Rockigt på Jazzens museum

Såväl Mikael Rickfors som Dan Hylander och Thorsten Flinck har lång, gedigen musikalisk bakgrund.

Mikael Rickfors har stått på scen sedan han var tio år, då han startade sitt första band. Internationellt känd blev han i början av 70-talet då han var med i den engelska popgruppen The Hollies.
Under många år jobbade han som soloartist, men 1990 bildade han tillsammans med Pugh Rogefeldt, Magnus Lindberg och Göran Lagerberg Grymlings.

Dan Hylander bildade på 70-talet tillsammans med Py Bäckman rockgruppen Raj Montana Band. Han har gett ut 18 album och skrivit mängder av låtar både till sig själv och andra artister.

Thorsten Flinck var på 80-talet med i gruppen Rockvindar. 2002 startade han musikgruppen Flincka Fingrar, som gav ut en album 2005, Vildvuxna rosor  med musik av bl a Björn Afzelius och Dan Hylander. 2008 startade han Revolutionsorkestern som gav ut ett album 2011. Året därpå medverkade han i Melodifestivalen med Jag reser mig igen.
Totalt har Flinck medverkat i åtta utgivna album. Förra året fick han det ärofulla Cornelis Wreeswijk-stipendiet.

På fredagskvällen framträdde de tre tillsammans och var för sig i en konsert på Jazzens museum i Strömsholm. Det blev en medryckande kväll i rockens och balladernas tecken.

Historier bakom låtarna

Mikael Rickfors berättade en kul historia om A whiter shade of pale, som han sköng med skön känsla. En underbar låt – med en obegriplig text. Rickfors förstod den inte heller, så när han vid ett tillfälle träffade textförfattaren Keith Reid frågade han vad texten handlade om. ”I don’t know”, svarade Reid.
Vi får fortsätta gilla låten utan att begripa den.
Rickfors sjöng också bl a Vart tog alla vilda kvinnor vägen?, Daughter of the night och tre låtar till.

Dan Hylander berättade om En clown i mina kläder att den var en utfyllnads-B-sida till en singelskiva med Totta Näslund en gång. Låten testades för Svensktoppen och till allas förvåning kom den in på listan, klättrade upp till andra plats och stannade på Svensktoppen i 32 veckor. Totta Näslund blev därmed folkkär. ”Och det har han aldrig förlåtit mig”, sa Dan Hylander.
Hans Farväl till Katalonien handlar om Barcelona och att vända andra kinden till. Hylander presenterade låten med orden ”Det är ju som det är nu. Och kanske är det enda sättet att få slut på våldet.”

Thorsten Flinck gjorde entré på scenen först en bit in i halva andra akten av konserten, och levererade då fem ballader på raken med starka texter och kraftfull stämma. Stundtals så kraftfull att publikens trumhinnor var i farozonen. Tyvärr fick publiken inte höra ”Jag reser mig igen” trots att flera ropade efter den.

Louise Raeder doade med den äran under hela föreställningen.

Totalt bjöds publiken på 20 låtar, både riktigt kända och mera okända, under fredagskvällens konsert. Ett par riktiga dunderhits sparades till slutet – Vingar med Mikael Rickfors och Skuggor i skymningen med Dan Hylander.

Applåderna ville inte ta slut, men efter ett extranummer fick publiken ge sig, sluta dansa vid borden och dra sig hemåt i den augustimörka kvällen.