Del 1: Baltic Tour tar sin början

Val, Östersjön och liv.

Tre ord som är svåra i samma ekvation.

Ord som osökt får en att tänka på vår miljöförstörda men lika vackra Östersjö.

Samma tre ord, fast med ett annat perspektiv, är det som får oss att packa våra minimala kappsäckar och ge oss ut på tur igen.

För tredje gången.

Vi ska ”road trippa” en sväng runt södra Östersjön, i en gammal Fiat. Ett sätt att resa på, som startar med knepiga val, kompromisser och tankar om nödvändighet.

Av utrymmesbrist tvingas enas om vilken tandkräm vi gemensamt ska dela på kräver både acceptans och samarbete. Något som vi sällan behöver träna på i dagens samhälle.

”För gott om plats, är det ont om”, i en liten blå Fiat 600 från 1964.
I synnerhet då vi, två vänner från Köping väljer att dela våra upplevelser med våra söner. I samma lilla bil.

Det enda uttalade målet vi sätter på våra resor, är att fylla dem med meningsfullhet. Något vi hittade genom just enkelheten.

Valen vi gjort, att värme i kupén, radio, utrymme eller möjligheten att köra snabbare än 80, inte är viktigt.

Att charmen och olämpligheten i vår bil, öppnar för oändligt många möten med människor. Människor som uppskattar och inspireras av vårt sätt att resa. Är viktigare.

Att en trevlig pratstund på en bensinmack, som så många gånger tidigare kan skänka oss nya vänner och bekanta. Att dessa nya bekantskaper i sin tur leder till de bästa minnena och oväntade upplevelser man rimligen kan önska.

Det är meningsfullt.

Långt mer meningsfullt än att ha en kupéfläkt i Gobiöknen. Som vi i 43°C värme passerade på vår väg mot huvudstaden i Mongoliet.

I samma gamla Fiat.

Thomas Wästvind