Vandalism i samhällsbygget

Den 8 juni beslöt kommunfullmäktige i Köpings kommun att satsa på ett vatten- och avloppsprojekt i mångmiljonklassen. Ärendet hade föregåtts av en mängd utredningar där berörda fastighetsägare har haft mycket allvarlig kritik mot projektets planering och genomförande.

Även forskare har varit engagerade och man har konstaterat att det förslag som nu klubbats igenom både ökar utsläppen och går emot hållbar utveckling.
När det gäller hållbar utveckling så vilar denna idé på tre ben: den ekonomiska, den miljömässiga och den sociala hållbarheten. Inget av hållbarhetsmålen uppfylls av förslaget. När det gäller ekonomin så har man valt att satsa på en lösning som är mycket kostsam och som inte tar hänsyn till att det finns billigare, mer resurseffektiva och cirkulära alternativ på marknaden.

Den miljömässiga delen av hållbarhetsparadigmet har man helt struntat i. Den valda lösningen ökar utsläppen av föroreningar i Mälaren och förslaget försämrar kraftigt vattenkvaliteten jämfört med hur det ser ut idag.

Dessutom måste man gräva, spränga, dra ledningar, bygga pumpstationer och liknande. Allt detta skall därefter förses med mycket vatten (grundvatten) – som är en sinande resurs – och som kräver mycket el för att kunna cirkulera avlopps- och toalettvattnet. Det innebär således en kontinuerlig och ökande  påverkan på klimatpåverkande utsläpp.

Men kanske den allvarligaste invändningen mot projektet är den sociala dimensionen av det beslut som fattats av kommunfullmäktige i Köping. Bara genom att ta del av de ökade kostnader som drabbar befintliga ägare inser man snabbt att det handlar om en oöverstiglig utgift för de flesta småhusägare.

Bara anslutningsavgifterna hamnar i storleksordningen 500 000 till 700 000 tusen kronor. Till detta kommer ledningsdrag från huvudledningen till varje fastighet om 100 000 till 300 000 tusen kronor beroende på markförhållandena. Med tanke på att det är äldre människor som bor här är lån från banken uteslutet i flertalet fall. Med tanke på att barn och barnbarn också haft tillgång till dessa hus och enklare stugor är det tusentals människor som nu blir av med sina fritids- och semestermöjligheter.

Frågan är om kommunen gjort någon analys av det hållbara i denna omvandling? Har man inte gjort detta måste man nog konstatera att hållbarheten i den samhällsomvandling som nu sker – i det lilla och i det stora – håller på att krascha.

Naturvårdsverkets senaste fördjupade utvärdering av de 16 miljökvalitetsmålen talar inte heller för att vi går mot en hållbar utveckling när endast ett av 16 miljömål anses uppfyllda. Bostads- och fastighetsmarknadens påverkan på klimatet säger också att denna sektor är en av de stora klimatbovarna.

Det beslut som fattats i Köping sällar sig således till en trend i samhället som ökar miljö- och klimatbelastningen och som spär på huvuddelen av de negativa utvecklingstendenser som minskar hoppet om en hållbar framtid.

Vi tycker att man ska beskriva denna omvandling som en tilltagande vandalism utan gränser. Någon hållbar utveckling är i alla fall inte inom synhåll!

Anders Segerberg, boende på Dåvö, en del av Köpings NorrMälarstrand
Lars-Göran Carlsson, boende på Stäudd, en del av Köpings NorrMälarstrand. Ordförande för VA-i-tiden.
Ulf Svensson, tidigare forskare inom samhällsplanering, Chalmers Arkitektur