Finska kvinnor kokar ihop bok om svåra invandringen

En grupp finska kvinnor startade i maj 2016 ett skrivarprojekt där de ville berätta om hur det var att lämna Finland under den stora arbetskraftsinvandringen till Sverige på 1960- och 1970-talet.

De vill belysa hur det var att starta ett helt nytt liv i ett annat land, problemen med språket och hur de blev mottagna av svenskarna. Boken skrivs ur kvinnors perspektiv – något som är ovanligt eftersom de flesta böcker som skrivits om arbetskraftsinvandringen från Finland är skrivna av män.

Idén bakom boken kom från Raija Toivanen.

– Jag vill berätta kvinnornas historia om hur det var att lämna hemmet i Finland. Sen vill jag lämna något spår till mina barn, barnbarn och övriga finnar. Att det inte alltid är så lätt att börja leva i ett annat land utan att kunna språket, berättar Raija.

Som fortsätter:

– Vi kom hit 1964 och då fanns det inte bostäder i Köping. Vi fick till exempel hämta vårt vatten på kyrkogården. Bara en sån sak.

Det är inte ofta kvinnor fått berätta den här historien. Hur känns det att nu få göra det?

– Vi är ganska tysta av oss, men jag tror det blir en intressant bok. Någon gång kanske våra barn eller barnbarn blir intresserade av sina rötter. Med boken kan de få se hur det var. Vi vill lämna ett avtryck i historien. Det är viktigt för oss alla.

Tillbaka till modersmålet

Skrivargruppen kom till genom projektet ”Modern teknik inom äldreomsorgen”, vars mål är att skapa nya mötesplatser för de finsktalande äldre. Detta i sin tur är ett led i att Köpings kommun ingår i finskt förvaltningsområde och har särskilda åtaganden när det kommer till kommunens finskspråkiga äldre.

Deltagarna är finsktalande kvinnor som träffas, på mötesplats Tunadal i Köping, en gång i veckan och delar med sig av sina minnen om livet.

Berättelserna skrivs eller läses in i via en iPad. Detta ska sen bli en digital bok, som sedan trycks upp i traditionell bokform.

– Oftast är det männens berättelser och bilder som finns nedskrivna. Hur det var att jobba på fabriker, eller var de nu hamnade. Kvinnorna kände att det var dags att ge deras sida om hur det var att komma hit, inte kunna språket, börja jobba, ha med sig barnen och guida in dem i skolan, säger Anne Alamaa, finskspråkig samordnare och informatör vid Köpings kommun.

Majvor Eriksson, aktivitetssamordnare, leder skrivargruppen. Hon har själv finska rötter och har fått damma av sin ringrostiga finska under träffarna.

– Jag lärde mig finska av min mamma och svenska av min pappa när jag var liten. Jag har alltid kunnat prata finska, men det har inte blivit så mycket på senare år. så jag har fått damma av min ringrostiga finska, men det går bra, säger Majvor med ett leende.

Anne Alamaa hoppas att den ännu inte färdiga boken blir klar innan årsskiftet.

– Vi hoppas den blir klar i december. Finland firar ju 100 år som självständig nation. Det kan så klart hända saker längs även, men vi kämpar för att få ut den då, säger Anne.

Majvor avslutar:

– Vi har kommit ganska långt. Det är bara finliret kvar.