I solidaritetens tjänst
När Hans-Göran Bolin för 18 barn i säkerhet i krigets Bosnien får han ett guldkors och blir helgonförklarad av en av mammorna.
När Hans-Göran Bolin för 18 barn i säkerhet i krigets Bosnien får han ett guldkors och blir helgonförklarad av en av mammorna.
En människa med en sådan tur att undgå granater och samtidigt räddar så många barn måste vara ett helgon, menar de.
När Hans-Göran är fem år flyttar familjen från Linköping till Lyftinge mellan Köping och Kolsva där pappa Göte har fått arbete som chef på kraftverket. Siw, som bor på Fröberga bondgård och är jämnårig med Hans-Göran, tycker om att vara hemma hos Bolins.
Hans-Göran har en sköldpadda som går fritt på golvet och i källaren har Göte byggt upp en Märklinbana med omgivande landskap. Kamraterna gör sällskap på skolbussen till Jockelsta skola. Eleverna leker ute i skogen på rasterna och fröken bor på skolan.
När Hans-Göran utbildar sig till maskiningenjör på Arboga Tekniska arrangerar han fredagsdanser i Medborgarhuset. Orkestrarna Telstars, Kinells och Garvis Showband lockar långväga besökare. En skylt ovanför scenen visar om det är herrarnas eller damernas tur att bjuda upp. Vi satsar på kvalitet. Om de blir nöjda, kommer de tillbaka, säger Hans-Göran som är ordförande i Club Teknis. Men han undrar varför så många inte dyker upp förrän efter halv elva.
På Widéns konditori vid Stora Torget i Köping träffar han sin blivande fru Margareta.
Efter att hon utbildat sig till sjuksköterska i Stockholm och Hans-Göran arbetat på LM Ericsson i Hägersten får Hans-Göran en tjänst på Lyftinge kraftverk och Margareta på Köpings lasarett. De bor på övervåningen till kontoret. När Tyskbron – som byggts till fältspatsgruvan – spolas bort av vattenmassorna en valborgsmässoafton är kraftverket i fara. Rester från bron, trädstammar, buskar och sly lägger sig framför dammluckorna och stoppar vattenflödet i Hedströmmen. För varje timme ökar trycket på dammkonstruktionen. Hans-Göran och hans arbetskamrater fiskar upp bråte och dämmer med sandsäckar framför kraftverkets maskinrum.
När han byter bana och blir leksakshandlare engagerar han sig i Köpmannaföreningen som har parollen ”Köp i Köping” och driver en kampanj mot snatteri som blir känd genom att ”Papp-Birger” – Köpingspolisen Birger Sjöberg som pappfigur – ställs ut i butikerna. Ett fotografi visar när Hans-Göran är på väg in på Polishuset med papperspolisen under armen. Det ser ut som han ska reklamera föremålet.
När förpackningar är trasiga får döttrarna Karin och Lena leksakerna. Karin skapar en sagovärld i modellera med slott, borggård, hästar, ormar, dinosaurier och en prinsessa som ställs ut i skyltfönstret på Stora Gatan och Lena leker med dockor, ja faktiskt en lite ovanlig sort som kallas Barnen från Kåltäppan. När det uppstår en infekterad strid kring rättigheter för dockor väljer Hans-Göran nämligen att saluföra det mindre kända märket. Jag ogillar Brios monopolsträvanden och skrämseltaktik där de säger att de ska agera kraftfullt mot alla som befattar sig med andra varianter, säger han.
Rakt över gatan, i det som varit Konditori Odenruds lokaler, äter familjen pizza för första gången. Vesuvio blir en favorit. Konkurrens från stora kedjor gör till slut att Hans-Göran blir utbränd och tvingas slå igen. Men hans karriär ska snart ta ytterligare en vändning när en läkare i Köping ser ett reportage om vanvårdade barnhemsbarn på tv och startar en insamling i sitt garage.
När kommunistregimen i Rumänien faller sprids bilder på utmärglade barn som sitter i burar. Barnhemmen är resultatet av diktatorn Nicolae Ceaușescu politik under decennier vid makten. Medan han bygger ett av världens största palats med över tusen rum fyllda med marmor och silke lever befolkningen under mat- och elransonering. För att invånarantalet ska öka förbjuder han abort och försäljning av preventivmedel. Gynekologiska undersökningar införs på arbetsplatser och lokala kommittéer avgör om ett barn ska hamna på institution eller inte. När SVT rapporterar om barnhemmen blir det tittarstorm och statsminister Ingvar Carlsson skriver brev till Rumäniens nyvalda regering och vädjar till handling.
