Lars ”Colip” Jansson död

Ventiltrombon var hans huvudinstrument, men han trakterade även piano, trumpet, bastuba, euphonium, flöjt, dragspel – och säkert fler instrument än så. Musikaliteten fick han med sig hemifrån; hans föräldrar sjöng i kör och hans far var med och bildade Västmanlands Körförbund.

Redan i tioårsåldern spelade Colip bastuba i ”Gossorkestern”. Som 15-åring blev han stamanställd militärmusiker i Karlsborg. Det senare passade honom illa. Colip älskade att leka fram musik och den militära drillen var inte hans stil. Trots detta blev han 1952 med i Lyran – som sedermera även blev Västmanlands Hemvärnsmusikkår och spelade vid högvakter och högtidliga tillfällen vid kungahuset – och fortsatte spela med dem i över 60 år.

I slutet av 50-talet startade han ”Colips Trio” där han spelade piano och sjöng. Mest jazzlåtar och på dansställen. Frank Sinatra var en av Colips idoler, även om repertoaren innefattade de flesta av de stora jazzmusikernas verk. Colip kallades redan tidigt ”Mälardalens Frank Sinatra”, ett epitet han inte alls ogillade.
1958 var Colips Trio med i en nationell TV-sänd tävling i jazzmusik och nådde ända till semifinal. De blev utslagna av Lasse Färnlöfs orkester, och att bli slagna av det gänget är väl närmast att betrakta som en ära.

Colip har i många år spelat i bland annat Köpings Storband, Lyrans Mässingsoktett, Örjan Lindvalls kvintett, Arossextetten med flera orkestrar.
Han är troligen den musiker som köpingsborna hört flest gånger av alla lokala musikanter genom tiderna.

Så sent som 17 april i år sjöng Colip två Sinatralåtar tillsammans med Köpings Storband i en hyllningskonsert till Frank Sinatra på Forumteatern.

Var namnet ”Colip” kom ifrån har många undrat. I viss mån även Colip själv:
– Jag har hetat så sedan jag var liten, berättade han i en intervju i tidningen Folkbladet i början av 60-talet. Troligen har jag hittat på det själv. Ingen skulle kunnat hitta på något bättre. Colip är det perfekta artistnamnet.

I sitt yrkesliv var Colip glasmästare, efter att ha gått i lära hos sin pappa på Janssons Glasmästeri.
På fritiden var han en ivrig golfspelare mellan musikåtagandena.
Han var också med i Rotary och en så flitig besökare av möten på de båda klubbarna i Köping att han skulle haft 200% närvaro om det varit möjligt att redovisa dubbelt i närvarosystemet. Han hade troligen även Rotaryrekord i antal år som klubbmästare: 31 års trogen tjänst i ämbetet renderade en hedersam Paul Harris Fellowship safirnål när han avgick från posten sommaren 2010.
Han var känd som en man med mycket humor och en uppsjö av roliga historier som han generöst berättade för människor han träffade.

De senaste åren har Colips energi dämpats på grund av sjukdomar. Och i fredags somnade en fin jazzmusiker och människa in för alltid.
Vila i frid, brukar man säga. Men jag tror att Colip hellre greppar en trombon eller en mikrofon i sin himmel och spelar och sjunger en jublande jazzlåt så änglarna dansar. Det unnar jag både honom och änglarna.