Stödgruppen hjälper de anhöriga att klara vardagen

Personer som lider av psykiska diagnoser eller missbruk kan ha det svårt att få ihop vardagen. De lider, ifrågasätter och vet inte hur de ska hantera situationen.

Men det är inte bara de personerna som lider. De närstående, de anhöriga, till dessa personer kan må sämre och få det svårare att lappa ihop vardagslivet.

Det var därför Seija Sarvela och Päivi Thunman startade ”Stödgruppen” för drygt två år sedan.

– Gruppen ger människor möjligheten att träffa andra med samma problematik och släppa ut sina tankar och funderingar. När man går härifrån ska man känna sig nöjd och känna att man fick säga det man ville, säger Seija Sarvela.

Päivi Thunman fyller i:

– Vi såg att behovet fanns, att anhöriga skulle behöva träffas och stötta varandra. Det saknades ett forum för detta. Ingen är ensam. Det är inget att skämmas över. Många har närstående som mår dåligt. De kanske lider av olika psykiska diagnoser eller missbruk. Då är gruppen bra för de anhöriga att komma till dessa träffar och prata om situationen, säger hon.

Gruppen träffas varannan vecka på tisdagar. Träffarna pågår i drygt en och en halv timme. De brukar vara ungefär åtta personer på varje möte, och det är i stort sett samma personer som var med från start.

Gruppen träffas och har relativt fria tyglar. Den första och viktigaste regeln är tystnadsplikten. Men i övrigt varierar samtalsämnena på de olika träffarna.

– Ibland pratar vi om tragedier som våra närstående varit med om, och våra känslor kring det. Nästa gång kanske vi pratar om hur semestern varit. Det är väldigt varierande och det är positivt tycker jag. Vill man inte prata så behöver man inte. Man kan sitta tyst under en hel träff om man vill det. Det finns inga krav. Behöver någon prata mer under en träff för att något har hänt, så får man det, säger gruppens ende man.

Sarvela och Thunman tycker att det är underligt att gruppen bara har en manlig medlem.

– Var är alla män? Var är alla pappor? Det kanske handlar om okunskap. Eller att de inte vågar prata om sina känslor i sådana här situationer. De kanske intalar sig att sin närstående inte har några problem och blundar för det, säger Thunman.

Träffarna är gratis, men det dukas upp fika till självkostnadspris. Gruppen har knutit starka band till varandra och skapat en tillit som hjälper medlemmarna genom deras tuffa period.

– Gruppen betyder mycket för mig. Man får goda råd och vi bryr oss om varandra. Man ser att man inte är ensam. Jag är inte konstig. Det finns fler som har det som jag, och tillsammans kan vi stötta varandra, säger en av gruppens medlemmar.

Thunman fyller i:

– Vi hänger inte ut de anhöriga. Blir gruppens medlemmar stärkta så kan det smitta av sig på deras närstående och ha en positiv inverkan. Vi alla är medmänniskor och ger tips och råd i svåra situationer, säger hon.