Lill Lindfors virvlade in som en sprudlande stormvind på Jazzens Museums scen, sjungande Olle Adolphsons ”Nu är det gott att leva”. En passande titel denna ljumma sommarkväll med blå himmel och skön kvällssol ovanför tälttaket.
Med mellansnack och kommentarer värdigt en driven stå upp-komiker berättade Lill historier ur sitt liv och knöt skickligt ihop låtarna till en skön helhet. Visor, jazz, samba och pop – Lill Lindfors behärskar det mesta och gör all musik till sin egen. Och musikerna hängde på och gjorde precis det de skulle. Levererade. Två sköna timmar musik med både inövat material och publikönskemål framfördes, allt lika snyggt och samspelt.
Lill lekte med könsroller och bytte friskt ut han mot hon i texterna. Som t ex i Taubes ”Invitation till Guatemala”, där hon som ranchägaren Hildur uppvaktade en inte helt giftasovillig Don Fredric i Mats Norrefalks gestalt. De två sjöng för övrigt flera njutbara duetter tillsammans.
Härlig publikkontakt
Lill sjunger ofta berättande texter, som t ex i en låt om ett äktenskaps uppgång och fall, illustrerad med att Lill visade publiken bilder från 70-talet i ett fotoalbum. Låten övergick i en av hennes mest kända hits, ”Jag vill nå dig”.
”Med sin värme, generositet och humor har hon genom åren skapat en publikkontakt som är unik. Hennes framträdanden är präglade av frihet och lek, ödmjukhet och glädje, allt med en stark vilja till förnyelse.” Så stod det i Jazzens Museums presentation av Lill Lindfors. Hon levde upp till alltihop. Fick t o m applåder när hon vid ett tillfälle glömde texten i ”Marias första dans”, bara för att hon gjorde det så charmigt.
Publiken var med på alla noter och sjöng med i refrängerna där Lill bjöd in, vilket hon gjorde till flera av de kända låtarna.
Önskemusik
På slutet fick publiken önska musik. Så vågar bara verkligt drivna musiker göra. Det blev ”En vän på andra sidan viken” med skönt sopransaxsolo av Hector Bingert. Och självklart – ingen konsert med Lill Lindfors utan ”Musik ska byggas utav glädje”. Även om sambatakterna först spelades till både ”I sommarens soliga dagar”, ”Vem kan segla och ett par andra sommarsånger”, med allsång. Bara för att man kan göra så och för att det blir så roligt.
Ett slutligt extranummer på publikens begäran blev ”Du är den ende”, sjungen med så mycket känsla att den fortfarande kändes ny och fräsch.
Det förnämliga bandet:
Anders Ekdahl, kapellmästare/piano
Per Ekdahl, trummor
Hector Bingert, saxofoner, klarinett och flöjt
Mats Norrefalk, gitarr
Matz Nilsson, bas
”Gammal är äldst” – bättre än någonsin
En reflektion: Skribenten har den senaste veckan bevistat inte mindre än tre konserter med artister 70+. Alla tre har varit bättre än någonsin förr.
Förr blev folk ”gamla” när de fyllde 40. Numera verkar det inte finnas något bäst före-datum på artister.
Det ska bli spännande att uppleva Sven-Bertil Taube, 80+, den 19 augusti.
Än är sommaren långt ifrån slut på Jazzens Museum. 17 konserter med ett antal verkligt stora namn återstår innan säsongen avslutas den 27 augusti med Eric Gadd och Blacknuss.
