligt LOV (Lagen om valfrihet) inom äldreomsorgen och hemtjänsten. Fristående grundskolor finns i 186 kommuner.

Lätt att tro att borgerligt styrda kommuner har valfrihet medan kommuner som leds av socialdemokraterna har kommunala monopol inom välfärden. Fel!

Det räcker att se på våra närliggande större städer – Västerås, Örebro och Eskilstuna, alla styrda av en socialdemokratisk majoritet. Där finns valfrihet inom skola och omsorg.

Socialdemokraternas starke man i Eskilstuna, Jimmy Jansson (nyss avgången), yttrade i intervju med mig i Magazin Etuna i maj 2025:

”Jag värnar både om samhällsnyttan och om individens valfrihet. Privata alternativ är en naturlig utmaning till den offentliga sektorn. Jag vill ha balans mellan valfrihet och demokratisk kontroll.”

Varför yttrar sig inte Köpings ledande socialdemokrater, Per Ågren och Elizabeth Salomonsson och Annika Duán, i sådana ordalag?

I närmare 9 av 10 kommuner finns det minst en privat vårdcentral. 90 procent av äldre i kommuner med valfrihet enligt LOV har gjort ett aktivt val i äldreomsorgen. 8 av 10, som har personlig assistans, har valt en privat utförare. 300 000 personer som arbetar inom välfärden har valt en privat utförare som arbetsgivare.

Många små välfärdsföretag drivs ofta av kvinnor, som tidigare varit anställda i kommuner, till exempel undersköterskor inom Hemtjänsten. De har valt att hoppa av och starta eget för att kunna erbjuda bättre service och kvalitet än den kommunala organisationen kunde erbjuda.

Allting går tillbaka till Alva Myrdal, som på 30-talet myntade uttrycket: ”Offentlig produktion för offentlig konsumtion.”

Detta tänkande har styrt svensk socialdemokrati. Detta har  varit en sammanblandning av två olika dimensioner.

Självklart skall samhället värna om allas lika rätt till vård, omsorg och utbildning. Men därmed inte sagt att samhället skall ha monopol på att producera dessa tjänster.

Se på tandvården som gott exempel.  Du kan välja Folktandvården. Du kan välja en privat tandläkare, som du själv bestämmer. Men vad du än väljer är samhällets ersättning till dig för behandlingen densamma. Trygghet och valfrihet.

Liberalerna i Sverige har varit en garant för två ståndpunkter i samhällsdebatten: betydelsen av växling vid makten och valfrihet i välfärden.

Men liberalernas nya partiledare, Simona Mohamsson, vill förbjuda aktiebolag i skolsektorn. Partiets landsmöte i höst avgör partiets ståndpunkt i frågan.

Det skulle medföra att 300 000 elever blir utan den skola som de själva, kanske tillsammans med sina föräldrar, valt. Det skulle leda till en skol- och kunskapskollaps.

Självfallet måste vi ha ett strikt regelverk. Självfallet måste vi ha en skolinspektion som fungerar. Självfallet måste skolor som inte sköter sig eller uppfyller uppställda kvalitetskrav stängas.

Men detta måste gälla alla skolor, inte bara privata skolor, utan också kommunala skolor. Alldeles för många kommunala skolor håller för låg kvalitet. Ett uttryck för detta är att över 15 procent går ut svensk grundskola utan godkända betyg i konsten att läsa, räkna och skriva.

Den svenska skolpolitiken måste ständigt reformeras och utvecklas. Men ledstjärnorna måste vara att premiera kunskaper och krav, ordning och reda, nytänkande och respekt för elevers olika förutsättningar. Elever med behov av särskilt stöd skall alltid få det. Alltid!

Kommunaliseringen av skolan, som Göran Persson (S), drev igenom har varit en riksolycka. Syftet var givetvis att övervältra statens stora kostnader för svensk skola på Sveriges kommuner. I många svenska kommuner blev detta den största utgiftsposten i den kommunala ekonomin.

Detta har i sin tur medfört att skolan varit ett alltför prioriterat område när kommuner skall spara pengar – alltifrån att anställa obehöriga lärare med lägre löner till att slarva med underhållet av skolans lokaler.

Allt detta har lett till att vi fått en ojämlik skola för alla i våra kommuner. Detta tvärtemot vad som hävdas i debatten: att det är friskolorna som är det största hindret för en likvärdig skola åt alla.

Bäst visas detta av ett antal S-styrda kommuner i Västmanland, som aldrig haft någon friskola. Dessa kommuner borde, sins emellan, kunna visa upp en likvärdig skola. Det kan de inte, tvärtom. Stora skillnader i anslagstilldelning per elev, andel behöriga lärare, lärarnas löner, skolmåltidens budget, andel elever som går ut grundskolan med godkända betyg i alla ämnen, andel elever som går ut gymnasiet med komplett examen.

Köpings kommun har i dag Sveriges näst högsta ungdomsarbetslöshet, 15.4 procent. Tänk om det beror på Köpings skolor, att så många unga inte är anställningsbara? Tänk om Jimmy Jansson (S) i Eskilstuna har rätt: att privata alternativ gör att den offentliga välfärden skärper sig?

Allemansrätt inom välfärden bör vara en medborgerlig rättighet.