Afnan slåss för sin rätt att leva här

Afnan är 20 år gammal och född i Irak, där hon bodde tills hon var åtta år gammal. Hon har två yngre bröder. Hon beskriver sin barndom som trygg med ”världens bästa föräldrar”. Mamma är halv kurd, halv arab, pappa arab. Kurdiska och arabiska är två helt olika språk, påpekar Afnan.

– Som barn var jag högljudd, sprallig, tog mycket plats, var oblyg och hittade gärna på bus. Jag gick på flickskola och hade skoluniform. När alla har samma kläder finns ingen statushets. Att rosetten i håret satt rätt var alltid så viktigt för mig. Läsa och skriva var roligast i skolan. På fritiden gillade jag att vara med kompisar och leka med pärlor. Jag drömde om att bli en hjälte när jag blev stor, inom ett yrke där jag fick hjälpa människor, till exempel polis, brandman eller lärare.

År 2013 flyttade Afnan till Turkiet med sin mamma och två bröder. Pappan, som var militär, kunde inte följa med.

– Vi bodde i Denizli, där vi hade släktingar. En fin stad med vacker arkitektur, god mat och ett levande folkliv. Mycket folk på stan, hela tiden, även sent på kvällarna. Jag trivdes och fick kompisar. Jag lärde mig turkiska och blev familjens ”lilla tolk” när mamma skulle handla.

Drömmen om att komma till Sverige växte inom Afnan. Hon hade sin morbror i Köping med barn i hennes ålder. De skulle kunna bli som syskon.

År 2015 bestämde sig Afnan att ensam ge sig iväg till Sverige och Köping, ett vägval med många risker i en ung människas liv. Hennes mamma stödde hennes beslut. Mamma ville att hon skulle studera, bygga sig en framtid. Eftersom Afnan var ung var det lätt för henne att lära sig ett nytt språk och komma in i ett nytt samhälle.

– Det blev en illegal och väldigt tuff resa. En dramatisk båtresa, i en fullpackad båt. Ett motorhaveri gjorde att båten stannade mitt i Medelhavet. Jag kände stark ångest, att vi alla skulle drunkna. Jag tittade upp mot stjärnorna och försökte att inte fastna i panik. Motorn startade och vi landade några dagar senare i Grekland. Sedan blev det bussresa till Tyskland, där min morbror hämtade mig med bil.

Morbrors familj i Köping bestod av pappa, mamma och fyra barn, tre döttrar och en son. Afnan blev femte syskonet i familjen.

Hur agerade du för att få de tillstånd som behövs för att få stanna i Sverige?

– Jag försökte tidigt att få kontakt med Migrationsverket och förklarade att det fanns skäl att lämna Irak, sedan ISIS invaderat Mosul. Familjen tänkte främst på sin personliga säkerhet, i det läge som uppstod.

Afnan satt inte passivt och väntade på besked utan började gå i skola i Köping.

– Min första skola blev Nyckelbergsskolan. Jag fick börja i trean fastän jag borde ha börjat i fyran, delvis för att hinna med de nationella prov som görs i trean. Det betydde mycket att jag fick en klasskamrat som också var från Irak. Vi stöttade varandra när vi skulle lära oss svenska.

Vad gjorde du på fritiden?

–Jag socialiserade allt mer och ägnade mig åt fritidsaktiviteter som Kuggen och Mini-Oasen, i stället för att bara vara hemma.

Familjen flyttade inom Köping och Afnan började femte klass i S:t Olovsskolan.

– Vi fick gå i moduler under skolans ombyggnad. Det gick gradvis bättre och jag klarade studier och prov.

Högstadiet började Afnan på Karlbergsskolan.

– Sjuan blev tuff. All oro kring min asylprocess gjorde att jag hade svårt att fokusera på studierna. Betygen sjönk. Jag fick underkänt i flera ämnen.

I åttan vände det.

– Jag bestämde mig för att inte låta den jobbiga asylprocessen störa mig i mina studier. Jag pluggade mera hemma, blev mer engagerad i skolarbetet och betygen steg igen.

I nian blev Afnan prisbelönad.

– Jag fick pris som ”mest utvecklade elev”. Det kändes stort och betydde mycket för mitt självförtroende.

