Veckans skivtips

Skivtips från Christian Svan.

Jag presenterar här fyra skivor, som jag tycker att ni läsare borde lyssna på, denna lista definieras av min personliga musiksmak, denna vecka ligger fokuset på rock, med en ganska lössläppt tolkning på vad rock är. Listan är utan någon form av inbördes ordning, jag kan inte säga att en av dessa skivor är bättre än en annan. Alla skivor finns tillgängliga på till exempel Spotify.

Skraeckoedlan – Sagor (Sverige – 2015)

Vi inleder den här listan med något som är både svenskt, och ganska aktuellt, då skivan släpptes tidigare i år.

Borlänge/Linköpingsbaserade Skraeckoedlan släppte alltså under året sin andra skiva, föregångaren heter Äppelträdet, och skulle egentligen platsa på den här listan också, men, Sagor var det alltså, precis som en saga så inleds skivan med en prolog, och redan här känner man av tonen som kommer genomsyra hela skivan, det är ”köttiga” riff, där allt får plats i ljudväggen som dundrar ut ur högtalarna. Sången är på svenska, något som undertecknad uppskattar mycket, det känns fräscht att inte försöka internationalisera sig och köra på engelska, även fast man kanske avskräcker vissa icke svensktalande lyssnare, de som lyssnar på Skraeckoedlan (som jag tycker översätts till ”Terror Lizard”, istället för ”Dinosaur” som en utrikisk recensent skrivit).

Såklart avslutas ”sagan” av en epilog, som med sitt akustiska lugn och målande ljudbilder sänker ner nivån till ett mjukt avslut.

Spår att spetsa lite extra öronen vid: 

El Monstro, samma ”köttiga” ljudbild som nämnts tidigare, men här får de assistans av Matilda Mård på vacker och nästan magisk sång. Låten fick 12/11 en musikvideo som är helt klart sevärd.

Och spåret Flod, ett kort spår som får mig att önska efter mer, utan att sakna något.

Leprous – Bilateral (Norge – 2012)

Vi flyttar oss över till grannarna i Norge, där det norska progrockbandet Leprous håller till. Skivan är inte den mest aktuella med bandet, då de likt Skraeckoedlan också släppt skiva i år, nämligen The Congregation, som är en vansinnigt bra skiva, men jag väljer att skriva om Bilateral, då det var skivan som gjorde att jag hittade bandet.

Här har vi en riktigt teknisk skiva, väldigt spännande för den som gillar musikteori, alla andra kan bara luta sig tillbaka och njuta. Jag blev snabbt förälskad i bandets rytmik och sång, och jag sjunger mer än gärna med i refrängen på flera låtar (till min omgivnings förtret).

Spår att spetsa öronen lite extra vid:

Forced Entry, jag myser av välbehag varje gång jag tänker på synthen som låten inleds med och återkommer senare i spåret som är 10.20 långt, och kan sätta låten på repeat flera gånger.

Mb. Indefferentia: I ren kontrast mot tidigare Forced Entry är Mb. Indefferentia en lugn och långsam somber melodi. Vacker helt enkelt.

BATS – Red In Tooth & Claw (Irland – 2009)

Vi fortsätter vår resa västerut, och landar i Dublin, och bandet BATS.

BATS skriver inga kärlekslåtar, inga politiska låtar heller, utan det bandet fokuserar på är vetenskap, skivan inleds med spåret Higgs Boson Particle till exempel, där sången entonigt konstaterar ”We have been unable to identify the particle scene in the image below” ett antal gånger medans musiken i bakgrunden rytmiskt eskalerar ända tills huvudriffet i nästföljande Gamma Ray Burst: Second Date slår igång.

Spår att spetsa öronen lite extra vid:

Tidigare nämnda Gamma Ray Burst: Second Date, fruktansvärt bra låt med lagom mycket av allt.

Star Wormwood: För er som gillar att kika på musikvideor.

Dredg – Catch Without Arms (USA – 2005)

Vi avslutar vår resa i nordamerika, USA, San Francisco, med det progressiva rockbandet Dredg.

Hittils efter denna skiva har bandet släppt två skivor, The Pariah, The Parrot, The Delusion och Chuckles and Mr Squeezy.

Catch Without Arms är en omfattande skiva, med spår som passar många olika sinnesstämningar, med ett genomgående tema, intelligenta texter med snygga vändningar i orden, till exempel – ”Consuming knowledge, wormhole through times before” från spåret Cartoon Showroom ger mig rysningar.

Spår att spetsa öronen lite extra vid:

Bug Eyes, helt klart en av mina favoritlåtar, punkt. Allt från Lapsteel-introt till text och sång, basgången och rytmiken, allt tillfredsställer något i mig.

Titelspåret: Catch without arms, som handlar om att många artister säljer ut sin artistiska frihet för att få fler att lyssna på dem.