Elinas hembak på Kungsudden

Från finsk barndom i Eskilstuna till eldsjäl på Himmelsberga Hembakt på Kungsudden i Kungsör. Förstklassiga bakverk och ett café, som blivit en mötesplats för så många. Elina Blomgren har byggt sitt liv steg för steg – genom envishet, familj och en stark tro på att alltid fortsätta framåt, oavsett motgångar.

Dagarna på Kungsudden börjar tidigt. Ofta redan vid halv sex på morgonen står Elina Blomgren i köket och sätter degar, förbereder och planerar dagens bakning.
– Det beror lite på beställningar, men man måste vara igång i god tid.

Arbetet är fysiskt krävande, med långa dagar på benen, men också det hon trivs bäst med. Själva hantverket står i centrum – enkla, tydliga smaker utan krångel.
– Man ska känna vad kakan smakar. Det ska inte vara några konstigheter.

I dag har verksamheten vuxit till ett mindre team, med omkring tio anställda beroende på säsong. För Elina är det viktigt att alla får vara delaktiga i hela arbetet.
– Jag tycker att det ska vara roligt att jobba. Man ska inte bara stå i ett hörn och göra samma sak hela tiden.

Mötet med gästerna är en lika viktig del som bakningen. Här finns både stammisar och besökare som rest långt – från Stockholm, Göteborg och orter i närheten.
– Många hittar hit av en slump. Och det är alltid lika roligt att fråga hur de hamnade här.

Hon beskriver atmosfären som något mer än bara ett café.
– Man ska känna sig lite som hemma. Som att komma till farmor.

Just den känslan har blivit en bärande idé. För många gäster, inte minst de som kommer ensamma, blir besöket en stund av gemenskap.
– Det kan vara dagens viktigaste stund för någon. Då gäller det att se dem.

Trots att verksamheten vuxit håller hon fast vid det som var grunden från början: närhet, enkelhet och ett personligt bemötande.

Jag möter Elina Blomgren en förmiddag. Vi sätter oss och samtalar i ett rum som Elina själv döpt till Farfarsrummet.

Elina är en eldsjäl och en förebild. Det vittnar hennes olika prestigefyllda utmärkelser om.

Himmelsberga Hembakt på Kungsudden utsågs på VM-festen 2021 till Årets Besöksmål 2021. I motiveringen användes bland annat orden ”amazing fika”.

Elina belönades med utmärkelsen Vinterhjältar 2023/2024, utdelad av Centerpartiet – ”Till er som bygger Sverige starkare, varmare och tryggare.”

I mars 2024 utsågs Elina till Månadens Förebild av Västra Mälardalen i Samverkan. I motiveringen framhölls Elinas fokus på kvalitet, service och utveckling, samt att hon framgångsrikt skapat en naturlig mötesplats i en historisk miljö.

Jag dricker kaffe med en bulle därtill och ber Elina att berätta om sitt liv.
– Jag var bara två år gammal när jag kom till Sverige från Finland. Ändå kom uppväxten att präglas av mitt ursprung.

Familjen bosatte sig i ett finskt område i Eskilstuna, där språket och kulturen levde kvar som en egen liten värld.
– Jag kunde inte ett ord svenska när jag började förskolan. Det var som att börja från noll, berättar hon.

Minnet av den första tiden i det svenska språket sitter kvar. Det var inte självklart eller enkelt, utan något som krävde både tid och envishet. Samtidigt gav det henne en tidig erfarenhet av att behöva anpassa sig och kämpa för att hitta sin plats.

Hemma var finskan självklar och än i dag bär hon med sig en dubbel identitet.
– Jag kan fortfarande känna mig som finsk här i Sverige. Och när jag kommer till Finland är jag svensk.

Känslan kan verka motsägelsefull, men för Elina är den helt naturlig. Den handlar mindre om språk och mer om tillhörighet – att alltid stå med en fot i både den svenska och den finska världen.

