Emma ser framtiden an

Emma Dahlberg brinner för kunder, service och mobiltelefoner. Hon har läst alla Harry Potter-böcker, önskar att hon kunde spela och sjunga. Hon brinner för Köping och vill utveckla centrum.

Vi möts i hennes butik, Elgiganten Phonehouse i Köping, i Sparbankens hus, till höger när man kommer in genom entrén, en butik köpingsborna förknippar med Zoran Maksimovic.

Hur gick det till när du tog över Elgiganten i Köping?

– Min pappa hade känt Zoran Maksimovic sedan flera år inom kedjan. Han var ju en ikon i Köping när det gällde service. Zoran hade två gånger fått utmärkelsen Årets Franchisetagare inom Phonehouse. Zoran ville sälja till någon som ville ha starkt fokus på service och nöjda kunder. Pappa och jag och en person från huvudkontoret träffade Zoran i Köping i början av december 2022.

Före jul var allting klart. Den 15 januari körde Emma igång.

– Vi vill föra arvet vidare efter Zoran, med hans fantastiska service och en stor och nöjd kundkrets i Köping.

Emma, 29, är ny i stan och har snabbt blivit en profil, inte bara i butiken. Hon har blivit invald i Centrumföreningens styrelse och hon är med i styrgruppen i näringslivsenhetens projekt, BID (Business Impact District), ett koncept som skall bidra till att skapa ett mer attraktivt centrum.

Det är fart och fläkt, hög nivå av energi och entusiasm kring Emma.

– Jag är uppvuxen i Sorunda utanför Nynäshamn. Pappa Hans jobbade på Elgiganten. Mamma Inga-Lill arbetade som barnskötare på förskola. Två äldre syskon, Maria och Jonas.

Det var mycket sport för Emma i tidig ålder.

– Inlines och cykel. Spelade handboll i Sorunda IF, oftast vänsterkant, ibland fick jag stå i mål. 10 år gammal fick jag en C-ponny, som hette Chanel. Hängde mycket i stallet. Tävlade i hoppning i lätta klasser efter det att jag fyllt 15. Då hade jag en D-ponny, Sten, en importerad holländsk vallack med stark karisma.

Hur var du som barn?

– Jag hade mycket energi, var utåtriktad och ville alltid göra något. Hade svårt att koncentrera mig i skolan. Ingick inte i gäng, hade några få nära vänner.

Vad har du fått i arv efter mamma, vad efter pappa?

– Efter mamma har jag fått min omtänksamhet, att bry mig om människor. För mig är det viktigare att du mår bra än att jag själv mår bra. Efter pappa har jag fått mitt driv, min nyfikenhet, min vilja att hela tiden lära mig mera, att aldrig nöja mig.

Familjen flyttade från Sorunda till Älvsjö. Emma gick handbollshögstadium på Nytorpsskolan i Kärrtorp. Sedan gick hon på sportgymnasium, i Stockholms idrottsgymnasium.

Svenska, engelska och företagsekonomi var de ämnen som intresserade Emma mest på gymnasiet.

– Under gymnasietiden ville jag faktiskt bli journalist. Jag skrev noveller, korta texter. Erfarenheter i mitt liv blev små berättelser. Älskade de nationella proven i svenska, när man skulle fortsätta en påbörjad berättelse.

Emmas första riktiga jobb under gymnasietiden blev på McDonald’s. Först en helg i veckan, sedan en helg och en dag, sedan alla lov.

– Älskade att jobba i team, att få jobba med service, att förstå att vi hade gäster, inte kunder, att få göra folk glada. Fick jobba med allt man gör på en restaurang. Jag blev alltid först uppringd när någon var sjuk. Tackade alltid ja till att hoppa in.

Efter studenten blev Emma heltidsanställd på McDonald’s i Älvsjö. Hon utbildades internt och blev snabbt skiftledare, sedan assistent till restaurangchefen

Under utbildningen blev hon medveten om fördelarna med att vara franchisetagare och driva en egen restaurang.

– Fick lära mig verktyget Profit and loss. Då lärde jag mig allt om vinst och förlust, vad allt kostar, in i minsta detalj, vad som ger vinst, vad som ger förlust.

