Nu intar hon sin borg

Hon är kristdemokrat och har varit kommunalråd i Jönköping, partisekreterare, riksdagsledamot och senast sjukvårdsminister. Nu har hon tillträtt som landshövding i Västmanlands län. Magazin24 har träffat henne.

Vi möts i Blå salongen i Residenset på Västerås slott, som var ett kungligt residens under Vasatiden. Slottet uppfördes under 1200-talet och har byggts om flera gånger, bland annat under Gustav Vasas regering. Här har statens ämbetsman i Västmanland, landshövdingen, sin bostad sedan 1753.

Jag vill först veta hur namnet Acko, uppkommit, när jag vet att landshövdingen hette Ann-Charlotte som nyfödd.

– Det var en grannflicka som kallade mig för Acko. Bara farmor kallade mig för Ann-Charlotte. Hon dog 2008. Namnet Acko är infört i folkbokföringen sedan många år.

Vad hade du för bild av Västmanland innan du blev landshövding?

– Jag hade två tydliga bilder. Dels bilden av Västerås som en mycket uppskattad och populär konferensstad, dels att Västmanland är landets spjutspets inom ny teknologi, robotar och innovationer. Min avsaknad av direkta tidigare kopplingar till länet är en fördel när jag skall fatta beslut, eftersom det hjälper mig att undvika jävssituationer.

Nu har du varit landshövding i en månad – hur känns det?

– Nu börjar jag känna mig lite hemma. Jag har snabbt kommit in i arbetet vid Länsstyrelsen, lärt känna medarbetarna, delta i det veckovisa beslutsfattandet. Jag har deltagit i Arboga Möte, där försvarsindustrin och totalförsvarfrågor stod i fokus. Jag har också deltagit i möten i Västerås, till exempel inom projektet Citysamverkan.

Vad ligger närmast på agendan?

– Nu ser jag fram emot att inleda den stora turnén till länets kommuner första veckan i februari, med start i Skinnskatteberg. Syftet med dessa besök är att få en helhetsbild av utmaningarna, lyssna på kommunledningen och civilsamhället samt träffa små och stora företag.

Acko Ankarberg Johanssons drivkraft har alltid legat i det gemensamma engagemanget – ”att man går samman gemensamt och gör saker”. Denna filosofi genomsyrade uppväxten i Småland och hennes tidigare yrkesroller, inklusive sju år som begravningsentreprenör, en erfarenhet som gav henne stor ödmjukhet inför livet och döden.

– Nu är mitt fokus att samordna länet och se till att Västmanlands perspektiv hörs i regeringen.

Acko Ankarberg Johansson växte upp i Jönköping i Småland i en familj där föreningsengagemang fyllde livet vid sidan av arbetet.

– Denna ideella grund har varit min livsluft, att man går samman gemensamt och gör saker. Denna filosofi genomsyrar bland annat mitt intresse för att sjunga i kör, där jag fått uppleva hur gruppen lyckas tillsammans.

Hennes familj var involverad i KFUM. Hennes pappa var bland annat generalsekreterare för KFUK-KFUM. Varje sommar hjälpte familjen till som lägerledare på KFUM:s lägergård Vidablick utanför Jönköping, som anordnade sommarvistelser för ungdomar som behövde komma iväg.

– Redan som 16-åring fick jag kliva in och ta ett stort ansvar vid lägret. Efter att husmor i köket plötsligt slutade fick jag, som då var köksanställd, ta över och vara husmor, trots att jag varken var utbildad eller kunnig. Denna erfarenhet var typisk för hela min uppväxt. Man kliver in och gör vad man kan.

– Jag kombinerade mitt musikintresse med arbete genom att arbeta som outbildad musiklärare på mellan- och högstadiet i sju år.

Acko Ankarberg Johanssons erfarenheter utanför politiken inkluderar sju år som begravningsentreprenör i familjeföretaget i Jönköping. Under dessa år arbetade hon med alla delar av verksamheten, från att hämta avlidna och hålla i begravningar till att sköta administration och svara i telefon.

Vilken var din viktigaste insikt som begravningsentreprenör?

– Den viktigaste insikten jag fick under tiden i begravningsbranschen var att ”livet är både sorg och glädje”. Vi måste ”låta döden ta plats” och att ha respekt för den, oavsett när den inträffar. Vi måste inse att livet inte fortsätter som vanligt när en närstående dör. Varje dödsfall har sin unika dimension, oavsett om det gäller en partner, ett barn eller åldriga föräldrar. Förlusten av en äldre förälder är alltid smärtsam, då den där sista länken bakåt försvinner.

När väcktes ditt politiska intresse?

