Bondelivet på Fantetorp

Per Andersson växte upp på Skoftesta gård utanför Köping, med friheten att själv välja väg. Efter en kort tid i byggbranschen och i butikslivet fann han sin plats i lantbruket – ett arbete som kräver både envishet, företagsamhet och kärlek till jorden. På Fantetorp driver han idag verksamheten tillsammans med familjen och ser framtiden i händerna på nästa generation.

I Pers barndom bestod vardagen av djur, åkrar och lantliv, som blandades med skolgång och idrott. Han beskriver sig själv som glad och sprallig som barn, en lycklig period i hans liv då han kände sig omtyckt, med en äldre och en yngre syster.

Vi satt i Pers kök på Fantetorp och samtalade i fredags förmiddag. Vi drack kaffe med hembakt till.

Vad betydde idrotten för dig?

– Jag är uppvuxen med idrott. Jag har spelat mycket fotboll, mycket bandy, provat på karate, spelat badminton, hockey, åkt mycket skidor. I bandy spelade jag center i KIS juniorlag. Fotboll spelade jag i Forsby, från pojklag till A-lag. Jag spelade back och laget låg då i division 4.

Per gick i Nibbleskolan, sedan Scheeleskolan.
– Mina favoritämnen var matte, idrott och välskrivning.
När Per skulle välja linje på gymnasiet valde han fyraårig, byggteknisk linje.

– Då var min plan att arbeta inom byggindustrin, producera bostäder och vara med i utvecklingen av samhället.

Men även om framtidsplanerna lutade åt städer och byggkranar, låg gården där som en självklar kuliss.

För Per var uppväxten på gården inte en tvångströja, utan en trygg plats som formade både ansvarskänsla och arbetsmoral. Det som började som ett barndomshem skulle så småningom bli grunden för hela hans yrkesliv – även om vägen dit inte var rak från början.

Kände du en förväntan från pappa Arne att du skulle överta gården?

– Nej, aldrig. Pappa sade alltid ”du skall göra det du själv vill, då blir det bäst”.

Det rådet kom att bli vägledande längre fram i livet.

Efter examen från Ullviskolans byggtekniska program i början av 90-talet var Pers plan att kliva in i byggbranschen och arbeta med bostadsproduktion.

– Men tidpunkten var olycklig. Lågkonjunkturen slog hårt och byggandet i Sverige gick ner kraftigt. Istället blev det ett jobb på Biltema i Västerås, där jag sålde bildelar och tillbehör. Två lärorika år följde, fyllda av kundkontakter och erfarenheten att kunna kommunicera med människor och att bemöta människor på rätt sätt.

Det var under den här tiden som något förändrades. När föräldrarna reste bort fick Per ta ansvar för gården hemma på Skoftesta. Uppgiften blev ett uppvaknande.

– Plötsligt insåg jag att det var här, bland åkrar och maskiner, som jag kände mig mest hemma. I tjugoårsåldern tog jag det avgörande beslutet: att lämna min fasta tjänst i butiken och istället satsa på lantbruket.

Per började på lantbruksskolan Sötåsen i Töreboda, där en komprimerad utbildning väntade.

– Eftersom jag redan hade praktiken från gården kunde jag fokusera på den teoretiska delen, en intensiv utbildning som motsvarade tre års gymnasieprogram men pressades ihop till 24 veckor.

När Per var klar med sin utbildning på lantbruksskolan hade föräldrarna precis köpt gården Fantetorp, en investering som blev den självklara basen för framtiden.

– Mitt beslut att bli lantbrukare var alltså inte präglat av krav eller tradition utan av egen övertygelse. Friheten som föräldrarna gett mig att välja väg gjorde att steget in i lantbruket kändes både naturligt och rätt.

Per träffade Camilla under gymnasietiden i Köping, och de har varit ihop sedan dess. Fantetorp blev familjens hem och allt föll på plats. De har tre barn, i dag vuxna. Lovisa är polis i Stockholm, Ellen studerar i Lund och Axel jobbar heltid på gården.

– Att barnen hittat egna vägar men samtidigt har en naturlig anknytning till hemmet gör mig varm om hjärtat.

