Om en liten katts död. Om värme i vårt iskalla land

Jag är av åsikten att hur människor behandlar djur säger mycket om deras person och därmed även om vilka jag vill ha i min vänskapskrets. Djurvänliga människor är nämligen ofta människovänliga.

För några månader sedan hittade jag en av mina tre katter död på morgonen. Denna kisse hade varit familjemedlem i 14 år och trots att jag har två katter kvar är saknaden stor.

När jag skrev om sorgen på Facebook fick jag otroligt många tröstande kommentarer och en del från oväntat håll. Det gjorde mig extra varm om hjärtat och jag kände att jag hade lärt mig mer om just de personerna.

Att öppna sitt hjärta och visa värme om så bara för en liten katt banar väg för annat! För mer värmande omsorger.

Och det fann jag på den plats där jag numera arbetar som volontär – Stadsmissionen i Västerås. Västerås har omkring 600 hemlösa och Stadsmissionen erbjuder en trygg plats att sitta ner en stund för vila, en bit mat för billig penning men också möjligheten att duscha och tvätta kläderna.

Där fann jag stor värme bland personalen – men även hur många andra människor som faktiskt vill bidra! Människor kommer in med kläder och skor, företag ringer och undrar:

– Får vi komma in med alla de smörgåsar som blev över vid sammanträdet nu på morgonen?Matvaruhandlarna på orten skänker massor av livsmedel och även andra handlare bidrar.

Så mycket omtanke, som många kärleksfulla handlingar, medmänsklighet och värme.

Värme och omsorg, ja det fick jag uppleva också på hemmaplan i slutet av förra året. En hyresgäst i mitt hus skulle flytta och hon undrade om jag visste någon som kunde flytta in lite snabbt.

Jag tänkte genast på pojken från Afghanistan. Han som kom hit som 16-åring och ännu inte fått besked – stanna eller inte. Han som i fyra år måst förlita sig till olika snälla människor som låtit honom bo tillfälligt någonstans.

Han som via snälla människor fått påhugg för lite pengar. Så pass mycket pengar nu att jag kunde fråga pojken om han ville hyra ettan i mitt hus. Det ville han.

Nu kommer värmen! När flickan som skulle flytta ut fick veta mer om vem som skulle överta hennes lägenhet frågade hon om pojken behövde någonting? Hon undrade om han kanske ville ha lite möbler och porslin? Jag blev överraskad och väldigt glad:

– Det vill han säkert, sa jag, för han har absolut ingenting. Bara kläderna på kroppen.

Döm om min förvåning när jag ser flickan som ska flytta, tillsammans med föräldrarna, bära in möbler – istället för tvärtom! De gav bort säng, sängkläder, bord, stolar, porslin, handdukar – ja, väldigt mycket till den för dem helt okände pojken. Vilken fantastiskt omtanke och kärleksfullhet! Jag kramade om dem med tårar i ögonen.

Lite senare kom andra människor med TV, dammsugare, mer möbler och inventarier. Några kompletterade med basvaror till köket och även kläder till pojken.

Efter hand som ryktet spred sig ville fler bidra.

Vilken värme! Vilken kärleksfull omtanke! Jag var överväldigad och pojken väldigt tacksam och lycklig.

Så trots att kylan kryper in i vårt land och illvilliga rykten sprids om utrikes födda personer så kan den där iskylan snabbt förbytas i intensiv värme.

Trots att lögner sprids via främlingsfientliga politiker och järnrörsgänget vinner poäng på skamgrepp och hatfilosofi – särskild på landsbygden och bland småorterna – så kan en liten stad som Arboga plötsligt öppna famnen och hjärtat för en ensamkommande pojke från Afghanistan.

Det ger hopp! Det ger hopp om att medmänsklighet och värme ska segra över missunnsamhet och kallhjärtade individer. Det ger hopp om en framtid i gemenskap och samarbete, inte i exkludering och utanförskap.

Så fortsätt att tänka med hjärtat – för dina medmänniskor – men också för de som du tror är dina motmänniskor.

Tänk med hjärtat för allt levande – också för en liten katt.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.