Köping behöver kultur – inte kulturkanon

Tidöpartiernas politik har inverkat negativt på det lustfyllda inom det konstnärliga skapandet. Genom införandet av kulturkanon har dom inte bara skaffat ännu ett verktyg att förminska människors kulturella rotsystem och fria växtvilja. Kravet på att det ska ligga minst 50 år med damm på allt som är med på kulturkanon-listan är också en garant för att listan knappt ens är relevant för samtiden. Ointressant för de flesta ursvenskar och ett klent, närapå omöjligt, hjälpmedel för de utländska medmänniskor som vill ta till sig den kultur som konsumeras i detta nu på Köpings gator och torg.

Det är också beklaglig att studieförbundens stöd från regimen har minskat oroväckande. Det har lett till mindre möjligheter för de som på fritiden exempelvis vill lära sig måla akvarell, vara med i bokcirklar eller repa med sitt band i studiecirkelform.

Den kulturella sfären får ofta stå tillbaka när kommuner ska spara in på slantarna. Köping är inget undantag och det kan kanske kännas lätt att spara in på platser där det är ”mjuka” värden. Ingen dör när en teaterpjäs inte sätts upp i Köping. Ingen dör när författarbesök uteblir på biblioteket. Ingen dör när en trevlig trubadur inte längre besöker ålderdomshemmen.

Men i förlängningen blir det dyrköpt på en hel del sätt när de styrande spar in på folkets kulturella behov. Här följer två uppenbara risker!

De ungas kärlek till hemstaden minskar när de styrande signalerar att replokaler, spellokaler, lan-platser, fritidsgårdar och alla deras olika happenings med mera är av låg prioritet. Man kan lätt förstå om en del frågar sig varför man ska bo kvar och konsumera, arbeta, betala skatt och framledes fostra nya skattebetalare till den stad där man alltid känt sig som en belastning.

När de styrande pekar ut vissa verk som särskilt betydande för ett lands identitet så riskerar det att det fria konstskapandet söker sig åt just det ”hyllade” hållet. Helt enkelt för att det känns enklare att överleva på sitt skapande om man pysslar med sådant som anses bättre än annat. Priset är att det nyskapande avstannar till favör för det likriktade. Därigenom blir det en bokstavligt blekare tillvaro för alla och för de verksamma blir det troligen än svårare att ”nå ut” genom bruset när alla gör samma slags brus.

Man kan konstatera att den fria kulturen lever hårt attackerad av den borgliga överhetens tjyv- och rackarspel!

Det är hög tid att Köping som kommun värnar om de skapande själar som lever och verkar här. Det är dags att säkra återväxten av framtidens konstprickar. Det är dags att stödja eldsjälar och faktisk vara en gnutta glada för alla de som sätter ljud, bild, ord och färg på det vi kallar livet.

Efter år av försämringar så kommer här en önskan om att vi ska göra Köping till en så kulturkanon-fri zon som möjligt för att rädda den riktiga, viktiga kulturen: den som är kopplad till vanliga människor och deras vardag.

Låt oss börja med att införa en kulturell allemansrätt. En sådan syftar till att säkerställa att alla barn och unga i skolan har tillgång till upplevelser av kultur, det egna skapandet och, inte minst, kulturskoleverksamhet.

I Köping så finns en fantastisk kulturskola men tyvärr är den inte avgiftsfri. Då blir det, vare sig man vill det eller inte, faktiskt en fråga om ens föräldrar har råd att låta en utveckla sitt skapande och därigenom också utveckla sin egen person.

Alla barn ska ha samma möjligheter att blomma. Stärk kulturen. Gör kulturskolan avgiftsfri.

Tack!

Miljöpartiet
Håkan Eklund & Tina Lindblad

Det här är en debattartikel skriven av en läsare. Skribenten är fristående och eventuella åsikter som framförs är skribentens egna. Vill du skriva en debattartikel? Skicka din debattartikel till debatt@magazin24.se. Bifoga skribentens namn, adress och telefonnummer. Max 3 600 tecken. Det går bra att skriva under signatur.