Samtidigt finns en viss saknad kopplad till språket. Hon hade en ambition att föra finskan vidare till sina egna barn, men livet kom emellan.
– Mina barn är lite sura för att jag inte lärde dem finska. Jag hade tänkt det, men det är inte så lätt när vardagen rullar på.

Erfarenheten av att börja om, att lära sig från grunden och att leva mellan två kulturer har följt henne genom livet – och lagt grunden för den envishet som senare skulle bli avgörande.

Familjen har alltid varit navet i Elina Blomgrens liv. Föräldrarna kom till Sverige ensamma och byggde upp en tillvaro i Eskilstuna, där båda arbetade inom industrin – mamman på Assa och pappan på Alvenius.

De gick i skift när barnen var små, och vardagen krävde både slit och samarbete.
– Vi var bara vi, vår familj på fem. Det gjorde nog att vi blev väldigt nära varandra, säger hon.

Elina är äldst av tre systrar, och relationen dem emellan har hållit genom åren. Samtidigt präglades barndomen av en stark känsla för ansvar och gemenskap.

Pappan lärde sig tidigt att laga mat – något som inte var självklart bland män i hans generation, men som blev en nödvändighet i familjens vardag.
– Det har han nytta av i dag. Inte många av hans kompisar kan laga mat, säger Elina med ett leende.

Sommarloven tillbringades ofta i norra Finland, där släkten fanns. Naturen, skogarna och bärplockningen blev en självklar del av uppväxten.
– Det var blåbärsskogen som gällde. Jag älskar fortfarande att vara ute i naturen.

Det var också här hennes grundläggande värderingar tog form.
– Man ska vara snäll. Det låter enkelt, men det är viktigt.

Drömmen om en egen stor familj växte tidigt fram – och blev verklighet. Med fem barn skapade hon själv det sammanhang hon en gång vuxit upp i.
– Jag ville ge dem trygghet, men också mod att prova sina egna vägar.

Bakom Elina Blomgrens trygga yta finns erfarenheter som satt djupa spår. En av de mest omvälvande händelserna inträffade 1991, när Elina arbetade i en Ica-butik i Eskilstuna. En kväll blev hon överfallen utanför sitt hem.
– De hade rekat mig i en vecka. När jag kom hem låg det ett staket över vägen. När jag gick ur bilen för att flytta på staketet hoppade de fram ur skogen.Elina blev fastkedjad och bortförd i sin egen bil. Männen tvingade henne tillbaka till butiken för att komma åt pengarna.

– Hade vi varit där en minut senare hade larmet gått. Då hade det sett annorlunda ut.Efter rånet kördes hon ut i skogen och lämnades fastkedjad i baksätet.

Till slut lyckades hon slita loss nackstödet och ta sig därifrån i sin egen bil.
– Jag körde tills jag såg en polispatrull. Då bara tutade jag.

Händelsen blev omskriven, men själv valde hon att vara tyst.
– Jag fick rådet att inte prata om det. Och det gjorde jag inte.Än i dag gör minnet sig påmint, särskilt under hösten kring allhelgona. Det kommer krypande. Man vet inte alltid varför, men det känns i kroppen.

Senare i livet drabbades hon också av en whiplashskada efter en bilolycka, något hon fortfarande lever med.
– Man får lära sig vad kroppen klarar. Gör jag fel saker får jag ont, men jag låter det inte styra allt.

Trots det som hänt återkommer hon till samma hållning:
– Man kan inte fastna. Det viktiga är att hitta ett sätt att leva med det man varit med om.

Drivet att skapa något eget har funnits med sedan barndomen. Redan som liten startade hon små verksamheter – plockade blommor, sålde och byggde upp egna små idéer.
– Jag var nog entreprenör redan då, säger hon.

Men vägen till det egna företaget blev inte spikrak. Under många år handlade livet främst om familjen. Med fem barn tillsammans med Pelle, entreprenör inom telecom, valde hon att arbeta deltid.

Bakningen fanns ändå alltid med. När barnen började flytta hemifrån uppstod ett tomrum.
– Jag hade ingen att baka för längre.

