Blandade känslor när anrika salongen stänger

Agneta Whern och Monica Berg Bylund har drivit frisörsalongen ihop sen 1985. Då var även Birgitta Skjoldli, men hon har varit pensionär i snart nio år.

Inom kort är det även dags för både Agneta och Monica att gå i pension. Från vecka 43 (sista veckan av oktober) är det slutklippt vid Nygatans herrfrisering.

– Det känns som en epok som går i graven, säger Monica och får medhåll av Agneta.

Hur har alla dessa år varit för er?

– Det har varit bra! Bättre och bättre eftersom vi har haft en enorm kundkrets. Det är kul att gå till jobbet, så det är inte därför vi slutar.

Känns det vemodigt att lämna salongen efter så många år?

– Jobbet som sådant är en sak, men det är den sociala biten som jag är lite orolig för, säger Monica.

Agneta fyller i:

– Vi går ju inte hit bara för att klippa utan det är ju väldigt kul att få träffa kunderna. Det är absolut inte jobbigt att gå hit för att klippa hår, men det sociala spelar en jättestor roll.

Lokalen på Nygatan kommer efter frisörsalongens uttåg att göras om till en tatueringsstudio. Agneta och Monica är glada över att lokalen får nytt liv, även om de gärna hade sett att några efterträdare tog över deras nuvarande verksamhet.

– Nu kommer kunderna bli lite vilsna, tror vi. Många har kommit hit för den sociala biten, men nu får vi ses nere på stan i stället. Vi vill samtidigt passa på att tacka samtliga kunder som besökt oss genom alla år. De har varit fantastiska.

Under de nästan 40 år som de jobbat ihop har Agneta och Monica upplevt en hel del. Flera saker sticker ut i deras minnen.

– Det har varit väldigt kul att få följa flera generationer av samma familj. Först lyfte man upp dem som små barn och nästa gång de kom hit var de fullvuxna. Det är häftigt att ha fått vara en del av människors liv och få skapa många relationer. Folk har känt sig bekväma här och pratat om allt.

Under Agneta och Monicas tid på Nygatans herrfrisering har modet skiftat rejält. De minns en period lite extra.

– Ett tag skulle alla ha hockeyfrillor, det var speciellt! Sen när jag började 1968 skulle alla ha lurviga polisonger. Det har gått några frisyrer genom åren och några har även kommit tillbaka i mode. Vi har fått hänga med i populärkulturen, minst sagt.

I stället för att gå till jobbet varje morgon väntar nu en ny vardag för Agneta och Monica. De ser båda fram emot livet som pensionärer, även om de känner sig lite oförberedda.

– Det blir en omställning, men det har ju gått bra för andra så det ska nog gå lika bra för oss, skrattar Monica och Agneta.

Vilka planer har ni? 

– Jag har inget speciellt planerat faktiskt. Det enda som ska bli skönt är att slippa ställa klockan på morgonen. Man får vakna när man vill. Samtidigt kommer det finnas grejer att göra varje vecka. Vi kommer i alla fall inte bli fast framför någon teve varje dag, säger Agneta och Monica bestämt.

– Det kommer nog bli alldeles underbart så fort man fått vänja sig vid pensionärslivet, även om vi kommer sakna frisörsalongen, avslutar de.