Hon fick också veta att listan med nya intressenter för en egen franchise de närmaste åren var stängd. McDonald’s i Sverige hade nått sin topp.

– Då dog min franchisedröm om McDonald’s.

Emmas arbetsgivare var franchisetagare med fem McDonald’s-restauranger.

– Jag hoppade in där jag behövdes i alla fem restauranger. Till sist sade det stopp, jag gick in i väggen vid 20 års ålder och blev sjukskriven i tre månader.

Under den tiden såg Emma en annons att Elgiganten på Kungsgatan sökte en säljare, en tjänst på 20 procent.

– När jag kom till butiken för intervju fick jag en flashback. Min pappa hade varit varuhuschef i den butiken när jag var liten. Jag fick jobbet – på avdelningen för hushållsmaskiner. Den tjänsten räddade mig. Jag måste ha ett syfte och ha någonting att göra. Jag mår bättre när jag har mer att göra än ingenting att göra.

Emma kände snabbt att på Elgiganten fick hon glädje av allt hon lärt sig på McDonald’s, även om detaljhandel och restaurang är olika verksamheter.

– Service, inriktad mot försäljning, med kunden i fokus.

Snabbt kände hon sig ”hemma” på Elgiganten.

– Även om jag bara var anställd på 20 procent tog jag alla pass som blev lediga. Det var mig man ringde till och bad att hoppa in, när andra blev sjukskrivna.

Efter ett halvt år blev jag erbjuden att jobba till 80 procent.

– De chefer jag hade då är jag evigt tacksam mot. De såg mig. De trodde på mig. De uppmuntrade min utvecklingspotential. De gav mig ansvarsområde efter ansvarsområde, utbildade mig på rätt sätt, fick mig att vara motiverad med olika säljtävlingar. När jag gick hem från jobbet längtade jag till jobbet, nästa dag.

Efter ett halvår på hushållsavdelningen fick Emma chansen  att börja på telefoniavdelningen.

– Jag hade inte i min livligaste fantasi trott att jag skulle tycka om att jobba med telefoner. Pappa hade haft en Phonehouse-butik i Nynäshamn sedan 2009. Men jag älskade det. Jag brann för försäljning, brann för att visa vad jag går för. Extra roligt att jag till en början var enda tjejen på avdelningen.

Efter två och ett halvt år bytte Emma jobb till Elgiganten i Bromma.

– De sökte en ansvarig för telefoniavdelningen, jag sökte och fick jobbet. Fick bygga upp mitt eget team på fyra personer. Jag var där i sex månader. Under den tiden ökade vi resultatet på telefoniavdelningen med 140 procent. Vi jobbade utanför boxen, alla kände sig inkluderade, som ledare ville jag se alla, inte jämföra mina medarbetare med varandra, utan locka fram de unika möjligheterna inom var och en.

Det blev en personligt tack-och-grattis-hälsning från Elgigantens VD. Han myntade uttrycket ”Emma-effekten”. Att jobba hårt och jobba rätt – då blir det resultat, lönsamhet och framgång.

Sedan arbetade Emma 1,5 år på Phonehouse på Sveavägen, i Stockholm, fyra anställda, bara mobiler.

– Där fick jag leva ut min fulla potential. Inte bara sälja utan också hantera reklamationer. Att hantera reklamation rätt är lika viktigt som försäljning.

24 år gammal, satte Emma foten i pappas butik, Elgiganten Phonehouse, i Nynäshamn.

– Pappas butikschef hade sagt upp sig. Då stod han utan personal. Jag var ensam i butiken, pappa jobbade i bakgrunden med ekonomi och administration. Han hade då inte jobbat i butiken på tre år.

Butiken hade låg likviditet. Inte mycket pengar att köpa varor för. Inte så gott servicerykte. Många kunder hade fått fel bemötande.

– Jag ville bygga upp kundernas förtroende. Underlovade och överlevererade. Hjälpte folk hemma med installationer, uppkopplingar och anslutningar utan att ta betalt. Satsade på god service och vänligt bemötande. Ville alltid ge det lilla extra. Ville kunden ha en viss mobilmodell, som vi inte hade i butiken och som det kanske skulle ta flera dagar att få in, åkte jag och köpte mobilen i en annan butik för leverans till kunden redan dagen därpå.

