Anhörigvårdare i Köping känner oro och ilska inför besparing

Nästan alltid är det kvinnor som tar hand om sina män. I ett fåtal fall är det männen som vårdar sina kvinnor.

Denna anhörigvård beror ibland på att den multisjuke vill bo hemma, inte på institution. Eller att makan / maken vill vårda sin partner själv.

Att under lång tid hjälpa eller vårda en närstående innebär ofta en psykisk press och fysisk belastnng, som kan leda till egen sjukdom. Det är viktigt att förebygga att den anhöriga själv blir fysiskt eller psykiskt utsliten.

I Anhörigstöd, 5 kapitlet, 10 paragrafen, socialtjänstlagen står det:
”Socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående med funktionshinder.”

I Köping är det Vård- och omsorgsnämnden som har detta ansvar.

Närmare var femte person i vuxen ålder vårdar, hjälper eller stödjer en närstående – alltså drygt 1, 3 miljoner människor. Den omsorg som ges av närstående är en samhällsbesparing på 128 000 kr för varje person som får denna omsorg. Den sammanlagda besparingen på nationell nivå beräknas till omkring 183 miljarder kronor om året.

Hemtjänst och särskilda boenden står för majoriteten av kommunernas kostnader för äldreomsorg. Av denna summa är 57 procent kostnader för särskilda boenden, 42 procent kostnader för hemtjänst.

Enligt ett riksdagsbeslut som togs i april 2022 är det varje kommuns skyldighet enligt lag att garantera ”Ett stärkt stöd till anhöriga till långt och allvarligt sjuka.”

I en utredning som föregick riksdagsbeslutet föreslogs också:
”…att en ny bestämmelse införs i socialtjänstlagen, som ger socialnämnden en skyldighet att erbjuda en anhörigkontakt till anhöriga med särskilt behov av stöd och som vårdar eller stödjer en närstående som är långvarigt sjuk, äldre eller som har en funktionsnedsättning.”

Anhörigvårdarna i Köping har i dag stöd av två anhörigkonsulenter, som på olika sätt hjälper. stöttar, tröstar och ger goda råd. Nu har Köpings kommun beslutat att spara in och minska antalet tjänster från två till en.

Anhörigkonsulenten Åsa Person får vara kvar, Lena Löfgrens tjänst dras in. Den som nu får sluta har över 20 års erfarenhet i jobbet och är mycket uppskattad av de anhöriga. Hon har fått lyssna och lösa de mest traumatiska problem som anhörigvårdarna delgivit henne.

Neddragningen har väckt oro, besvikelse och ilska bland de anhöriga. Ett antal anhörigvårdare har nedtecknat sina personliga berättelser.

Dessa berättelser skickades den 13 november till Vård- och omsorgsförvaltningen.

Med tillstånd citerar vi några berättelser, skrivna för att få tjänstemän och politiker att förstå vilken insats anhörigvårdarna gör och deras behov av stöd från anhörigkonsulenterna.

Mona:
”Till sist orkade jag inte längre. Jag föll ihop hemma och kunde inte sluta gråta. Jag fick information av specialistsjuksköterska om anhörigstöd, men behövde också själv vård. Jag diagnosticerades med utmattning och fysiska symtom kopplade till stressen. Jag fick en tid hos anhörigstöd. Någon såg mig. Någon lyssnade på mig. Någon gav mig självförtroende. Någon gav mig råd och tips. Någon lagade mig psykiskt, fysiskt och socialt. Mina känslor fick ta plats – jag var rädd och kände konstant oro för att min man ska dö. Någon gav mig energi så att jag orkar stödja, hjälpa, vara hustru till min man och vara där för övrig familj och vänner. Vem hjälper oss om anhörigstödjarna blir färre – är det ni politiker?”

Carina:
”Jag stupade hemma av utmattning och fysiska problem efter att i 13 år ha vårdat, behandlat, hjälpt min förlamade och multisjuke man. Hemtjänsten / hemsjukvården plockade upp mig och såg till att jag fick vård. Då fick jag också information om anhörigstöd. Sveriges riksdag vill öka anhörigstödet, men Köpings kommun vill dra ner. Så smärtsamt att Köpings kommun vill spara 700 000 kronor och dra in en anhörigkonsulent.  Vi måste få veta varför. De borde i stället anställa en till. Nu kommer vi anhöriga som vårdar att bli ännu mer fysiskt och psykiskt slitna. Vad kommer det att kosta?”

Siw:
”Vi är många som fått hjälp med goda och lämpliga råd och svar på våra frågor. Anhörigstödjarna är berömda över hela landet. Deras samarbete, hjälp och stöd till anhörighetsgruppen och i enskilda samtal gör att vi orkar. Finns inte hjälpen blir det många som inte kommer att orka. Det blir dyrt. Det ska finnas minst två anhörigkonsulenter. Behovet är stort och kommer att bli större när det blir känt att hjälpen finns.”

BrittMarie:
”Anhörigstödet är det bästa som hänt mig, när min man blev sjuk. Att få prata med någon som vet hur man ska få hjälp med mycket mot kommunen. Låt Lena vara kvar. Det är bra för alla som behöver stöd.”

Catharina:
”Den ekonomiska och mänskliga effekten blir mycket stor. Det blir fler utgifter på grund av fler vårdtagare. Fler anhöriga kommer själva att behöva vård och omsorg. Eftersom det på regeringsnivå framkommit underlag för att förstärka anhörigstödet behövs det fler konsulenter för att möta det ökade behovet.”

Sten:
”Under min frus svåra sjukdom var anhörigträffen ett andningshål och en plats att kunna prata med andre som är i samma situation. Verksamheten kommer drastiskt att förändras. Med bara en anhörigkonsulent är det inte säkert att denna enda kan vara närvarande vid våra anhörigträffar. Riv upp beslutet.”

Anonym:
”Jag miste min man i oktober 2023. Han låg på lasarettet i tre veckor innan han somnade in. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om inte Åsa och Lena hade varit på plats då och framöver. Ta inte bort det som fungerar bra.”

Annasarah Pavasson, förvaltningschef, Vård och omsorg, kommenterar kritiken från anhörigvårdarna:
– I dag finns det två personer som båda arbetar med dels anhörigstöd och dels frivilligverksamhet. Totalt sett är det en hel tjänst som jobbar med anhörigstöd och det kommer det att vara även fortsättningsvis. Det vi tar bort är arbetet med frivilligverksamheten då det inte är en lagstadgad verksamhet.