När Afnan skulle börja Ullvigymnasiet valde hon ekonomi med inriktning mot juridik. Hon trivdes med sina kamrater, lärare, mentorer och tog studenten i juni 2025.

Hur har det gått för din biologiska familj?

– Min mamma och mina bröder är kvar i Turkiet. Hon tar mycket ansvar för mina yngre bröder för att de skall få goda förutsättningar till ett bra liv.

Afnan talar svenska utan accent. Jag berömmer henne för detta och frågar:

Hur gick det till när du erövrade det svenska språket?

– Jag tycker att det är roligt att lära mig språk. Jag tyckte svenskan blev allt mindre svår ju mer jag fick chansen att tala svenska i olika sociala sammanhang. Jag förbättrade min svenska lite i taget när jag tvingades anpassa mitt språk i olika situationer: när jag talade med barn, när jag talade med vuxna, när jag talade hemma hos familjen. Hemma i morbrors familj är språket blandat, arabiska och svenska. Med kompisar kan det vara allt från svenska, arabiska eller engelska som kan användas.

Afnan berättar vidare om det språkglapp som kan uppstå när hon talar med sin mamma.

– Det händer att jag kan ett ord på svenska, men inte på arabiska. Då får jag pausa och googla i mobil när jag samtalar med min mamma.

Hur kom politiken in i ditt liv?

– Politiken kom in i mitt liv när jag hade börjat gymnasiet. SSU drev kampanj, jag blev inbjuden till en infoträff. Jag fastnade för diskussionerna och började att engagera mig. Jag fick bra kontakt med Adnan Sipović, som då var ordförande i SSU. Han blev en slags mentor åt mig och drog in mig allt mer i verksamheten.

När ny styrelse skulle väljas blev Afnan vald till ordförande för SSU Västra Mälardalen /KAK (Köping, Arboga, Kungsör). Omkring hundra ungdomar är medlemmar.

Vilka frågor driver ni?

– Vi driver frågor som är viktiga för ungdomar. Vi måste lösa ungas arbetslöshet, ojämlikheten i samhället och bostadsbristen. Vi vill ha billigare eller helst gratis kollektivtrafik för ungdomar. Vi vill att elever med särskilda behov skall få bättre stöd i skolan. Vi vill att fler ungdomar skall vilja engagera sig politiskt. Bara då kan vi få ett generationsskifte inom politiken, där de etablerade politikerna bara blir äldre och äldre.

Du är en aktiv och framgångsrik boxare, hur kom du in på denna sport?

– Jag började träna boxning omkring 2022. Först var jag nyfiken. Sedan provtränade jag några gånger. Jag fastnade för den tuffa helkroppsträningen och fick ett fantastiskt stöd från min coach.

Håkan Pettersson är legendomsusad inom Köpings boxning. Han utnämndes av Köpings Scheele Rotaryklubb till Årets Eldsjäl 2022. I motiveringen framhölls ”hans ideella arbete och brinnande engagemang som tränare och ledare för Köpings boxningsklubb sedan 1988”. Motiveringen framhöll också ”hans insatser för att socialisera ungdomar på glid, för integration, motion och hälsa, som gjort stor skillnad i många människors liv i Köping”.

Afnan tävlar i lättvikt, har gått från 54-kilosklassen till 60-kilosklassen

– Jag tog silver i senaste SM och är rankad som två i Sverige.

Siktar du på att få representera Sverige i OS i boxning?

– Ja, men då måste jag först få stanna i Sverige och bli svensk medborgarna. Annars kan jag inte försvara de blågula färgerna i OS.

Nu kommer vi in på Afnans asyl­ärende, det som avgör om hon får stanna eller inte, avgör hur hennes fortsatta liv kommer att bli. Jag ber henne att berätta.

– Jag har alltså levt och bott i Sverige och Köping i halva mitt liv. Mitt migrationsärende är mycket komplicerat. Jag är inte svensk medborgare, men har haft flera tillfälliga uppehållstillstånd, 2–3 år i taget. Sedan har jag varit tvungen att söka på nytt om förnyat uppehållstillstånd. Det har varit en stor psykisk belastning varje gång som jag på nytt har varit tvungen att gå igenom tuffa intervjuer med jobbiga frågor och känna all ångest i väntan på ett nytt beslut.