I Köping bildar läkaren Mona Lundh genast hjälporganisationen Unga Liv och samlar in kläder och mat. Tre veckor senare rullar två långtradare i väg från Köping genom Centraleuropa, över Karpaterna och ner till slättlandet och Rumäniens huvudstad Bukarest. Förarna tar ut semester och kör utan ersättning. En av gåvorna är en teddybjörn från Johan, fyra år. Jag är säker på att Johan har gett det käraste han har och jag hade önskat att han hade fått se hur lycklig mottagaren blev, säger Mona Lundh. En mamma som får en barnvagn gör ett glädjeskutt.
Hans-Göran blir imponerad av Monas engagemang. Hon arbetar dygnet runt och är arg över att dygnet inte har mer än tjugofyra timmar. Hon är navet i Unga Liv, har familj och gård med hundar, katter, hästar och papegojor och dessutom egen läkarmottagning. En morgon när Hans-Göran kommer till mottagningen väcker han henne. När han påpekar att hon har rektangulära märken på kinden säger hon att hon somnat mot skrivmaskinen. Hans-Göran tar ansvar för transporterna och håller reda på varje kolli som ska sändas och upprättar tullistor över det som packas i bilarna. En rumänsk speditionsfirma ställer upp och deras bilar tar med sig insamlat gods på hemresan.
Hans-Göran övervakar även att hjälpen kommer fram. På ett fotografi står han tillsammans med ordföranden för rumänska Rädda barnen, Dan Capatana, medan hjälppaket från fadderfamiljer i Köping, Arboga och Kungsör lossas från en långtradare i bakgrunden. Vid samma tillfälle blir Hans-Göran intervjuad i rumänsk radio och får frågan vad han personligen får ut av arbetet. Barnens leenden när vi kan göra något för dem är tack nog, svarar han. Vi fortsätter så länge vi kan och behövs. Vi försöker hjälpa ett begränsat antal sjukhus och barnhem. Vi vill inte sprida ut oss för mycket. Vi tror på brotherhood of men.
I tonåren har Hans-Göran drabbats av en kronisk och inflammatorisk tarmsjukdom som heter Crohns sjukdom och när han träffar Margareta är han stomiopererad och har en påse på magen. Hustrun intresserar sig för makens sjukdom och blir stomiterapeut och öppnar egen stomimottagning på Köpings lasarett och blir en av pionjärerna bland stomisköterskor i Sverige och anlitas ofta som föreläsare och instruktör.
Margareta, som också är med och drar i gång Unga Liv, undersöker hur situationen ser ut för de stomiopererade i Rumänien. Det visar sig att sjukhusen och apoteken har gammalmodig utrustning. I Sverige kontaktar hon alla stomisköterskor och uppmanar dem att aldrig kassera överblivet material. Det kan vi skicka till Rumänien i stället, säger hon.
När kriget bryter ut i Bosnien utgår ett nödrop från Tuzla som tar emot närmare hundratusen flyktingar. Unga Liv blir första hjälporganisationen som kommer med hjälp, långt innan FN når fram. Unga Livs transportansvarige hittar sina egna vägar genom Balkan. Godset lastas om i Zagreb, från långtradare till mindre terränggående gamla fyrhjulsdrivna militära lastbilar, som tar sig fram där vanliga tunga fordon inte har möjlighet.
Mitt på dagen är det lugnt i Tuzla.
Det är när människor är på väg till och från arbetet som det utbryter strider mellan muslimer och serber. När Hans-Göran står utanför hotellet och talar med en busschaufför slår en granat ned på torget. Folk skingras åt olika håll men en kvinna ligger kvar. När han är på väg för att hjälpa henne tar busschauffören och drar in honom under bussen.
Serbernas taktik är att skjuta två granater till samma ställe eftersom de räknar med att folk vänder tillbaka för att hjälpa skadade, förklarar chauffören. Det kommer också en andra granat men inga fler skadas.
Det här var första delen om Hans-Göran Bolin.
Läs del två i ett kommande nummer av Magazin24.
Magnus Gustafson