Skorpgummorna på Mullgatan

I Gamla stan i Köping bodde när förra seklet var ungt, alltså under början av 1900-talet, tre systrar. De hette Johanna, Hilma och Ida Karlsson och hade ärvt gården efter sina föräldrar.

De tre systrarna gifte sig aldrig men måste ju på något sätt försörja sig. De var duktiga att baka och så fick det bli. De hade visserligen startat med bakning och försäljning i Köping av knäckebröd men resultatet blev knapert. De började istället snegla mot Stockholm och att börja baka skorpor. Det var ett vanligt kaffebröd vid den tiden och det kom att bli deras levebröd.

Köping hade goda förbindelser med huvudstaden, såväl med ångbåt som tåg. Ångbåt var billigast och tog dagtid 7 timmar och nattetid 9 timmar.

Köping var en för liten stad för försäljning av skorpor eftersom de flesta bakade hemma och inte behövde köpa. Många förmögna fruar i Stockholm däremot var inte vana vid hushållsarbete utan köpte gärna. Man måste konstatera att fröknarna Karlsson var försigkomna.

När skorptillgången vid någon bakning blev tillräckligt stor, tog en av systrarna ångbåten till Kornhalmastorg i Stockholm och satte upp ett torgstånd. Systrarna turades om, en åt gången, annan kostade båtresan för mycket.

Eftersom skorporna var både goda och knapriga gick försäljningen bra och åtgången var god. När den försäljande systern kom hem från Stockholm var förstås spänningen stor hur det hade gått.

När systrarna gick ur tiden så övertogs gården först av en släkting men förfallet hade gått för långt. Huset var byggt på 1700-talet och 1964 revs gården. På den platsen ligger idag de vita radhusen vid Mullgatan.

Startbilden utan beskärning. Klicka för större bilder.