Att komma till ett hem med ett stort bibliotek eller många bokhyllor av varierande slag i olika rum och fyllda med böcker, kan ibland väcka lite missvisande tankar i betraktarens huvud.
”Här bor en beläst familj eller en person med en intellektuell skärpa”, kan vara en tanke. Ord som kunnig, flitig och verserad poppar upp.
Efter en närmare granskning består innehållet i bokhyllorna mest av Jackie Collins, Barbara Cartland, Remo, Harlequin och en mängd Fem-böcker och genast börjar man omvärdera.
En annan variant är ett böckerna är ovanligt stora, snygga och ser dyra ut och med titlar som ”Allt om vin”, ”Etikboken”, ”Dior”, ”St. Moritz Chic” och ”Stora boken om andra världskriget”. Böcker som med jämna mellanrum tas ur bokhyllan och byter plats med en annan jättestor och dyr bok på kaffebordet. Nu far andra fördomar genom huvudet och formas till slutsatsen ”Allt är en illusion, en bluff”.
Kulturen säger, något generaliserat, att har du en bok, ska du också ha läst den. Maffiga kaffebordsböcker är i stort sett omöjliga att läsa från första till sista bladet och det är, i mångt och mycket, inte heller deras funktion. Här ska man lite strött bläddra och beundra de fina bilderna, medan värden eller kompisen fixar kaffet.
Det finns dock en funktion till – böcker är inredning. Jag menar inredning i den allra djupaste bemärkelsen. Utseende och dekoration, upplevelse, överraskande, lukt, investering, minnen och sist men inte minst ett skafferi.
Jag frågade en god vän med ett stort bokinnehav vid ett tillfälle om han hade lästa alla sina böcker. Han svarade, nej möjligen 50 procent. Lite förvånad över svaret uppstod en diskussion om varför det var så. Han sa; böcker är som ett skafferi. Man ska kunna gå till bokhyllan, stå där en stund och sen säga ”nej men se här, den här boken har jag inte läst”.
Köper man böcker kontinuerligt och stoppar in dem någotsånär organiserat i bokhyllorna kan man en vacker dag få en trevlig överraskning. En bok du totalt glömt att du införskaffat.
En klasskamrat till mig från grundskolan skolade sig till bokbindare, the old way. Endast handarbete med extremt små upplagor som specialitet. Böcker av det här slaget öppnar samtliga sinnen. Det sägs att en bokbindare i 1600-talets Florens kunde slicka på omslaget och bedöma kvalitén på lädret. En van typograf som arbetat med bokstäver (stilar) i bly kunde stryka med fingret över textbladet och känna bokstäverna. Nästan som en slags bildskrift.
Min farbror, som var naturfotograf och startade Naturfotografernas bildbyrå, hade en maffig fotobok liggandes på vardagsrumsbordet. Omslaget pryddes av en bild på något som mest såg ut som en blå/gul/grön röra. ”Gissa vem konstnären är”, sa han till mig. ”Ingen aning”, svarade jag. ”Inte så konstigt, det är satellitbilder på vår jord”, sa han. Det kunde alltså inte bli mer realistiskt än så. Sen den dagen färgade den boken hela rummet.
Vad är inte lämpligare inredning än något som tillfredsställer alla våra sinnen – boken.
Slutligen avslutar jag med ett win-win-tips. Böcker (med alla ovan fördelar) som dessutom handlar just om inredning. Ett urval nedan. Enjoy!
Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.
Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se
Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se