Ian, 11 – redan en expert på världens alla länder
Ghana, check. Östtimor, inga problem, men Nepal, då? ”Katmandu”, svarar elvaårige Ian Svärd, från Munktorp, blixtsnabbt.
Ghana, check. Östtimor, inga problem, men Nepal, då? ”Katmandu”, svarar elvaårige Ian Svärd, från Munktorp, blixtsnabbt.
Ja, ni kanske anar vartåt det här barkar.
Tipset handlade om en fjärdeklassare med djupgående geografiska kunskaper, där världsdelar, huvudstäder, flaggor och gränser långt tillbaka i tiden tydligen kunde rabblas som ett rinnande vatten.
Så vi åkte förstås till Munktorpsskolan för att slå upp kartboken – och sätta elvaårige Ian Svärd på prov.
De tio första huvudstäderna blev en barnlek.
Schweiz (Bern), Algeriet (Alger), Tunisien (Tunis), Liechtenstein (Vaduz), Bosnien och Herzegovina (Sarajevo), Malta (Valetta), Nya Zeeland (Wellington), Sydkorea (Seoul), Ekvatorialguinea (Oyala) och Estland (Talinn).
Tio av tio på uppstuds.
– När jag var åtta kunde jag räkna upp världens alla 197 länder, där 193 av dem är erkända av det internationella samfundet idag. Och det är samma sak med flaggorna. De kan jag också, säger Ian Svärd och verkar inte jättestressad över nivåhöjningen som han förstår väntar.
Ghana (Akra), Madagaskar (Antananarivo), Eritrea (Asmara), Mali (Bamako), Belize (Belmopan), Saint Lucia (Castries), Östtimor (Dili), Burundi (Gitega), Salomonöarna (Honiara) och Nepal (Katmandu).
Alla rätt och ingen märkbar pulshöjning.

Stina Eriksson är Ians klasslärare på Munktorpsskolan.
Hon är full av beundran inför sin elev.
– Han är som ett levande uppslagsverk, men det handlar inte bara om att han har memorerat en väldans massa saker. Han kan ju också berätta ingående om olika länder och om förhållandena mellan de olika staterna. Hur gränserna har förändrats genom historien. En statsvetare hade nog blivit imponerad, säger Stina och ler.
Just nu går Ians och hans klasskompisar igenom Sverige, med städer, landskap och län.
”Inte lika spännande”, menar Ian, men även den geografin verkar han behärska.
– Halmstad? Det är Halland. Kiruna? Norrbotten. Jodå, jag kan en del om det med, säger Ian och bläddrar i kartboken på bordet framför sig.
Han stannar på Afrika. En intressant kontinent, konstaterar han.
– Den skiljer ju sig väldigt mycket från Europa, säger Ian, som ännu inte funderat så mycket på hur han eventuellt kan ha användning för all den kunskap han redan skaffat sig.
Med familjen har han hittills rest till Italien och Frankrike.
– Ungefär där var vi, säger Ian och sätter fingret kring Marseille, Frankrikes näst största stad.
I veckan ska Ian också träffa lokalradion. Det mötet är han ändå lite spänd inför, visar det sig.
– Alltså, om jag skulle säga fel får ju hela landet höra det, säger Ian och ser lite konfunderad ut.
Enligt Stina Eriksson är det dock inte så troligt att han kommer att göra det.
– Nä, det känns som att han kan det mesta inom området. Det är många gånger som jag bara sitter storögd och lyssnar när han berättar om de olika länderna och städerna. Otroligt häftigt.
Som en sista uppgift ber vi Ian att prata lite fritt om…Schweiz.
Svaret blir som en snabbkurs i det neutrala lilla alplandet.
– Jamen, det ligger ju nere i Europa och gränsar till Österrike, Frankrike, Tyskland, Italien och Liechtenstein. Bern är huvudstaden.
Dyrt eller billigt land?
– Hmm, det är nog ganska dyrt, va?