– Det väcktes 1985, när jag var 21 år gammal, genom mitt engagemang i musik och KFUM. Dåvarande KDS (Kristen Demokratisk Samling) frågade mig om jag ville sitta med i kulturnämnden. Det tyckte jag lät perfekt eftersom det var där man beslutade om pengar till musik. Och jag tyckte ju att kommunen borde ge mera bidrag till KFUMs konsertverksamhet.

När Acko började i kulturnämnden insåg hon snabbt att det inte räckte med att brinna för en sak.

– Jag fick lära mig en hård läxa. Många intressen skall vägas samman så att alla kan få en rättvis del av den gemensamma kakan. Att behöva göra besparingar efter bara två år i nämnden var tungt. Kulturnämnden var min bästa skola eftersom jag mötte så mycket erfarenhet och fick lära mig av de erfarna.

Från 1985 till 1999 hade Acko Ankarberg Johansson fritidsuppdrag inom politiken. Därefter blev hon politiker på heltid. Hon var kommunalråd i Jönköping under tolv år.

Vad var den viktigaste fråga du drev som kommunalråd?

– En av de viktigaste frågorna jag drev under tiden som kommunalråd var behovet att inrätta ett gästhem för vård i livets slutskede (palliativ vård). Detta gjorde jag för att det var ”rätt i sak”, inte för att vinna väljare.

År 2010 blev Acko Ankarberg Johansson partisekreterare i Kristdemokraterna.

– Jag satt i verkställande utskottet och blev ombedd att lämna rummet. När jag släpptes in igen fick jag veta att jag måste bli partisekreterare. De motiverade med mina tolv år som kommunalråd med stora valframgångar. Nu fick jag ta mig an ett uppdrag på nationell nivå.

Acko tackade ja och var partisekreterare inom KD mellan 2010 till 2018.

– Under tiden som partisekreterare fick jag resa i hela landet och lära mig om Sveriges olika förhållanden och perspektiv, exempelvis hur avstånd påverkar vardagen i Norrbotten jämfört med i söder.

Riksdagsledamot var Acko Ankarberg Johansson mellan 2018 och 2022, där hon verkade som ordförande i Socialutskottet.

– Min tid i utskottet sammanföll med pandemin, vilket innebar att vi i socialutskottet och finansutskottet troligen jobbade hårdast av alla utskott. Jag fick hantera ledningen av Sverige under svåra förhållanden och lära mig hur beslut kan fattas på annorlunda sätt men ändå fungera.

Hur gick det till?

– För att bibehålla Regeringsformens krav om sammanträden i Stockholm, men samtidigt hantera smittrisken, satt jag och utskottets kanslichef i rummet medan de andra ledamöterna kopplades upp digitalt. Jag godkände formellt deras deltagande för att säkerställa att kraven uppfylldes. Jag vill framhålla att samarbetet mellan regeringen och oppositionen under pandemin var väldigt gott.

Var för vill du att staten skall vara huvudman för sjukvården, inte våra regioner?

– Denna övertygelse växte fram under min tid i Ansvarskommittén, där det blev uppenbart att regionernas direkta styre skapar 21 varianter av hälso- och sjukvårdslagen. Det blir inte en likvärdig vård åt alla. Jag menar att ojämlikheten måste åtgärdas så att alla har tillgång till likvärdiga behandlingsmöjligheter och läkemedel, oavsett bostadsort. Kristdemokraterna fattade beslut 2013 om att stödja statligt ansvar. Jag är glad över att ha bidragit till att ha tagit några steg åt det hållet under min tid som sjukvårdsminister, även om vi inte kommit så långt som jag skulle önskat i denna fråga.

Vad har du för ambitioner som landshövding?

– Min ambition som landshövding är att Länsstyrelsen ska lyckas med sitt uppdrag att vara samordnare och stödjare i Västmanland. Hon betonar att detta ska leda till konkreta resultat, som när vi samordnar ett system för att skapa ett regionalt lager av drivmedel för krissituationer, vilket enskilda kommuner inte klarar själva. Nyttan med Länsstyrelsens medverkan måste alltid vara synlig.

Inom vilka områden utövar länsstyrelsen i Västmanland påtryckningar mot regeringen?

– Det gör vi inom tre strategiska områden: infrastruktur, beredskap och energi. Infrastruktur – vägar och järnvägar – är avgörande. Länet borde vara mera synligt i den nationella infrastrukturplanen. Inom beredskapsfrågan är Västmanland en region med viktig industri och kompetens. Det kräver att fler med god och efterfrågad utbildning flyttar till kommuner som exempelvis Arboga, för att behålla positionen. Den tredje prioriteten är att behålla positionen som Sveriges energicentrum, där innovationer inom digital utveckling, el och effekt pågår. Slutligen är fungerande kommunikationer kritiska för att invånarna ska kunna bo och verka i hela länet.

