Förlåtelsens hemlighet

Livet har skänkt mig två fantastiska döttrar. Det händer att vänner frågar: ”Hur har du burit dig åt, hur har du uppfostrat dina fantastiska barn.”

Jag brukar svara:
En övertygelse.
Tre ord.

Jag har varit besatt i min övertygelse att förmedla principen om ”rötter och vingar”. 

Rötter: att känna sig trygg och hemma i sig själv, i sin familj, i sitt språk, i sin kultur, i sitt land.

Vingar: en aldrig sinande övertygelse om konsten att kunna flyga, hur högt som helst, hur långt som helst.

De tre orden:

Tack.
Varsågod.
Förlåt.

Ingenting är självklart. Allt är en gåva. Säg ”tack” så ofta du kan. För att kunna säga ”varsågod” måste du vara en givande människa. Det är bara när du ger som du ger dig själv chansen att säga ”varsågod”.

Och är du i en dispyt, en tvist, en konflikt med någon annan – var den första att säga ”förlåt”. Den som först säger ”förlåt” bryter konfliktspiralen – och vem som började dispyten, tvisten, konflikten blir plötsligt helt ointressant.

Rötter och vingar.
Tre ord.

Detta är min enda hemlighet varför jag har två fantastiska döttrar, som jag omfamnar med min kärlek i varje ögonblick.

♥

Förlåtelse är ett djupt mänskligt begrepp, som innebär att släppa taget om bitterhet, vrede och hat. Förlåtelse handlar inte alltid om att försona sig med någon annan utan om att frigöra sig själv från smärta och besvikelse.

Eller som det heter i talesättet:

”Det är mänskligt att fela, men gudomligt att förlåta.”

Förlåtelse kan vara en väg till inre frid, läkande och försoning – både för den som ber om förlåtelse och för den som ger den.

Som alltid är det poeterna och författarna som ger oss orden vi söker.

I dikten Det är vackrast när det skymmer skriver Pär Lagerkvist, Nobelpristagare i litteratur år 1951:

”Du ska inte sörja det som har varit,
du ska förlåta det som varit svårt.”

Här kopplas förlåtelse till en försoning med det förflutna – ett sätt att gå vidare och släppa det tunga.

I den berömda dikten Romanska bågar skriver Nobelpristagaren år 2011, Tomas Tranströmer:

”Inne i det väldiga romanska valvet
samlades skuggorna från tusen år.
Där fanns det en svalka som kunde liknas vid samvete och där kunde man stanna – och förlåta.”

Här framställs förlåtelse som något andligt, kanske nästan heligt – en plats där man kan vila och frigöra sig från skuld.

♥

Några citat om förlåtelse av Desmond Tutu, Mahatma Gandhi och Augustinus:

Desmond Tutu:
”Without forgiveness, there’s no future.”
(Utan förlåtelse finns ingen framtid.)

Mahatma Gandhi:
”The weak can never forgive. Forgiveness is the attribute of the strong.”
(Den svage kan aldrig förlåta. Förlåtelse är en egenskap hos den starke.)

Augustinus (kyrkofader):
”Att förlåta är att släppa en fånge fri och upptäcka att fången var du själv.”

I Bibeln är förlåtelse inte bara en moralisk handling, utan ett uttryck för Guds kärlek. Den är en återkommande inbjudan till att börja om.

I Matteusevangeliet 6:14-15 läser vi;

”Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Fader också förlåta er.”

Om Jesus på korset läser vi i Lukasevangeliet 23:34:

”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.”

När Petrus frågar Jesus hur många gånger man ska förlåta, kan vi läsa svaret i Matteus 18:21-22:

”Inte sju gånger, utan sjuttiosju gånger.”

I sitt verk ”The Human Condition” menar Hannah Arendt att förlåtelse är en mänsklig kraft som kan bryta kedjan av handling och konsekvens – att vi inte är för evigt fast i det vi gjort. Hon såg förlåtelsen som ett politiskt och etiskt hopp.

♥

Tänk efter, så här en söndag i början av juni:

Finns det någon du längtar efter att förlåta? Och befria den människan från känslor av skuld – och dig själv från känslor av besvikelse, bitterhet och vrede?

Ring ett samtal, skriv några rader. Du ångrar dig inte.