Föräldrahemmet Skoftestagård finns fortfarande kvar i familjen, idag ägt av systern Maria men arrenderas av Per. Föräldrarna bor i ett sidohus där, vilket gör att tre generationer fortfarande rör sig nära varandra. Per arrenderar också 170 hektar mark på Grönö.

Berätta om Fantetorp!

– På Fantetorp bedrivs idag ett mångsidigt jordbruk där spannmålsodlingen utgör kärnan. Med 400 hektar åker produceras vete för mjöl, havre för gryn, raps och maltkorn till öl – en produktion som i snitt ger runt 2 500 ton per år. Mälardalens goda jordar ger bra förutsättningar, men arbetet är alltid väderberoende och riskfyllt. Två år med svaga skördar och röda siffror har påmint om branschens sårbarhet. Därför har familjen byggt upp flera ben att stå på. Entreprenadverksamheten är ett av dem.

Hur stor del av intäkterna kommer från entreprenadverksamheten?

– Med grävmaskiner, lastmaskiner och uppdrag åt bland annat kommunen och NCC står den för omkring en tredjedel av intäkterna. Sonen Axel driver numera mycket av den delen, vilket frigör tid för mig att fokusera på lantbruket.

Utöver detta finns även stalluthyrning – 19 hästar har sin plats på gården, de flesta står inomhus.

– Uthyrningen av stallplatser ger stabilitet i en annars svängig ekonomi. Vi försökte få våra döttrar att rida men det blev fotboll och basket. Min fru hade hästar i många år men tiden räcker inte till längre.

Vad betyder offentliga stöd för verksamhetens ekonomi?

– EU-stöd och statliga bidrag spelar fortfarande en roll, men utgör en allt mindre del av den totala omsättningen. Det finns missuppfattningar hos många om stora subventioner åt jordbruket, när stöden i praktiken främst syftar till att hålla nere matpriserna för konsumenterna. När vi hade missväxt för två år sedan och halva skörden gick förlorad fick jag 30 000 kronor i skördeskadeersättning från staten. För mig är målet tydligt. Verksamheten ska bära sig själv, utan att vara beroende av bidrag. Min önskan är bättre betalt för det vi producerar och slippa stöd.

Vad täcker försäkringar?

– Vi har försäkringar på grödor som står i fält. I år drabbades vi av hagelskador på en del av fälten och fick ersättning från försäkringsbolaget. Men man kan inte få ut pengar på försäkring på grund av skördeskador vid utebliven regn.

Är du aktiv i jordbrukets organisationer, som LRF?

– Jag har varit aktiv i LRF, inte längre. Men jag är fortfarande medlem.

Vilka är LRF:s främsta krav idag gentemot staten?

– LRF jobbar stenhårt för att förbättra lönsamheten för oss bönder. Lätta på miljökraven, lätta på alla blanketter som ska fyllas i.

Men ändå upphör allt fler djurbönder med sin verksamhet. Hur ska vi bryta den trenden?

– Det är egentligen en enkel trend att bryta. Det är bara att höja lönsamheten så stannar fler kvar i yrket. Det är alldeles för många som har ett jobb på sidan av där de märker att här har jag en normal månadslön som jag får stoppa i lantbruket för att det ska gå runt. Och då sporrar det inte till att fortsätta eller investera utan man lägger hellre ner och har kvar sitt 7–16-jobb istället.

Vi har avskaffat jordbruksministern, vad tycker ni lantbrukare om det?

– Det gillar vi inte. Nu har vi i stället en landsbygdsminister, men det är inte samma sak. Vi känner oss förda bakom ljuset i denna fråga, att vi i regeringen inte längre har en minister som fokuserar på lantbrukets intressen. Jordbruket förblir modernäring. Tittar man på hur många som är sysselsatta i allt från byproduktion till slutförädling så är det många som jobbar med livsmedel.

Vad krävs för att vara en framgångsrik lantbrukare?

– Att driva gård är lika mycket företagande som jordbruk och kräver både envishet, noggrannhet och framtidstro.

Hur ser nyckeltalen ut inom lantbruket, när man vill utvärdera hur det går?

– Alla vill ju ha en viss vinstprocent per år. Ambitionsnivån sätter man själv. Nyckeltalen varierar därför från gård till gård, från företag till företag. Vår bransch är mycket nyckfull. Väderleken avgör 50 procent av utfallet. Man kan därför inte jämföra år från år. Man måste räkna ut ett genomsnitt under en femårsperiod eller tioårsperiod. De senaste två åren har varit jobbiga, med röda siffror för de flesta av oss inom lantbruket.

