Hon vänder hemåt för att sätta sprutt på Kungsör

Anna Gladh är tjejen från Kungsör som sprudlar av idéer, energi och entusiasm. Hon vet också hur det känns att gå in i väggen. Hon har tillbringat 35 år någon annanstans och arbetat i olika världar. Idag är hon ordningskonsult. Nu har hon köpt ett torp i Kungsör och vill ge tillbaka – göra skillnad i Kungsör.

Vi möts på Malmberga Gård utanför Kungsör. Vi sitter i logen och pratar. Gårdsägaren Erik Vestholm och hans mamma Britt är också med. Britt bjuder på kaffe och hembakta bullar.

Anna berättar:
– Jag är född och uppvuxen i Kungsör. Sedan 35 år bor jag i Stockholm. Jag började längta hem, hem till Kungsör. För tre år sedan började jag leta efter ett torp att hyra. Jag lade ut krokar lite här och där – och fick napp. Min moster sade att hon har en kompis, Britta, som kanske kan tänka sig att hyra ut ett litet torp. Jag kom hit, blev jättekär direkt i torpet. Jag fick lyckan att hyra torpet – det bästa som har hänt mig.

Jag ber Erik berätta:
– Jag är uppvuxen här. Min pappa dog hastigt på sommaren 2019. Vi hade köttdjur och spannmålsodling. Jag blev då inkastad i jordbruket, egentligen mot min vilja. Men jag körde i fyra år. Sedan kom jag på att detta inte är ett liv för mig. Jag jobbade också vid sidan av som underhållstekniker på Car-O-Liner i Kungsör. Där har jag jobbat sedan jag var 17. Jag sålde korna och arrenderade ut marken.

Anna fortsätter att berätta:
– Förra sommaren satt Erik och jag och spånade. Han konstaterade att han hade en fantastisk loge, där hans föräldrar tidigare arrangerat logdanser.

– I min mammas generation har många i Kungsör någon gång varit här på logdans. Vi bestämde oss för att hjälpas åt att återuppliva traditionen. Förra semestern tillbringade vi största tiden med att rensa ut. Här fanns maskiner, plankor, säd, alla slags prylar och himla massa skräp. Som det brukar se ut på en loge som en bonde haft i väldigt många år. Vi röjde ut allt. Vi byggde en bar, i dag så robust att man kan hoppa upp och dansa på den. Den heter Erikz bar. Vi arrangerade en logdans för 150 vänner.

Sedan insåg Anna och Erik att man kunde göra mer av den fina lokalen.

– Vi arrangerade julmarknad den 1 advent. Vi hade 25 jättefina utställare. Vi dekorerade, gjorde fint, hade en tomte som körde omkring barnen i häst och vagn. Vi uppmanade folk att lämna bilen hemma och komma till fots, vi har ont om parkering. Vi hoppades att 250 skulle komma. Det kom 1000 personer. Som ett lämmeltåg från Kungsör och hit under snöflingorna som föll. Vi har haft kransbindarkurs, som en florist kom hit och höll. Vi har haft loppis, pubquiz, country-kväll för dansföreningen Triffarna från Köping. Vi hade café i mitt torp en helg. Det kom 70 personer ena dagen, 80 personer nästa dag.

Vad händer i höst?

– Den 14 september har vi en stor fest för alla kungsörare. Vi har ansökt om tillfälligt serveringstillstånd. Vi har inte fått besked. Men vi har gått utbildningen och vi har genomgått alla prov som krävs. Vi har betalat alla ansökningsavgifter. Vi har gjort allt man ska. Två lokala liveband kommer att spela. Senare på kvällen blir det dj:s. Det blir bar i logen och bar i maskinhallen. I vår nybyggda korvmoj säljer vi korv och öl. Vi skall bygga en grillplats för att grilla korv och hamburgare. Nachotallrik blir det också.

Vad drömmer ni om?

