Urverken är Lorenz universum

Han var elva och ett halvt år när han skruvade isär sitt första armbandsur. Fjädrarna flög och klockan blev aldrig mer en klocka. Sju år senare har 18-årige Lorenz Eriksson arbetat med omkring 500 ur, startat Urverk UF och siktar på att bli professionell urmakare. Helst hos de interantionella företagen Rolex eller Patek Philippe i Genève. Men för Lorenz handlar klockor om betydligt mer än att veta vad tiden är.

Det är lätt att glömma tiden när man pratar med en urmakare. Särskilt med Lorenz Eriksson.

På bordet finns ett universum i miniatyr. Kugghjul, fjädrar, skruvar och delar så små att ett mikroskop hör till arbetsredskapen. Här finns precisionsskruvmejslar, oljestickor, visborttagare och en så kallad timegrapher som mäter hur många sekunder en klocka drar sig på ett dygn.

En avmagnetiseringsmaskin behövs när magnetism fått ett urverk att börja bete sig märkligt. En svarv behövs för att tillverka axlar och tappar. Och så rengöringsmaskinen. Gammal olja, fett och smuts är en mekanisk klockas fiender.

– Det här är precision. Det är ingenting man bara skruvar ihop och trycker ihop.

Orden kunde ha kommit från en urmakare som tillbringat ett helt yrkesliv vid arbetsbänken. Lorenz är 18 år.

Han föddes i Uppsala men har bott i Arboga i stort sett hela livet. Familjen består av mamma Marie, pappa Pierre och fyra syskon. Lorenz är näst yngst. Pappa har arbetat med datorer, mamma som städare.

Urmakare fanns däremot på ett annat håll i släkten. När en äldre släkting som varit urmakare gick bort blev verktyg och klocksaker kvar. De riskerade att slängas. Den elvaårige Lorenz blev nyfiken.

– Jag hade alltid varit intresserad av små prylar. Jag byggde byggsatser när jag var mindre. Och jag tänkte att klockor också består av små delar och precision. Då kunde jag väl prova. Elva och ett halvt år gammal skruvade han isär sitt första ur. Det gick inte bra.

– Fjädrarna flög åt alla håll. Klockan kom aldrig ihop igen.

Lorenz minns fortfarande känslan den gången.

– Det här går inte. Jag lägger av.

Men från pappa Pierre hade han fått en egenskap som skulle visa sig användbar: att inte ge upp. Han försökte igen.

Nästa försöksobjekt var ett gammalt Certina-armbandsur från 1970-talet. Någon professionell utrustning hade han förstås inte då. Delarna fick rengöras för hand. Han plockade isär. Försökte förstå. Skruvade ihop. Misslyckades. Försökte igen.

– På fjärde försöket gick det. Klockan gick. Någonting inom mig hade också satts i rörelse.

Det finns utbildade urmakare som ägnat år åt att lära sig yrket. Lorenz började med böcker.

– I början förstod jag ingenting. Jag läste ord som balans och andra urmakarbegrepp och tänkte: vad menar de?

Han letade upp gamla urmakeriböcker och läste. Sedan köpte han klockor och plockade isär dem. Del för del. Han studerade konstruktionen och skrev upp var delarna skulle sitta. Teori varvades med praktik. Och med misslyckanden.

Så småningom började kugghjulen, fjädern, balansen och alla de andra komponenterna bilda ett begripligt system.

– Det tog fyra år.

När Lorenz var omkring 15 år kom den första riktiga kunden. Hans kusin hade köpt ett Longines-fickur och behövde få det i ordning inför en fest med 1920-talstema.

Nu hade Lorenz hunnit skaffa en professionell rengöringsmaskin. Han plockade bort urtavla och visare, demonterade verket och kontrollerade delarna. Sedan rengjordes komponenterna innan verket smordes och sattes samman igen. Hobbyn hade börjat bli ett hantverk.

Lorenz uppskattar att han sedan starten har skruvat i omkring 500 klockor.

– Det betyder inte 500 kunder. I siffran ingår de egna uren, träningsobjekten och klockorna som passerat arbetsbänken under åren. Men kunderna har bara blivit fler. Det kan vara armbandsur, fickur och andra mekaniska klockor. Jag har också arbetat med golvur och gökur.

Under sista året på Försäljnings- och serviceprogrammet på Vasagymnasiet har han tagit nästa steg och startat Urverk UF.

Affärsidén är enkel: reparera, serva och renovera klockor och ge gamla ur ett nytt liv.

– Tidigare var det mer hobby. Någon kunde lämna in ett fickur eller vilja ha ett batteribyte. Men jag ville inte ta på mig för stora uppdrag innan jag hade ett företag.

Hur tar du betalt?

– Priset avgörs framför allt av arbetstiden och eventuella reservdelar. För tid tar det. En mekanisk klocka kan bestå av mängder av komponenter som måste demonteras, rengöras, kontrolleras, smörjas, monteras och slutligen justeras.

Och någon manual ligger sällan bredvid.

– Jag går på erfarenheten. Jag har skruvat i så många klockor att jag vet var delarna ska sitta.

Det finns samtidigt en paradox i Lorenz yrkesval. Vi har aldrig haft enklare att få veta vad klockan är. Mobiltelefon med klocka ligger i nästan varje ficka. Smarta klockor mäter puls, steg, sömn och meddelar oss samtidigt att klockan är 14,37.

