”Hur mycket ska vi stå ut med?”

När man skriver på ett anställningsavtal i Köpings kommun skriver man även på att vara lojal mot sin arbetsplats. Men lojalitet, är inte det något som går åt båda hållen? Eller i det här fallet åt tre håll.

Vi specialistundersköterskor, undersköterskor och vårdbiträden som jobbar i Köpings kommun känner en stor lojalitet mot vår arbetsplats och främst mot våra vårdtagare. Era mammor och pappor, mor- och farföräldrar. Vi vårdar, umgås, tröstar och bryr oss om dessa fina äldre människor på bekostnad av både familj och hälsa.

Att arbetstiderna är obekväma är inget nytt och inte längre heller ett stort problem. För nu står vi mot ytterligare svårigheter inom vården som, med största sannolikhet, kommer påverka vår psykiska hälsa än mer. Jag syftar på styrgruppens och kommunens besparingar. Besparingar som drabbar både oss i personalen och våra sköra äldre som är så beroende av hjälpen vi tillhandahåller.

Det började med att det uppskattade avtalet med KBAB sades upp. Städningen de tillhandahållit via detta avtal som varit så otroligt uppskattat då det gav oss mer tid att ta hand om våra äldre var för kostsamt. Det fanns dock ingen plan hur det ska fungera, det ligger på varje enhet ”att lösa”.

Därefter kom nästa smäll. Alla långtidsvikarier sägs upp… Innan de blir lasade och måste anställas. Det lovas att överflödig personal från andra enheter kommer flyttas dit där behovet finns, men än så länge verkar inte den där överflödiga personalen finnas för att täcka alla enheter i kommunen. Tilläggas ska då göras att städningen som ska utföras av vårdpersonal kommer kräva mer personal på enheterna för att möta upp vårdbehovet.

Och sen kom sista smällen som drabbade ett av de mer populära boendena i Köping kommun, Sorbygårdens kök, med sin fantastiskt duktiga personal ska avvecklas. Det är tydligen för kostsamt att ha två duktiga köksor som lagar god mat till de äldre på en enhet och håller en högre kvalité än övriga kommunen som får sin mat från Ullviköket. Detta genererar ytterligare belastning på vårdpersonalen som redan ska vara vårdare, städpersonal, aktivitetsvärdar och nu sist, kökspersonal.

Hur mycket ska vi göra? Hur mycket ska vi orka? Hur mycket ska vi stå ut med? Och vart ligger lojaliteten gentemot oss och våra äldre?

Besviken anställd