Stefan är omgiven av ormar: ”Går aldrig över”

Som barn spanade Köpingskillen Stefan Andersson efter ormar i Johannisdalsskogen.

Låg på lurpass i skymningen intill ett av kärren och såg storögd på hur sorkar och grodor blev till kvällsmat, innan han upprymd öppnade sin bur och tog med sig fångsten hem till föräldrarna på Vitsippsvägen.

Stefans mamma? Inte lika begeistrad.

– Hon tyckte ju att de borde få vara ute i naturen istället, vilket hon såklart hade rätt i. Så hon gick till zoobutiken och köpte en liten pyton till mig, istället, säger Stefan Andersson, samtidigt som han öppnar dörren till det som snart blev mycket mer än bara ett intresse.

Längs två väggar i ett av rummen hemma i lägenheten på Västeråsvägen bor nu ett tjugotal ormar, separerade efter art.

Fascinationen Stefan kände som barn, den kommer att hålla livet ut, menar han.

– Det är något väldigt speciellt med dem. De är fina och spännande att titta på, de låter inte, luktar inte och kräver heller inte något socialt umgänge. Men jag tycker såklart om att vara med dem, säger Stefan Andersson.

Nu för tiden har han ett lite annat förhållningssätt till djuren än förr om åren. Ett noggrant avelsarbete upptar mycket av tiden och kräver perfekta förhållanden, för djur som härstammar från betydligt mer tropiska breddgrader än Västmanland.

– Det gäller att försöka få till en så naturlig miljö som möjligt. Så jag fejkar både kyla, vindar och regnnätter. Men det är inte jätteenkelt och många kollegor runt om i världen får inte till det, säger Stefan Andersson.

Även matmässigt kan han inte lämna något åt slumpen.

Fyra gånger om året köper Stefan med sig vakuumförpackningar med trettio kilo frysta råttor från reptilexpon ute i landet, som han sedan tinar upp och placerar ut i terrarierna.

Inga konstigheter, menar Stefan och visar en bild från sin telefon.

Familjen och vännerna, de har vant sig. För bortsett från ett par jobbår i Norge runt millennieskiftet har Stefan alltid haft ett större antal ormar.

Idag är de ett tjugotal och består bland annat exotiska arter som Tigerpyton, vitläppspyton, blodpyton och smaragdboa.

– Förr hade jag ormarna framme mer, men nu för tiden låter jag de mest vara. Men jag jobbar ständig eftermiddag och när jag kommer hem, runt två på natten, brukar jag fastna inne i deras rum. De är ju nattdjur och kommer fram då. Ganska ofta kommer också kompisar förbi med deras barn- eller barnbarn. De tycker att det är spännande att kolla in i terrarierna.

En fråga måste ställas: Har du blivit biten?

– Oj, ja, många gånger. Men jag har inga giftiga arter, så det är ingen jättefara. Hur det känns? Som en mängd små nålstick.

Och i maj blir det ormar på Forumteatern i Köping?

– Ja. Eller, djuren får stanna hemma, men ägare och föreläsare kommer. Det blir ett sätt för oss i branschen att träffas och utbyta erfarenheter.

Fotnot: Den 9 maj arrangeras ett herpetologiskt symposium på Forumteatern i Köping. Föreläser gör bland annat Kungsörskillen Jonathan Hagström.