Acko Ankarberg Johansson har erfarenhet från både riksdagen och nu som landshövding. Hon betonar den fundamentala skillnaden mellan att vara politiker och statens ämbetsman.

– När jag var politiker, i till exempel kommunen, regionen eller riksdagen, var rollen att försöka förändra och påverka lagar och komma med nya förslag, om lagarna inte ansågs vara tillräckligt bra. I rollen som statens ämbetsman arbetar jag däremot ”under lagarna” och ska se till att de beslutade lagarna genomförs. Som ämbetsman har jag inte den påverkansroll som en politiker har.

Landshövdingen är statens företrädare och ska utföra beslut och ha tillsyn över lagar.

– Att obstruera mot beslut som fattats av regering och riksdag vore odemokratiskt. Däremot ska Länsstyrelsen använda varje tillfälle som ges, exempelvis via remisser, att framföra det västmanländska perspektivet och vad länet anser är viktigt till regeringen.

21 personliga frågor till landshövdingen

1. Vem är du?
   – Envis, engagerad, nyfiken, positiv. Föreningsmänniska som gillar att arbeta tillsammans med andra.
2. När känner du sann och äkta lycka?
   – När jag kämpat och lyckats i ett projekt eller i en föresats, tillsammans med andra.
3. Vad i ditt liv fyller dig med den största tacksamheten?
   – Familjen. Jag har min man, mina föräldrar, mina syskon, mina syskonbarn.
4. Egenskaper du uppskattar mest hos andra?
   – Jag behöver människor som håller emot när jag ibland driver på för snabbt. Människor som kompletterar mig med vad jag inte är. Som får mig att lugna ner mig i bland, när jag vill skena iväg.
5. Vad skulle du vilja lära dig
   – Jag skulle vilja lära mig teckenspråk. Jag har ju en del vänner, goda bekanta, som använder teckenspråk därför att de är döva. Och det känns som ett ständigt handikapp att jag alltid behöver hjälp av tolk.
6. En extravagans du unnar dig någon gång ibland?
   – Det har varit att kunna ta ut och åka på semester. Plikter och åtaganden i de arbeten jag haft de senaste åren har tvingat mig att vara på jobbet. En veckas semesterresa med min man är för mig en extravagans.
7. Har du någon fobi?
   – Jag har inga fobier.
8. Favoritfärg när du klär dig?
   – Det har jag många. Jag tycker om att klä mig i färg. Jag dras mot grönt, blått och vinrött.
9. Årstid i din smak?
   – Sommar och vår. Det ska vara varmt. Jag gillar inte november
10. Någon bok som betyder särskilt mycket för dig?
    – Jag läser mycket böcker. Min favoritbok har varit Fatima Bremmers bok om Ester Blenda Norström, en av de kvinnliga journalisterna på 1900-talet. Fatima Bremmer har ju fått Augustpriset.
11. En frestelse du inte kan motstå?
    – God mat. Lasagne. Jag är som Katten Gustaf.
12. Vad skulle du vilja ha mod att våga?
    – Jag har inga problem att kasta mig in i nya uppdrag, nya jobb. Det tycker jag är jättespännande. Men något som jag inte har gjort och som jag skulle vilja våga är att åka och köra motorcykel. Jag har inget MC-kort. Men jag har för dålig balans numera efter en stroke, så det kommer inte att bli av.
13. Det bästa råd du någonsin fått?
    – Det beror på sammanhanget. Det är viktigt att lyssna till råd och värdera dem.
14. En okänd talang?
    – Jag är bra på att laga mat till många.
15. En talang du önskar att du hade?
    – Kunna skriva vackert. Det är så fint när någon har en vacker handstil.
16. Ett lockande resmål som du ännu inte besökt?
    – Att få komma till Samoaöarna eller Karibien någon gång vore ett stort äventyr.
17. Ett språk du önskar att du kunde tala?
    – Jag förstår tyska hyfsat. Men jag vill gärna bli bättre på tyska.
18. Vilket instrument är vackrast att lyssna på?
    – Det beror på instrumentet.
19. Vad måste alltid finnas i ditt kylskål?
    – Naturell yoghurt, ägg och apelsinjuice.
20. Om du möter Gud på gatan, vad säger du då?
    – Tack för att jag fick livet.
21. Din sista måltid i livet, vad vill du bli serverad?
    – Naturell yoghurt eller lasagne.