Vad betyder teknikutvecklingen och AI för bondens vardag?

– Tekniken blir en allt större del av vardagen. GPS-styrda maskiner och datoriserade system är redan standard, och självkörande traktorer är på väg in i branschen. Självgående maskiner som tänker själva och utför skördearbete och jordbearbetning har börjat tillverkas. Idag har vi inte AI på gården men vi jobbar mycket med GPS och självstyrande maskiner. Det är datorer i varje maskin vi har. Det är mycket som redan är tekniskt avancerat och det kommer bli mer och mer teknik i maskinerna. Utvecklingen är oundviklig och i grunden positiv.

Per gör en tankepaus. Säger sedan:
– Jag kommer ihåg när de första mjölkrobotarna kom. Alla sa ju att det där kommer aldrig att fungera. Idag finns det väl ingen mjölkgård utan en mjölkrobot. Och det fungerar fantastiskt.

Men bondens hantverk, handens intelligens, riskerar att bli överflödig – hur påverkar det bondens yrkesglädje?

– Jag håller med om att yrkesglädjen kan minska. Men i slutändan så är det bonden själv som avgör när det ska skördas och när man ska så. När alla olika insatser ska sättas in måste bonden själv ha kunskap om och känsla för. Det kan inte AI bestämma.

Vad måste vi som inte jobbar inom lantbruket lära oss att förstå?

– Svenska folket måste förstå vikten av att Sverige blir mer självförsörjande. Diskussionen är igång, men jag efterlyser fler politiska beslut som stärker livsmedelsproduktionen. Om lönsamheten höjs kan fler jordbruk överleva. Annars riskerar både kunskap och försörjning att gå förlorade. Jag brukar alltid säga att vi måste upplysa ungdomarna var maten kommer ifrån, hur alla baslivsmedel framställs. I dag är det få ungdomar som ens känner igen våra fyra sädesslag – vete, havre, råg och korn.

Var i kroppen har du ont när du går och lägger dig?

– Ibland har jag huvudvärk men jag mår ganska bra i kropp och själ. Jag har ett variationsrikt arbete. Ryggen tar stryk ibland när  jag sitter länge i maskiner eller gör tunga lyft. Ryggen måste man vara rädd om.

Hur håller du dig i form?

– Jag har ju alltid tränat och rört på mig mycket. I dagsläget är det mest långa promenader, varje dag.

Den lilla fritid du har över, vad gör du helst då?

– En ledig dag så gör jag och Camilla någonting gemensamt. Vi brukar åka och vandra, ta med oss hunden och ta en dag och åka till Ängsö och vandra en vandringsled. Det är fridfullt och avkopplande. När vi vill roa oss åker vi kanske en helg till Stockholm. Det händer några gånger om året. Vi försöker också åka på en utlandssemester varje år.

Hur mycket semester har du på ett år?

– Jag skulle säga att jag är en ganska modern bonde. Jag försöker under lågsäsong hålla normala arbetstider och försöker vara ledig på helgerna. Under högsäsong jobbar jag i stort sett dygnet runt hela veckan. Då kan jag sakna att vara ledig. Alla mina vänner har ju sina fyra veckors ledighet på sommaren. Det har ju inte jag. Får jag en vecka helt ledig på sommaren så är det toppen. Så det kan jag sakna. Jag försöker ta någon vecka ledigt på vintern, Så sammanlagt så får jag nog gå fyra veckor ledigt, kanske tre, men utspritt.

Hur får du livspusslet att gå ihop?

– Livspusslet mellan arbete och fritid är ofta en utmaning. Säsongsarbetet innebär långa dagar och perioder när gården slukar all energi, men inom familjen prioriterar vi att hitta stunder tillsammans. Utflykter, vandringar med hunden eller resa bort någon helg blir små andrum. På så sätt hålls balansen mellan det krävande arbetslivet och den viktiga familjegemenskapen. Gården må vara navet, men det är relationerna som ger kraften att fortsätta.

Dina framtidsplaner?