Det blev startpunkten. År 2008 började Elina baka hemma i liten skala.
– Det började med ett smörpaket och ett mjölkpaket.

Hon var tidig med det som i dag kallas mikrobageri, men då var det svårare att nå ut. För att hitta kunder tog hon steget ut på torget.
– Jag stod där i många år. Det var jättekul och man lärde känna folk.

Företaget fick växa långsamt – utan lån.
– Jag har alltid köpt in det jag haft råd med.

2019 fick hon frågan om att ta över ett café på Kungsudden.
– Först sa jag nej. Det kändes för stort.

Men hon ändrade sig. Beslutet att våga blev avgörande.

I dag finns fortfarande viljan att utveckla – men utan att tappa det som fungerar.
– Jag tycker att jag är på en bra plats nu.

För henne handlar företagandet om hållbarhet över tid. Samtidigt finns konkreta mål, som att kunna ta emot fler gäster via bryggan.
– Vi har en jättefin brygga. Får vi ordning på den kan fler hitta hit.

Synen på företagande är tydlig:
– Vill man driva företag så gör man det.

Men livet rymmer mer än arbete. Erfarenheter från mammans sista tid har väckt ett starkt engagemang för äldreomsorgen.
– Det finns mycket som inte fungerar. Det brinner jag för.

Samtidigt har hon blivit mer medveten om sin egen hälsa. Träning, rörelse och återhämtning har blivit en viktig del av vardagen
– Jag vill orka länge.

När hon ser framåt handlar det inte om stora visioner, utan om det nära.
– Jag vill vara mer med min fantastiske man Pelle, familjen och våra vänner.

Med barn som flyttat hemifrån finns nu mer egen tid.
– Jag har egentligen allt jag behöver. Men man vill ju alltid lite mer.

21 frågor till Elina

1. Vem är du?
   – Snäll, envis och bra på det jag gör.
2. Vad är du mest tacksam för?
   – Jag är mest tacksam över min stora familj. Jag har fem barn med samme man.
3. När känner du dig lycklig?
   – Lycklig med familjen. Lycklig här på Kungsudden.
4. Vem är bäst på att få dig att skratta?
   – Mitt tvååriga barnbarn Frans.
5. En lyx som du unnar dig någon gång ibland?
   – När jag tar ut min röda vespa och gör utflykter i närområdet.
6. Vilka egenskaper uppskattar du mest hos andra?
   – Att de är raka, ärliga och snälla.
7. Vem i hela världen skulle du helst vilja bjöd dig på middag?
   – Jag skulle vilja bli bjuden på hemlagad mat av min man. Det har aldrig hänt.
8. En frestelse du inte kan motstå?
   – En vaniljbulle.
9. En film eller tv-serie som du gillar?
   – Jag följer Husdrömmar på tv, men jag gillar också att gå på bio.
10. Någon fobi?
    – Ja. Möss.
11. Ett favoritcitat?
    – ”Ditt hjärta sjunger när du är på rätt ställe.”
12. Vad skulle du vilja lära dig?
    – Att sticka sockor.
13. Din bästa årstid?
    – Våren. Solen, alla fåglar och färger, alla glada människor.
14. Ett resmål du längtar till men ännu inte besökt?
    – Jag är feg att ta mig utomlands, men jag har som mål att besöka alla landskap.
15. Favoritfärg när du klär dig?
    – Blå.
16. Det bästa rådet du någonsin fått?
    – Följ ditt eget hjärta, dig egen magkänsla. Detta råd har tagit mig dit jag är.
17. Vad måste alltid finnas i ditt kylskåp?
    – Ägg.
18. Vilket instrument är vackrast att lyssna på?
    – Gitarr.
19. Vilket instrument skulle du helst vilja kunna spela väldigt bra?
    – Gitarr.
20. Om du mötte Gud på gatan, vad skulle du säga då?
    – Var rädd om de gamla.
21. Din sista måltid, vad skulle du vilja bli serverad av?
    – En väl lagad lasagne