År 2021 vann butiken priset Årets Nöjdaste Kunder. En tävling mellan alla 176 Elgiganten-butiker.

Nu driver Emma Elgiganten i Köping med sin anställde, Elias Lautaoja från Kungsör, 21 år gammal, gått gymnasium i Köping.

– Elias är trevlig, lyhörd, servicesinnad.

Bakom kulisserna finns pappa Hans med ansvar för ekonomi och administration

Emma har en lägenhet på Glasgatan. Pojkvännen bor kvar och arbetar i Stockholm.

Emma jobbar både i butiken i Nynäshamn, måndag till onsdag, och butiken i Köping, torsdag till lördag.

– Vi i butiken skall vara rådgivare, inte säljare. Vi skall ge det bästa rådet till varje kund som vill köpa en mobiltelefon eller välja ett abonnemang. God service är att behandla folk olika.

Emma gör en paus, tänker, säger sedan:
– Jag vill att butiken skall vara en trygg zon för varje kund. Vi vill inte ”sälja på”. Vi vill hjälpa varje kund att hitta ett alternativ och göra ett val som känns rätt.

Emma förtydligar:
– Jag tror på frisk försäljning, där alla är nöjda och glada. Det finns alldeles för mycket osund försäljning på marknaden, där många vill sälja till varje pris.

Elgiganten är fristående och oberoende kedja, inte knuten till någon särskild operatör. Alltid samma priser och samma specialpriser i hela landet. Priset i butik är också alltid detsamma som på nätet.

– En kund i Köping skall inte behöva åka till Västerås och Örebro för att få ett specialpris. Den som vill kan gärna kolla in alla produkter och erbjudanden på nätet, betala – och hämta ut i din lokala butik. Samma pris. Inga fraktkostnader.

Hur upplever du Köping?

– Till en början visste jag bara att Zoran hade butik här och att det fanns en TV-serie som hette ”I en annan del av Köping”. Jag flyttade hit, ville lära känna staden, bygga upp förtroendet mellan Köping och mig. Imponerad över hur stor staden är, fastän den är liten.

Emma vill vara drivande i utvecklingen av Köpings centrum.

– Jag har blivit invald i Centrumföreningens styrelse, jag kommer utifrån och har många tankar och idéer. Jag sitter också med i styrgruppen för projektet BID. Jag tycker att det är kul att jag som person får säga vad jag tycker och tänker och att andra lyssnar.

Allt fler tomma lokaler – ditt recept?

– Köping centrum har stor potential. Fina byggnader. Stora Gatan. Vi i Centrumföreningen skall göra en lokalinventering. Vi säger ”lediga lokaler” – en potential. Inte ”tomma lokaler”. Vi skall ta fram en handlingsplan. Vi skall göra en marknadsundersökning och fråga folk vad de saknar i Köping. En skobutik för barn och vuxna, med märkesskor och enklare skor, saknas. Det tycker många. Vi skall skriva till EuroSko och andra och få dem ”att se” – inte bara Köping utan hela Västra Mälardalen. Vi är ju nästan 50 000 människor i Köping, Arboga, Kungsör med korta avstånd mellan kommunerna,

Tror du på ett mer attraktivt centrum för alla?

– Ja, och därför måste vi bli bättre på att inspirera kunder att komma och shoppa hos oss. Näringsidkare, företagare men också alla köpingsbor. Det handlar om allt – från att vi får bort klotter på papperskorgarna till att vi kommunicerar samma budskap. En rastplats med toa saknas i centrum. Och ett lekland, där barn kan leka medan föräldrarna shoppar.

Nu förbereder Centrumföreningen roliga events inför hösten och julen.

– Vi måste kunna utnyttja lediga lokaler för tillfällig shopping inför julen och välkomna företag, som normalt inte finns i centrum, att komma hit.

Emma, som läst alla böcker om Harry Potter, önskar att hon kunde sjunga och spela.

Vad drömmer du om, vad längtar du efter?

– Ännu en butik utanför Stockholm. Att bli en bättre ledare, inte bara chef. Vill vara en förebild som inspirerar andra.