– Framtiden för lantbruket rymmer både utmaningar och möjligheter, och på Fantetorp finns en tydlig ambition att växa långsamt men hållbart. Utan att ta på sig för stora skulder vill jag utveckla verksamheten och samtidigt bana väg för nästa generation. Jag hoppas att sonen Axel tar över. Jag ställer inga krav på honom. Det är bara han själv som avgör om han ska ta över. Om inte mina döttrar kommer på något annat. Vi för en dialog hela tiden om det där. Jag är inte orolig för framtiden.

Din vision?

– Min vision är enkel: ett starkt, modernt lantbruk där tradition och framtid möts. Där nästa generation kan ta vid med samma frihet som jag själv en gång fick – men med bättre förutsättningar att lyckas.

När jag promenerar hem köper jag en bukett i hustru Camillas blomsterkiosk, som finns till vänster om infarten till Fantetorp. Närodlade snittblommor, från frö till blomma, helt giftfria.

Färdiga buketter med bland annat blommor som dahlior, rosenskära, lejongap, aster, blåklint och solros, med lite vete därtill.

Och bidrar med mitt inköp till Barndiabetesfonden.

21 personliga frågor till Per Andersson

1. Vem är du?
   – En godhjärtad person, som är mån om att andra skall ha det bra. Samtidigt är jag väldigt envis och målmedveten.
2. När känner du sann och äkta lycka?
   – När jag umgås med min familj och när jag vet att alla i familjen är på en bra plats i sina liv.
3. Vad fyller dig med den största tacksamheten?
   – Jag är tacksam för allt jag har fått i livet. Tacksam för min fina familj och mitt fantastiska arbete som bonde.
4. Vad skulle du vilja ha mod att våga?
   – Jag skulle vilja våga stå upp lite starkare för de svaga i samhället. Men jag försöker, stöttar olika organisationer för barns rättigheter i samhället.
5. Vilken människa i ditt liv har betytt mest för att du har blivit den du är?
   – Jag har försökt plocka goda egenskaper från olika personer jag mött i mitt liv och skapa en egen helhet av allt detta.
6. Egenskaper du uppskattar mest hos andra?
   – Ärlighet och nyfikenhet, gärna till den grad att de blir nördar inom det område som intresserar mest.
7. Vilket språk skulle du helst vilja kunna?
   – Jag gillar Frankrike och skulle vilja lära mig blir bättre på franska.
8. Vad skulle du vilja lära dig?
   – Jag har spelat piano, skulle gärna bli en virtuos på piano.
9. En frestelse du inte kan motstå?
   – Det finns många frestelser i dagens samhälle. Det gäller att stanna upp och fråga sig själv om den specifika frestelsen är nödvändig eller om man kan leva utan den.
10. Det bästa rådet du någonsin fått?
    – Ett råd jag nyligen fick av en vän. Kom ihåg – ett möte där alla är överens är ett dåligt möte. Ett gott beslutsunderlag kräver olika åsikter.
11. En favoritfärg när du klär dig?
    – Gärna blåa kläder.
12. Din bästa årstid?
    – En fin dag, oavsett årstid, är den bästa dagen.
13. Ett citat som inspirerar dig?
    – Titta inte bakåt, blicka alltid framåt.
14. Vad är det värsta du vet?
    – Orättvisor i världen.
15. En favoritkonsert du varit på?
    – Jag såg Michael Jackson när han var som bäst, på en konsert i Göteborg 1988. Turnén hette Bad Tour. En absolut oförglömlig upplevelse.
16. Vilket instrument är vackrast att lyssna på?
    – Piano.
17. Vad drömmer du om, vad längtar du efter?
    – Jag har uppfyllt många av mina drömmar, men längtar efter att få mer fritid.
18. En känsla i ditt liv, som du skulle vilja uppleva igen?
    – Om jag fick vrida klockan tillbaka skulle jag vilja befinna mig på en nyklippt fotbollsplan och vara redo för matchen som just skall börja.
19. Vad måste alltid finnas i ditt kylskåp?
    – Då måste jag säga äppelmust.
20. Om du möter Gud på gatan – vad skulle du vilja fråga?
    – Hur ser du på andra religioner än kristendomen, och varför tänker ni så olika?
21. Din sista måltid till livet, vad skulle du vilja bli serverad?
    – Svensk färskpotatis, sill och nubbe. Det skulle smaka gott.