”Har medmänskligheten blivit en lyx vi inte längre har råd med?”

Jag vet inte i vilka skolor man utbildar sina blivande socionomer att ha inställningen att det till synes är lata fuskare och simulanter som gladligen kommer till kontoret för försörjningsstöd varje månad, eller skickar in denna hög med information digitalt, varje månad för att sedan till slut bli mer eller mindre förnedrad.

För informationen måste uppdateras ytterligare, med en stor portion dokument och detaljer. Du är uttagen för stickprovskontroll, vilket sägs ske slumpmässigt. Men hur slumpmässigt är det när man blir kontrollerad fyra månader i rad?

Det känns mer sannolikt att vinna på lotto. Då skulle man dessutom slippa den kalla blicken, de förutfattade meningarna och de timmar man får lägga på att överbevisa myndigheten om att: ”Jag sköter mig. Jag vill bara kunna äta en månad till och ha tak över huvudet en månad till.”

Det är inte för nöjes skull man vänder sig till Socialtjänsten eller söker försörjningsstöd. Det är för att man inte har något annat val. Ingen vettig människa vill ha kontakt med dessa myndigheter om det inte är absolut nödvändigt för att klara livets mest grundläggande behov.

Socialtjänstlagen, som alla borde känna till som arbetar på denna myndighet, är tydlig med hur människor ska bli bemötta. Det handlar om respekt, värdighet och förståelse för att den som söker hjälp ofta redan befinner sig på samhällets botten. Att be om hjälp är ett svårt steg. Att då dessutom bli behandlad som en potentiell brottsling gör det outhärdligt.

Alla bär vi våra ryggsäckar. Vissa tyngre än andra. Men vi är alla människor med känslor, behov och rätten att bli bemötta som just det: människor.

Jag vill med denna text väcka frågan: Vart är vårt samhälle på väg? Har medmänskligheten blivit en lyx vi inte längre har råd med? Har pengar och makt tagit över?

// Karl

[Fotnot: SÄG DIN MENING]