Min barndoms kvarter

Det var först på 1960-talet som rivningarna i Köping satte igång på allvar. Det äldre fotot i den här artikeln är taget 1952 och fotografen står på Glasgatan i fyrvägskorsningen vid dåvarande Saluhallen, idag affären ”Vinyl” (6).

Till höger går Trädgårdsgatan, rakt fram Jämmertunagatan och till vänster Östanåsgatan där bron över Köpingsån låg, och ligger än idag men heter Torggatsbron (5).

Huset med en Herrfrisörskylt kallades Holmbygården (3) och var förmodligen hitflyttad från någon gård utanför stan. Skylten ljuger för han klippte både herrar och damer.

Det var lite spännande att gå dit för frisören hette Nielsen eftersom han var dansk. Därmed bröt han också på danska och ibland var det svårt att förstå vad han menade. Tur att min pappa var med. På baksidan av huset startade Birger Axelsson sin körskola 1951.

Huset bakom folkvagnen var Bandolins cykelverkstad (2). Han hade tryckluft så dit cyklade man gärna för att slippa pumpa för hand. Bandolin hade flyttat hit 1928 från Scheelegatan vid rådhuset eftersom Köpings Sparbank där skulle bygga sitt eget första bankkontor.

Jag vill minnas att det var sex eller sju personer som jobbade hos Bandolins inklusive chefen själv, som hette David Bandolin. 1969 vid 78 års ålder valde Bandolin att avsluta sin verksamhet, läser jag i ett gammalt tidningsurklipp. Då skulle huset rivas hade kommunen bestämt.

Till vänster om Bandolins går Jämmertunagatan in, till det vi idag kallar Tunadal. Gatan, eller snarare grusvägen, ledde bland annat till ”Kättingfabriken”. I juli 1936 grep polisen två personer i den så kallade Sala-ligan (7), som hade en elfirma i Kättingfabriken.

En av dem var ”Homeopaten Sigvard Nilsson-Thurneman”, som tidningarna skrev spaltmetrar om. Fem mord fick kumpanerna stå till svars för. Thurneman togs in på ”sinnesjukhus” och övriga fyra dömdes till livstids straffarbete.

Kättingfabriken slutade sina dagar som tvättinrättning innan den revs och så småningom blev en del av parkeringen vid Hake-husen.

På fotot ses ett vitt hus med varuautomat vid ingången. Affären kallades ”Schilles” och var en lite enklare speceriaffär (1). Äldre Köpingsbor kallade huset och affären för ”Fritz´hörna” efter den tidigare ägaren Fritz Pettersson.

Huset till vänster, som bara skymtar lite grann, var saluhall när jag var barn (4). På den nya bilden står det ”Vinyl” men det är samma hus. Till Saluhallen fick jag följa med mormor och handla kött hos Olle Danielsson och grönsaker hos kollegan bredvid. Där kunde man få en clementin om man hade tur och tanten var på gott humör. I samma hus låg också ”Nya konditoriet”, men vi brukade köpa kakor på Widéns vid Stora torget.