Vad brukar du få för frågor?

– En typisk fråga är varför jag inte kan återvända till Irak. Mitt svar är alltid att det är här jag lever och bor, känner mig hemma, lärt mig svenska, tagit studenten. Här, i Köping, har jag mina relationer, min idrott, mitt jobb, min framtid.

Vilka är argumenten när du får avslag?

– Nyligen sökte jag permanent uppehållstillstånd. Då fick jag avslag med argumentet att jag skall ha ”anammat irakisk kultur” eftersom jag bor hos min morbror med familj, trots att jag inte har någon koppling till Irak idag. Det andra argumentet var att jag som arbetsam ung kvinna skulle klara en flytt och en omställning till en helt annan miljö och helt andra förhållanden.

Senast den 22 december var Afnan kallad till Migrationsverket i Västerås. I tre timmar satt hon med en handläggare och ett juridiskt biträde och gick igenom alla de skyddsskäl hon anser att Migrationsverket borde ta hänsyn till.

Vilka är dina skyddsskäl?

– Jag vill inte offentligt svara på den frågan. Mina skäl är för privata och mina svar kan drabba andra.

När skall du få besked?

– Jag hoppas på besked i mitten av januari, men det kan dröja.

Afnan säger att det känns som att hon fått bättre gehör för sina fakta och argument, den här gången. Men följdfrågorna hon fått är fortfarande svåra.

– Jag upplever lagstiftningen som väldigt fyrkantig. Jag jobbar inom vården (LSS) på en gruppbostad. Började som semesterjobbare, blev timvikarie, har fått löfte om sexmånaders vikariat, som förhoppningsvis kan leda till fast jobb. Samtidigt oroar jag mig för att regeringens lönekrav, för att man skall få stanna, ligger för högt. Få inom vårdyrkena kommer upp i 33 390 kronor i månaden. Men jag är ensamstående, har inga barn, har inte försörjningsplikt mot någon, jag klarar mig bra.

Afnan är en del av det unga Köping som vår framtid vilar på. Hon måste få stanna.

17 frågor till Afnan

1. Vem är du?
   – Jag är stark, varm och social.
2. När känner du sann och äkta lycka?
   – Det kan vara när jag har vunnit en boxningsmatch. Att jag känner Wow, all hård träning har lönat sig.
3. Vad gör dig tacksam?
   – Att jag vågade ta mig till Sverige och vågade gå igenom den fruktansvärda resan. Just nu är mitt liv osäkert, men jag är tacksam för den resa jag gjort.
4. Egenskaper du uppskattar hos andra?
   – Hos andra uppskattar jag att man kan bjuda på sig själv som person. Att man kan göra fel och att man kan visa känslor, jag uppskattar även människor som är jordnära.
5. Vad vill du lära dig?
   – Att crawla. Jag kan simma bröstsim och ryggsim.
6. En lyx som du unnar dig själv någon gång ibland?
   – Sushi, ganska dyrt, som jag unnar mig några gånger i månaden.
7. Klär dig helst i?
   – Svart.
8. En film som gjort ett starkt intryck på dig?
   – Rättfärdighetens Riddare, en dansk thriller. En film med unik ton, där mörk humor möter allvar.
9. En frestelse du inte kan motstå?
   – Chokladtryffel.
10. Vad skulle du vilja ha mod att våga?
    – Jag har hoppat fallskärm, är inte höjdrädd. Det jag skulle vilja våga göra är att klättra högt på en bergvägg.
11. Det bästa rådet du någonsin fått?
    – Att man ska vara sig själv.
12. En okänd talang?
    – Jag kan jonglera.
13. En talang du önskar att du hade?
    – Jag skulle vilja vara lite mera kreativ, bättre på att rita och måla. Kunna vara mera estetisk
14. Ett lockande resmål som du ännu inte besökt?
    – Jag vill bestiga Kebnekaise.
15. Vackraste instrumentet?
    – Fiol är fint att lyssna på.
16. Vem är bäst på att få dig att skratta?
    – Komikern Henrik Nyblom
17. Vad måste alltid finnas i ditt kylskåp?
    – Ägg. Som boxare är det viktigt att jag får i mig protein.