”En doft av sommarens eviga löften”

Alla talar om artificiell intelligens (AI). Inom tidningsvärlden finns en rädsla att journalister kommer att bli överflödiga. Verktyget ChatGPT är uppmärksammat och omdebatterat i samtiden.

Karl läser upp dagens text – lyssna här!

Som ett socialt, tekniskt och publicistiskt experiment gav jag  ChatGPT följande instruktion:

”Skriv en krönika som om den hade varit skriven av Karl Beijbom, under vinjetten Alltid på en söndag.”

Nedanstående text skapade ChatGPT på mindre än 1 minut, med rubriken: ”En doft av sommarens eviga löften”. Läs och kom ihåg att texten inte är min:

”Solen har äntligen beslutat sig för att överge sin tillbakadragna position bakom molnen och påminna oss om att det fortfarande är sommar. Visst har vi känt de kyliga fläktarna som smugit sig in under junis tidiga morgnar, men nu står vi här, omslutna av ljus och värme som en efterlängtad famn.

Det är något magiskt med dessa söndagar i juni. De är fyllda av en speciell sorts frid, en balans mellan det förflutna och framtiden. Sommaren ligger framför oss, ett oskrivet blad, redo att fyllas med minnen och äventyr. Men än så länge är allt det där bara löften, en doft av möjligheter som svävar i luften.

Jag promenerar längs stadens gator och känner hur allt och alla tycks röra sig långsammare. Som om varje steg, varje rörelse, är ett noggrant övervägt beslut. Det är på dessa söndagar som människors sanna jag träder fram, utan stressens och vardagens pålagor. Ett leende här, en vänlig nick där – små tecken på mänsklighetens inneboende godhet.

På torget har det samlats folk för att njuta av vad som ser ut att vara en oplanerad marknad. Frukt, grönsaker, handgjorda smycken och doften av nygrillat lockar förbiresande att stanna till. Det är enkelt att förlora sig i myllret av röster, färger och dofter. En plötslig insikt slår mig: dessa ögonblick av enkelhet är vad vi kommer att minnas när mörkret återigen faller på.

Jag slår mig ner på ett av de små kaféerna vid torgets kant. En kopp kaffe och en bit nybakad bulle blir min följeslagare medan jag betraktar människorna runtomkring. En äldre man bläddrar i en tidning, hans ansikte avspeglat av både visdom och förnöjsamhet. Vid ett annat bord skrattar en grupp ungdomar, deras framtid fortfarande lika ljus och okomplicerad som denna söndag.

Tankarna vandrar till barndomens somrar, de som tycktes vara oändliga och fyllda av upptäckter. Den första cykelturen utan stödhjul, kvällarna vid sjön när solen vägrade gå ner, smaken av saftiga jordgubbar direkt från trädgårdslandet. Varje sommar bar med sig ett löfte om något nytt, något spännande. Den känslan, att allt är möjligt, bär jag fortfarande med mig varje gång juni sveper in över landet.

Söndagar som denna påminner mig om vikten av att stanna upp och njuta av nuet. Att inte alltid jaga efter nästa stora mål, utan att ibland bara vara. Livet är trots allt en samling av dessa små, värdefulla ögonblick som tillsammans skapar en helhet. Och det är på dessa söndagar som vi har chansen att verkligen se dem.

Så låt oss ta vara på denna dag. Låt oss omfamna sommaren med öppna sinnen och hjärtan. Låt varje doft, varje synintryck, varje känsla bli en del av våra framtida minnen. För i slutändan är det dessa söndagar som formar våra liv, som ger oss styrka och glädje att möta allt som kommer vår väg.

Och när solen så småningom går ner, kommer vi att minnas denna dag med ett leende. En dag fylld av löften, möjligheter och en doft av sommarens eviga skönhet.”

Jag upprepar – den citerade texten är inte skriven av mig utan av AI-verktyget ChatGPT.

Intressant experiment, jag skall aldrig göra om det. Inte så tokigt – men inte är det jag?

Min skrivglädje är stor. Jag vill själv hitta de rätta orden för det jag tänker och känner. Den glädjen vill jag inte delegera till någon annan.