– Vi vill få Malmberga Loge på kartan, i varje fall för alla i Västmanland. Vi vill att företagarna i Västra Mälardalen skall veta att de kan komma hit och förlägga personalfester och kundaktiviteter. Vi kommer att själva att utveckla en mängd olika aktiviteter för att folk skall komma hit, mötas och trivas. Vi behöver många mötesplatser där människor kan mötas ansikte mot ansikte, inte bara via sina mobiltelefoner.

Anna har jobbat mycket med event, dekor och inredning, stora fester och internationella bröllop.

– Att skapa en stor loge där man kan ha många event har varit min dröm. Nu får jag förverkliga den drömmen i Kungsör. Erik och jag är ett fantastiskt team. Jag kommer in som en turbomotor med många idéer och mycket energi. Erik tycker att allt är kul och han gör, fixar och donar. Jag har blivit hans spark i rumpan för att allt som är möjligt skall bli av.

Berätta om din barndom i Kungsör!

– Min pappa, Jörgen Johansson, ägde färghandeln i Kungsör. Jag är uppvuxen med den och alla pappas målare. Min pappa hade smeknamnet Målar-Jörgen. Min mamma Gittan hade en kreativ ådra. Hon var väldig duktig på att sy, pyssla och dona – som jag också gjort sedan jag var liten. Jag har en lillasyster, Sara, och hade en jättefin barndom. Vi trivdes väldigt bra och Kungsör gav mig väldigt mycket. När jag idag är hemvändare känner jag att jag vill ge tillbaka till Kungsör.

Annas föräldrar skilde sig när hon var 12 år.

– Det var förstås jättetråkigt men jag fick bra stöd av lärare och vänners familjer. Jag ägnade mig åt sport och föreningsliv. Jag spelade fotboll, gick i gymnastik, red och spelade pingis.

I vilken idrott var du bäst?

– Inte i någon (skrattar högt). Jag älskade fotbollen, framför allt lagandan. Jag spelade högerytter i ett tjejlag inom Kungsörs SK. Jag är lång och jag var var snabb. Min pappa följde mig längst sidlinjen. Ibland kunde han skrika så att det hördes över halva Kungsör ’spring, Anna Johansson, spriiing!’. Jag sprang och älgade på som bara den.

Anna började rida i Klämsbo Ridklubb när hon var liten. Hennes pappa födde också upp travhästar och hade en hästgård, Stall Spårtorp, utanför Kungsör. Dit flyttade han en tid efter skilsmässan och Anna bodde då där varannan vecka.

– När min pappa hade en travhäst som inte blev så bra som travare, fick jag rida på den hästen i stället. När mina ridkompisar och jag skulle galoppera ute på åkern vägrade alltid mina travhästar att byta gångart och gå över i galopp.

När Anna var 18 år började hon dansa i Jokers Flickor, som Håkan Sterner ledde.

– Jag dansade i hans grupp i fem år. Vi hade en dansshow och framträdde bland annat när SAS hade stora fester i flyghangarer. Graham Tainton var vår koreograf. Vi körde sambakarnevaler, vi körde can-can, vi körde charleston. Nästan varannan helg var vi uppe i Stockholm och framträdde i något sammanhang. Vi hade sååå kul.

Hur var du i skolan?

– I skolan var jag medel. Älskade idrott och bild. Gick i gymnasium på Ullvi, tre år ekonomisk linje, 1986–1988. Jag har blivit uppfostrad till att bli entreprenör av min pappa. I grundskolan gick vi alla i samma klass, första till nionde. Vi var en väldigt tajt klass. Nästan halva vår klass blev entreprenörer.

Vad gjorde du efter gymnasiet?

– Då flyttade jag upp till Stockholm och började jobba som sekreterare på ett företag. Sedan åkte jag till Kalifornien och jobbade som au pair under ett halvår. När jag kom hem igen fick jag fortsätta att jobba som sekreterare på samma företag i ytterligare något år. Tre dagar innan några kompisar skulle åka till Thailand ringde de mig och frågade om jag ville åka med. Jag skulle bara vara borta i två veckor – men stannade i sex månader. Jag blev erbjuden att jobba som modell av en kvinna som jobbade med europeiska modeller. Jag var mannekäng vid modevisningar, modell vid reklamfotograferingar, jag spelade in musikvideos, var med vi allehanda evenemang och tillställningar. Detta var en tid i livet jag alltid kommer att minnas med glädje.

