Dags att platta ut Ströbohög

Om en månad är det vår, gräset börjar gro och många vaknar upp ur vinterdvalan för att återigen fyllas av livslust när naturen skjuter fart igen.

Â

Plötsligt vaknar sommarstugeintresset hos västeråsare och stockholmare som dyker upp vid Skedvisjön, lillsvan och Långsvan för att sprida ut mossborttagare, konstgödning, ogräskemikalier och innehållet ur andra kulörta flaskor som skall göra underverk i trädgården.
I ett samhälle som dagens där känslor är enda valutan – och fakta kommer sist – är synen på vad som är miljöskadligt i många fall byggd på vad vi anser än verkliga förhållanden. Det samma gäller debatten på riksplanet och i förvaltningen. Bruksdammen i Gisslarbo har funnits sedan 1540-talet – först som bruksdamm och sedan som vattenkraftstation. Eftersom ingen längre tänker utan allt drivs av känslor fick plötsligt Länsstyrelsen, i ett anfall av oförväntad förvirring, för sig att dammen i Gisslarbo var en miljöskandal. Så Länsstyrelsen gick till verket med motivationen – ”den vattenverksamhet som bedrivs idag innebär en sådan stor avvikelse i förhållande till ursprunglig vattenanvändning att det krävs tillstånd för den.” En normalbegåvad individ, och inte ens det, inser att efter 500 år har grodor, vattensländor och en och annan mört anpassat sig till livsmiljön som varit oförändrat sedan år 1547.
Då styrdes Sverige av Gustaf Wasa vars favorituttryck var – ”Det skall komma en tid när ni vill ha mig åter” – och i dagens förvirrade tidevarv framstår Gustaf Wasa som ett alternativ mot den godtycklighetsterror som florerar. Enligt Länsstyrelsen var Gisslarbodammen ett ”miljöproblem” som måste åtgärdas. Lag idag är ett tyckande och tyckandet upplöser vad som är rätt och fel. Antag nu att man rivit dammen i Gisslarbo, då hade mörten i Gisslarboån sköljts ut ända till Strängnäsfjärden, i den statliga miljöpolitikens goda namn. Frågan om miljö är egentligen helt en fråga om vad som är viktigt för oss – och inte en reflektion över verkliga förhållanden. Därför överser man med att tusentalet somarstugeägare bunkrar kemikalier i Erikslund för att sprida ut dem från Näverkärret till Kvicksund.

Mjölken kommer med en blårökande rumänsk lastbil med ett oljeläckagespår från Tyskland till en närbutik närma dig.

När jag som grabb cyklade ner till Kommunalbadet i Kolsva gick det en stig från Hammarvägens slut genom en kohage som hade lite koplättar här och där. Ingen skulle kommit på tanken då att dessa fridsamma kor skulle vara ett miljöhot – de var miljön. Den verkliga övergödningen vi har är antalet människor som ser problem när det inte finns några. Därför ser vi inte kor längre utmed Hedströmmen utan mjölken kommer med en blårökande rumänsk lastbil med ett oljeläckagespår från Tyskland till en närbutik närma dig.
Varje föreläggande om nya ”miljöåtgärder” leder till att människor funderar över om de skall fortsätta – och efter tillräckligt många regler ger bönder upp. Att skriva ett brev och kräva åtgärder är enkelt men att göra dessa åtgärder är dyrt. När min far gick i Solmyra Skola fanns det inte en sommarstuga så om Länsstyrelsen vill göra något för miljön är det dags att tvångsinlösa sommarstugor och riva dem med allt vad det innebär av uteterrasser, icke ståndortsanpassade växter och löjliga trädgårdsfiguriner. Miljöpolitik är godtycke och verkliga problem ignoreras medan Länsstyrelsen funderar över hur man skall kunna platta ut Ströbohög.