Recension av Ambushs ”The Last Laugh”

Det är inte varje dag man får en vinylplatta i handen för recension, kul att mediet överlevt i dessa digital tider. De Köpingsbaserade rockrävarna i Ambush har hittat gnistan igen och gjort nyinspelningar av 10 gamla låtar. Bandet var aktivt mellan åren 1982-85 och utvecklades senare till Rampant som även släppt ett par album på senare år. Medlemmarna har varierat genom åren, gemensam nämnare har varit Ronny Starborg och Åke Cromnow som också står för den största delen av låtsnickeriet. Versionen av Ambush som hörs på skivan består av Ronny Starborg-sång, Åke Cromnow-gitarr, Mats ”Finlay” Norström-bas, Ola Eriksson-gitarr, Tony Skiöld-trummor och Sören Mårtensson-keyboards. Sångerskan Anna Löfgren gästar med backing vocals på några spår.

Med sina rötter stadigt förankrade i hårdrocksmyllan från slutet av 70-talet/början av 80-talet levererar de sina gamla låtar med både glädje och höga ambitioner. Influenserna från den tidens storheter lyser igenom på flera håll och det hörs stänk av Black Sabbath, Rainbow, Judas Priest och Dio.

Albumet drar efter ett vackert intro igång med mörka och blytunga ”Holy ruler” som sätter signum för plattan. ”Whole man” fortsätter i samma stil och Anna Löfgrens röst tillför luftighet i soundet. ”Rock´n roll preacher” är kaxig med syntslingor och gitarrspelet från Cromnow/Eriksson för ibland tankarna till tidiga Iron Maiden.

Starborg har pipan i behåll och sången levereras med känsla och attityd precis som i fornstora dagar. Gediget gitarrlir med sköna riff och en hel del tvåstämmiga slingor höjer betyget, och kompet sitter som en smäck med ett tight och tungt trumspel från Skiöld.

När A-sidans sista spår rullar igång kommer en välbehövlig tempoökning- ”Closer to the devil” pushar på stenhårt med Skiölds dubbelkaggar och Finlays pumpande bas. B-sidan fortsätter med starka låtar i samma genre. 

Några höjdpunkter som kan nämnas är ”Night people” med stark refräng och bra sånginsatser, favoriten ”Dreamers boulevard” med tydlig Blackmoreinspiration i gitarrspel och sound , pumpande bas och Mårtenssons feta hammond som fyller upp ljudlandskapet. Albumet avslutas med vackra rockballaden ”Misty morning blue day” som lyfter med mixen av Starborgs och Löfgrens röster och känslosamt gitarrspel.

Sammantaget genomsyras plattan av spelglädje och nostalgi då medlemmarna säkert haft jätteroligt när de fräschat upp sina gamla alster 35 år senare. Ska något kritiseras så är det att en del låtar ligger lite nära varandra i tempo och stil så ett par uptempospår till eller låtar som stuckit ut lite hade suttit fint. Inspelning och produktion har skett i hemstudio i egen regi vilket förstås hörs, men samtidigt är soundet välmixat, helt rätt för stilen och trivs fint i den lite begränsade upplösning som vinylmediet ger.

Grabbarna i Ambush har genomfört ett kul projekt tillsammans och levererat ett bra vinylalbum där de tagit sina låtar till ytterliggare en nivå . Kanske passar det med ett citat från vår egen popsnickrare Per Gessle som yttrades vid GT-s 40 årsjubileum nyligen- äntligen låter vi ju som vi ville låta när vi började!

Kolla in bandet och köp plattan på Facebooksidan Ambush Rockband.

Lars Abrahamsson