Filminspelningar också?

– Ja, jag var bland annat huvudrollsinnehavare i en reklamfilm för Thailand, en inspelning som pågick i tre veckor. Det kom en chaufför på morgonen och hämtade mig. En serverade frukost. En gjorde i ordning mitt hår, en annan mina naglar. En tjej hade hand om alla mina kläder. Det var häftigt att vara så lyxigt påpassad. Jag fick rida på elefanter, åka i en lyxyacht, i en scen fick jag låtsas att köpa dyra smycken. Allt var jätteroligt förstås för en 24-årig tjej från Kungsör. Jag fick också vara nunna i en musikvideo för ett thailändskt hårdrockband.

När Anna kom hem från Thailand började hon jobba på Ericsson, på ett träningscenter.

– Jag jobbade med Guest Service. Jag tog hand om utländska kunder och utländska Ericsson-anställda som kom till Sverige för att utbilda sig. Folk från till exempel Sydafrika, Holland, Kina. Folk stannade fyra veckor, jag fick många vänner från hela världen. Varje onsdag ordnade jag finare middagar på restaurang. Varje lördag ordnade jag utflykter. Jag visade skärgården, tog dem med ut i den svenska skogen. Jag arrangerade svensk midsommar. Jag spelade dragspel och sjöng svenska snapsvisor. Jag tog dem till en dansbana och lärde dem att dansa vals. Det var mycket uppskattat. Jag tycker om att vara med människor, ta hand om dem, få dem att må bra.

Anna flyttade till Åre ett år och jobbade som platsansvarig på en konferensanläggning. Hon flyttade tillbaka till Stockholm sin kille från Köping.

– Han var hockeyspelare och hette Johan Karlsson. Sedan bytte han namn till Gladh. Vi gifte oss och var gifta i 25 år och fick två barn. Olivia, i dag 22, Charlie, i dag 14.

Anna fick erbjudande att driva kurs- och konferensanläggningen Idöborg i Stockholms skärgård, Torsten Krugers gamla ställe. Hon bodde i ett hus på ön. Det var jobb från tidig morgon till sen kväll.

Sedan fick karriären en annan inriktning. Anna började med eventdesign, att dekorera och skapa miljöer.

– Jag har alltid varit kreativ, pysslig, gillat att sy, snickra, måla och göra konstverk. Mötte en gammal vän som jobbade med eventdesign, så jag fick börja jobba hos honom i hans företag, Viking Produktion. Vi jobbade ihop i sju, åtta år. Jag har varit i de flesta lokalerna i Stockholm, byggt om och dekorerat.

När Anna ville starta eget behövde hon två rum. Det slutade med att hon hyrde hela våningsplan, gjorde i ordning och hyrde ut. Det blev flera kontorshotell innan detta begrepp knappt fanns: Living Room/Götgatan, Living Room/Bondegatan. Detta höll hon på med i tio år.

Berätta om din utbrändhet?

– Jag blev utbränd när jag var 45 år. Hade aldrig en tanke på att utbrändhet skulle drabba mig. Jag blev sjuk i 11 månader, låg i sängen de första månaderna. Sedan skulle jag försöka gå runt mitt eget hus…och orkade knappt. Jag hade betong i benen, betong i armarna, det kändes som om jag gick motströms bara när jag skulle gå från sovrummet till köket. Då märkte jag i vårt hus att högarna bara växte och växte. Ju fler grejer som samlades på olika ställen, desto jobbigare blev det för huvudet. Det gjorde mig inte friskare. Det hämmade mitt tillfrisknande.

Hade du kontakt med läkare eller psykolog under din utbrändhet?

