Debatt: Härbärge och missbruksvård i Köping

Att stå bredvid och se på när en anhörig, en vän eller bara en bekant blir knarkare, hemlös och ett vrak är en känsla av total maktlöshet! Att se hur det går utför och se hur det slutar med hemlöshet och totalt förfall är hemskt!

Att bli ”knarkare” är inte så svårt som många tror, det kan börja med ryggvärk och läkaren skriver ut Tradolan, en bra medicin som kan hjälpa men den är också starkt beroendeframkallande! När läkaren sedan inte skriver ut mer så finns det ändå att tillgå, på stan eller på nätet. Att få tag på detta och mycket mer är hur lätt som helst i lilla Köping, jag kan gå rakt ut från min port och köpa Tradolan eller liknande! Snart nog så fungerar inte Tradolanet längre och man behöver något starkare! Jag har sett det här flera gånger! 

Det här är bara ett exempel på hur det kan gå till att hamna i träsket. Psykiskt sjuka utan anhöriga som stöd, pensionärer med låg inkomst – idag räcker det att missa en hyra så står man på gatan, det finns så många i bostadsköerna så fastighetsägarna har inga problem att få in nya skötsamma hyresgäster! Att gå till ”soc” är inget förstahandsval, dels så skäms man och dels så hinner man bli vräkt många gånger om innan man ens får komma dit! Att få ett tillfälligt lån av ”Soc” är helt omöjligt och otänkbart!

Vår kommun hjälper till (efter lite tjat) med behandlingshem och liknande, men utan eftervård är det helt verkningslöst och ett stort slöseri med pengar! Jag eftersöker ett Härbärge och jag eftersöker eftervård och stöd till missbrukarna och deras anhöriga och jag pratar då inte om några veckors efterbehandling utan månader, kanske år! Det här kostar pengar, men det kostar sjukt mycket pengar att skicka folk gång på gång till behandlingshem också!

Jag vill ha ett svar från alla våra politiker om vad som görs!

Sanna Arvidsson