Behöver vi verkligen ett mekaniskt armbandsur?

– Jag måste medge att många inte gör det. Många använder telefonen eller en smartklocka. Och när en billig klocka går sönder är det ofta billigare att köpa en ny än att låta en urmakare lägga timmar på att renovera den gamla.

Många klockor hamnar i en byrålåda. Det kan vara farfars eller mormors. Det kan vara en klocka som någon fick på en födelsedag, bar under ett långt arbetsliv och som efter ägarens död ärvdes av nästa generation.

– De kunder jag får in med äldre ärvda klockor har ofta ett sentimentalt värde bakom dem. Då blir kalkylen en annan. Klockan kanske inte är värd flera tusen kronor på marknaden. För ägaren kan den vara ovärderlig.

Hur skall vi ta hand om våra klockor?

– Vi borde behandla dem bättre. Vänta inte tills de stannar. En mekanisk klocka behöver tillsyn, vart femte eller vart tionde år, beroende på ur och användning. Olja åldras. Smörjmedel torkar. Smuts samlas. Det är inte säkert att en klocka mår bra, fastän den fortsätter att gå.

Klockan har gått från nödvändigt bruksföremål till mode, samlarobjekt och statussymbol.

– Många köper en Rolex med guld och diamanter just för statusen. Rolex har hållit över tid och utvecklats. Men guldet och diamanter gillar jag inte.

Vad tycker du om Patek Philippe?

– Jag gillar det klassiska. Ett exklusivt hantverk och en fantastisk tradition.

Men – det är klockans inre som intresserad Lorenz mest.

– Jag vill veta vad som finns innanför boetten. Hur verket är konstruerat. Varför klockan går. Eller varför den har stannat.

Vad skall du göra efter studenten nästa vår?

– Då planerar jag att söka till den treåriga urmakarutbildningen i Motala och ta gesällbrev. Sedan vill jag öppna eget urmakeri, helst i Arboga.

Din största livsdröm?

– Det är att bli anställd urmakare och få jobba på Rolex eller Paket Phillippe i Schweiz.

När vi talat färdigt om Lorenz som urmakare kommer hans andra sidor fram. Lorenz är stor Elvis Presley-fantast och drömmer om att resa till Graceland. Han spelade trumpet på kulturskolan i Arboga som barn och tycker fortfarande att han spelar hyggligt. Någon gång vill han ta upp trumpeten igen. Ändå är saxofonen hans favoritinstrument att lyssna på.

Han är också mycket travintresserad. Han skulle gärna vilja prova att köra själv. Han har ett fotografiskt minne och minns hur mycket som helst. Han kan till exempel namnen på alla hästar och kuskar som vunnit Elitloppet i trav och vilket år. Han är mycket konstintresserad.

Vilken konstnär fascinerar dig mest?

– Salvador Dali. Han utforskade världen och såg nya perspektiv. Han expanderade sina tankar och fick ner dem på en tavla. När jag får en gammal klocka i mina händer ser jag inte bara metall, kugghjul och mekanik. Jag funderar också över människan som en gång ägde denna klocka.

Lorenz senaste bedrift är att han, 18 år gammal, blivit invald i Arboga kommunfullmäktige. Han stod på plats nummer 11 på Socialdemokraternas lista, partiet fick 12 mandat.

– Vem vet, om jag skulle tröttna på urmakeriet kanske jag i stället blir riksdagsman.

21 frågor Lorenz Eriksson

1. Vem är du?
   – Livsnjutare, filosof och livstänkare.
2. Vad gör dig tacksam?
   – Att jag lever och kan vakna varje morgon.
3. När känner du lycka?
   – När jag umgås med min familj. Och när en klocka är färdig.
4. Vilka människor har format dig mest?
   – Mamma och pappa.
5. Vilka egenskaper uppskattar du hos andra?
   – Lojalitet, tacksamhet och ärlighet.
6. Någon extravagans du unnar dig?
   – En cigarr och ett glas konjak.
7. Favoritfärg?
   – Rött.
8. Bästa årstiden?
   – Våren. Allting växer till liv igen.
9. Ett citat du bär med dig?
   – Livet är en fest.
10. En frestelse du inte kan motstå?
    – Palt.
11. Vad skulle du vilja våga?
    – Klä mig i mycket mer färg. Jag har alldeles för många svarta och mörkblå kostymer.
12. En oväntad talang?
    – Jag spelar trumpet ganska hyggligt.
13. En talang du önskar att du hade?
    – Att kunna se vad folk tänker.
14. Ett resmål som lockar?
    – Graceland. Jag är en stor Elvis Presley-fantast.
15. Ett språk du skulle vilja kunna?
    – Mandarin. Jag tycker att det låter väldigt vackert.
16. Vad måste finnas i kylskåpet?
    – Mjölk.
17. Vad skulle du göra om du visste att du inte kunde misslyckas?
    – Köra travlopp.
18. Vad säger du om du möter Gud på gatan?
    – Halleluja. Kort och gott.
19. Tror du på slumpen?
    – Ja. Händer det så händer det.
20. Vilket djur skulle du vilja ha?
    – Jag har hund, men skulle gärna ha en skäggagam. De är fascinerande.
21. Din sista måltid?
    – Plankstek och ett glas rött.