– Jag gick i KBT. Det var min räddning. Jag fick skriva ner jobbiga händelser i livet. Jag fick lära mig hur jag skulle bearbeta dessa taruman och få ett lättare bagage att bära i mitt liv, att komma vidare och inte fastna. Metodiken för detta var väldigt jobbigt och väldigt bra. Min man fick då dra ett jättelass och höll på att bli sjuk själv.

Under Annas period av utbrändhet insåg hon hur mycket tid som gick åt att gå och plocka och hålla ordning där hemma, för henne själv och för övrig familjen.

– Jag hade ett rum som jag skulle ha som ateljé och måla tavlor i. Men innan jag började måla skulle jag alltid först rensa här och fixa där. Allt jag skulle göra först gjorde att jag sällan kom till min ateljé för att måla och få ett andrum. När jag låg i min utbrändhet och kände att allt bra blev stökigare och stökigare insåg jag mitt stora behov att ha ordning och reda omkring mig. När jag sålde bolaget Living Room kom jag till insikt. Om jag hade problemet med stök hemma, kanske många andra också har det.

Anna bestämde sig då för att utbilda sig till ordningskonsult, något som hon jobbar med i dag.

– Jag åker hem till människor, hjälper till att rensa och kasta och organisera om deras hem. Jag lärde mig mycket själv. Inspirerad av allt ifrån Feng Shui till Marie Kondo. Jag plockade guldkorn från olika håll och skapade mitt eget koncept.

Hur jobbar du?

– Jag jobbar rum för rum, jag kommer hem till dig och vi gör ett rum på en dag. En arbetsdag för mig är 6 timmar. Vi går all-in, ända ner på gem-nivå. Den lättnad och glädje jag ser hos människor som jag jobbar åt, ger mig så mycket energi och gör mig lika lycklig som mina kunder. När jag kommer hem till en person vet jag inte hur den personen mår, vilket behov hon har, jag vet inte hur det ser ut i hemmet. Människorna representerar hela skalan, från ”nu jävlar kör vi” till ”nej, nej…jag slänger ingenting.” Att under en dag möta en människa som gråter när jag kommer och skrattar och vill kramas när jag skall gå sex timmar senare – det ger mig sådan lycka.

Vem anlitar dig?

– Unga som gamla. Folk som flyttar ihop. Folk som flyttar isär. Folk som flyttar från större villa till mindre lägenhet. Jag är inte psykolog, inte läkare, men jag ville göra något som kan hjälpa andra människor. Folk frågar mig hur jag kan hålla på med detta hela dagarna. Rensa garage, vindar, källare, kök, vardagsrum, badrum – det sjuka är att jag går igång på detta. Jag blir så lycklig. Jag brukar säga Less things – More space. Färre saker, mera utrymme. När jag har fått rensa har folk fått en större lägenhet – många frigjorda kvadratmetrar att leva på, frihet och kan andas.

Hos dina kunder spelar du alltså olika roller?

– Ja. När jag är hos människor är jag ibland hobbypsykolog, ibland är jag coach, ibland är jag mamma, ibland bara lyssnare…jag har så olika roller beroende på vilken typ av människor jag möter. Det handlar inte bara om att rensa och organisera. Det handlar om livet. Att få ta del av andra människors liv och att få göra skillnad för dem är det finaste av allt. Om folk skulle ha den ordning hemma de skulle vilja, skulle många må så mycket bättre. Mycket energi skulle kunna gå till något annat än det dåliga samvetet, för att det ser ut som det gör därhemma. Detta stjäl mycket energi för många människor.

Stugdrömmar är ett program på TV 5, med Johnny och Mathias, en snickare och en målare. Snart kommer ett program om Anna och torpet hon hyr.

– De var här i maj, byggde om mitt kök i torpet. Det kommer att sändas snart, första programmet den 4 september.

Med egna batterier tankade med energi från Annas entusiasm och glädje, säger vi farväl. Jag skänker som avsked ett citat från taoismen, bra att tänka på för den som vill röja och slänga:

”Allt du inte kan avstå ifrån äger dig.”